Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterarbete - Klostergrab - Kloster-Heilsbronn. Se Heilsbronn. - Klosterhvalf, byggnk. Se Hvalf, sp. 1390 - Klosterlasse. Se Laurentius Norvegus. - Klosterlausnitz - Klosterlöfte. Se Kloster. - Klostermann. 1. Heinrich August - Klostermann. 2. Erich - Klostermansfeld - Klosterneuburg - Klosterprovins. Se Provins. - Klosters - Klosterskolor - Kloster-Zeven, köping. Se Zeven. - Klosterlön. Se Utstein. - Klostridier, bot., Clostridium-arter (se Clostridium) - Klot. 1. Mat. Se Sfär. - Klot. 2. Sjöv. Se Rack. - Klot. 3. Text., en femskaftad bomullssatäng - Klotalg, bot. Se Volvocaceæ. - Klotamarant, bot. Se Gomphrena. - Klotar, franska konungar: - Klotar 1. K. I, Klodvig I:s yngste son - Klotar 2. K. II, yngste son till konong Chilperik I - Klotar 3. K. III, frankiske kungen Klodvig II:s son - Klotar 4. K. IV, en merovingisk konunga-ättling - Klotarsången. Se Folkvisor, sp. 801-802. - Klotbloxt. Se Blixt, sp. 702. - Klotdiorit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i öfverförd bemärkelse hvarje arbete (i synnerhet
handarbete), som utmärkes genom detaljernas oändliga
noggrannhet och finhet och hvars utförande därför
kräfver en jämförelsevis mycket lång tid.
Klostergrab [klåster-], stad i Böhmen, vid foten af
Erzgebirge. 3,562 inv. (1900). Grufdrift. Förstöringen
af den protestantiska kyrkan i K. jämte tillspärrandet
af kyrkan i Braunau (se d. o.) 1617 gaf närmaste
anledningen till revolutionen i Böhmen 1618.
Kloster-Heilsbronn [-ha’jlsbrånn]. Se Heilsbronn.
Klosterhvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1390.
Klosterlasse. Se Laurentius Norvegus.
Klosterlausnitz, by och luftkurort i Sachsen-Altenburg,
323 m. ö. h. Varma bad och ljusbad. Omkr. 1,600 kurgäster.
Ln.
Klosterlöfte. Se Kloster.
Klostermann [klå-]. 1. Heinrich August K., tysk
evangelisk teolog, f. 1837, sedan 1868 professor
i gamla test:s exegetik i Kiel, är en af samtidens
förnämsta bibelforskare. Som sådan har han egnat sig
särskildt åt den gammaltestamentliga textkritiken och
har i denna forskningsgren utgifvit flera betydande
arbeten, bl. a. öfver Samuels- och Konungaböckerna
(1887) och Esaias 40–66 (1892). Dessutom har han i
en mängd specialuppsatser, samlade i
Der Pentateuch (1893–1906),
behandlat den högre gammaltestamentliga kritikens problem.
En sammanfattande framställning af sin egenartade
uppfattning af Israels historia utgaf han 1896 i
Die geschichte des volkes Israel.
Utan att bilda någon skola har K. genom sin
skarpsinniga textanalys och sin genialiska
forskningsmetod icke utan framgång riktat en stark
kritik mot den s. k. Wellhausenska uppfattningen
af de gammaltestamentliga skrifternas uppkomst och
historiska värde, mot hvilken teori han uppställt
sin egen källskriftsteori för Pentateuken. Af
svenska forskare är S. A. Fries i hög grad påverkad
af hans undersökningar och räknas som en af hans
lärjungar. Till sin dogmatiska och kyrkopolitiska
ståndpunkt är K. af högkyrklig och ortodox riktning. –
2. Erich K., den föregåendes son, tysk teolog,
f. 1870, sedan 1901 e. o. professor i Kiel, är en
framstående textkritiker på den äldre patristiska
litteraturens område, i synnerhet Origenes’ skrifter.
S. A. F.
Klostermansfeld [-fält], by och domän i
preussiska reg.-omr. Merseburg (Sachsen), kretsen
Mansfeld. 5,634 inv. (1905). Koppargrufvor.
J. F. N.
Klosterneuburg [-nö’j-], stad i Nedre Österrike,
vid Donau, 9 km. ofvanför Wien. 11,595 inv. (1900).
Vinodling och vinhandel. På en höjd invid Donau
ligger ett augustinkloster (grundlagdt 1106 af
markgrefven Leopold den helige), det äldsta och
rikaste klostret i Österrike, egare af mycket
stora områden närmast omkring Wien. Bland klostrets
tillhörigheter märkas klosterkyrkan (från 1114–36,
ombyggd 1714), med stiftarens graf och det s. k.
Verdunaltaret, ett mästerstycke af medeltidsskulptur,
en skatt- och relikkammare, ett bibliotek af omkr.
80,000 bd samt 3,000 manuskript och inkunabler,
ett tafvelgalleri m. m. Klostrets stora
palatslika byggnad härrör från 1750.
(J. F. N.)
Klosterprovins. Se Provins.
Klosters, stor by och luftkurort i schweiziska
kant. Graubünden, i Prätigau, omkr. 10 km. n. om
Davos, 1,205 m. ö. h. Hälsosam och naturskön plats,
mycket besökt som efterkur efter Ems eller Karlsbad
samt af turister.
Ln.
Klosterskolor (lat. scholæ monasticæ l. claustrales),
undervisningsanstalter i samband med klostren,
först och främst åsyftande blifvande munkar, men
tillgängliga äfven för barn, som uppfostrades
till andra kall. Dylika skolor funnos redan på
300-talet. Benediktinerna gåfvo klosterskolorna
betydande uppsving, och genom Karl den stores
skolordning 787 ålades hvarje kloster att inrätta
en skola. Synoden i Aachen 817 bestämde, att i
klostren skulle finnas blott skolor för blifvande
munkar (scholæ internæ), hvarför de öfrigas
undervisning förlades till skolor strax utanför
klostermurarna (scholæ externæ). Skolföreståndaren
kallades magister principalis. Undervisningen
kom småningom att omfatta "de sju fria konsterna",
hvartill lades den teologiska lärokursen. Berömda
medeltida klosterskolor funnos i bl. a. Reichenau,
S:t Gallen, Korvey, S:t Emmeran, Fulda, York, Hyde
abbey, Paris, Tours och Bec. Enstaka i forna kloster
upprättade protestantiska läroverk ha bibehållit
namnet klosterskolor (t. ex. Ilfeld, Rossleben). Se
Maître, "Écoles épiscopales et monastiques de l’occident" (1865),
Paulsen, "Geschichte des gelehrten unterrichts" (2:a uppl. 1896, 2 bd), och
Berlière i "Revue bénédictine" VI, 499 ff. (1889).
Jfr Kloster och Lärdomsskola.
Kloster-Zeven, köping. Se Zeven.
Klosterön. Se Utstein.
Klostridier [klå-], bot., Clostridium-arter (se Clostridium).
Klot. 1. Mat. Se Sfär. – 2. Sjöv. Se Rack. –
3. (Eng. cloth, tyg, väfnad) Text., en femskaftad
bomullssatäng med fin och tät, glänsande
inslagseffekt, som användes hufvudsakligen till
fodertyg. Samma väfnad med inslag af fint kamgarn
kallas italianklot l. zanella och begagnas liksom
bomullsklot till foder samt, i tunnare kvalitet, till
billig paraplyklädsel. Klot i (oftast) lärftsbindning
användes inom bokbinderiet (bokbindarklot).
3. G. A. W.
Klotalg, bot. Se Volvocaceæ.
Klotamarant, bot. Se Gomphrena.
Klotar (eg. Chlothar = Lothar, Luther), frankiska
konungar: 1. K. I, Klodvig I:s yngste son, d. 561,
återförenade 558 hela det frankiska riket under sin
spira. – 2. K. II, yngste son till konung Chilperik
I af Soissons och den ryktbara Fredegunda, f. 584,
d. 628, efterträdde fadern i Soissons 584 och
återförenade efter Brunhildas fall 613 hela det
frankiska riket. – 3. K. III, frankiske konungen
Klodvig II:s son, f. omkr. 655, d. 670, efterträdde
656 fadern som konung öfver hela frankiska riket,
men 660 öfverlämnades Austrasien åt hans yngre
broder Childerik II. – 4. K. IV, en merovingisk
konunga-ättling (möjligen son till Teoderik III),
d. 719, upphöjdes 717 af Karl Martel på tronen mot
den af neustrierna utkorade Chilperik II. Se vidare
Merovingerna.
S. F. H.*
Klotarsången. Se Folkvisor, sp. 801–802.
Klotblixt. Se Blixt, sp. 702.
Klotdiorit, petrogr., en egendomlig utbildning af
bergarten diorit. I dioritmassan äro utsöndrade, mer
eller mindre tätt intill hvarandra, 2–10 cm. stora
kulor eller klot, som utgöras af koncentriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
