- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
357-358

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klubb - Klubba. 1. Se Stridsklubba. - Klubba. 2. Ett redskap af metall, trä - Klubba. 3. Detsamma som golf. Se Bollspl, sp. 1026. - Klubb-bärare. Se Bollspel, sp. 1026. - Klubbekriget - Klubbmästare - Klubbsvamp - Klufven flagg. Se Flagga, sp. 526. - Klufven sköld - Klufven svans - Kluge, Herman - Kluge, Friedrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de bland studenter i Uppsala i jan. 1793 bildade
"konventen", hvilka förbjödos i april s. å., men fingo
en fortsättning i Juntan (se d. o.). 1809 bildades
den efter ledaren, frih. L. A. Mannerheim, uppkallade
mannerheimska klubben, som motarbetade gustavianerna,
hvilka efter samma års statshvälfning sammanslutit sig
till en "kontrarevolutionär" klubb.
Opinionsklubben, bestående af G. Adlersparres vänner,
arbetade i samma syfte som den mannerheimska. Klubben
Representationsreformens vänner vid 1844 års
riksdag ingaf till konstitutionsutskottet ett
"nationalrepresentationsförslag". Efter en 18 mars
1848 i Stockholm hållen "reformmiddag" stiftades
Reformvännernas sällskap i Stockholm, hvilket arbetade
för en valreform i demokratisk anda. Bland dess
medlemmar voro K. H. Anckarsvärd, J. G. Richert,
J. H. Thomander, P. E. Bergfalk, L. J. Hierta
m. fl. Reformvännernas sällskap inom ridderskapet
och adeln vid 1865 års riksdag sökte främja
representationsförändringen. Efter dennas införande
ha särskildt "landtmannapartiets" klubbar spelat
en viss roll; politisk är äfven Frisinnade klubben
(se d. o.). Elever vid konstakademien i Stockholm
samlas i Akademiklubben (se d. o.). Bland klubbar, som
blott åsyfta sina ledamöters bekvämlighet och trefnad,
märkas vidare i Stockholm bl. a.
Sällskapet (stiftadt 1800),
Militärsällskapet (1859),
Nya sällskapet (1874) och
Cityklubben (1904).

Klubba. 1. Se Stridsklubba.
– 2. Ett redskap af metall, trä, ben l. d.,
bestående af ett skaft med vidfäst klump,
brukas af auktionist för att medelst slag i bordet
ge tecken till, att täflingen afslutats (se Auktion,
sp. 421), och af ordf. i debatterande församling för
att äska tystnad, hejda talare vid utvikning från
ämnet eller bekräfta fattade beslut. –
Gå under klubban, försäljas. –
3. Detsamma som golf. Se Bollspel, sp. 1026.

Klubb-bärare. Se Bollspel, sp. 1026.

Klubbekriget benämnes det uppror,
som mot slutet af 1596 och under början af 1597
egde rum i Finland och närmast framkallades af
de missförhållanden, som genom marsken Klas
Flemings förtryck voro rådande i landskapet
Österbotten. Bönderna klagade hos hertig Karl,
som gaf dem rådet att på egen hand försvara sig
mot Flemings knektar. Redan 25 nov. 1596 föreföll
ett häftigt tumult invid Storkyro kyrka. Bönderna
beslöto att, fördelade i skilda skaror, bryta in i
södra Finland. Hufvudstyrkan under befäl af Jakob
Ilkka trängde fram till Birkkala socken i nordöstra
Satakunta, men blef 31 dec. 1596 slagen vid Nokia
gård. Ilkka själf blef tillfångatagen och afrättad. En
hop under befäl af Bengt Pouttu blef slagen af Axel
Kurck vid Anola gård i Ulfsby socken. De bönder,
som framträngt till Tavastland, tillbakaslogos
af Ivar Tavast invid Padasjoki kyrka. De skaror,
som ryckt in i Savolaks och lockat större delen af
inbyggarna därstädes på sin sida, sammandrabbade 23
jan. 1597 invid S:t Michels prästgård med höfdingens
på Nyslott, Götrik Finckes, trupper och blefvo
fullständigt nedgjorda. Medan de syd-österbottniske
bönderna sålunda ledo nederlag efter nederlag, hade
nord-österbottningarna hållit sig stilla. Men nu
började äfven dessa, uppretade genom den hårdhet,
hvarmed deras sydliga medbröder blifvit behandlade,
att röra på sig; och äfven bland dem slog upprorslågan
fullt ut, sedan hertig Karl ditsändt

fogden Israel Larsson, som retade dem till motstånd
mot Fleming. Nyuppbådade bondhopar framträngde till
södra Österbotten. Fleming med sina ryttare skyndade
dem till mötes. Den sista, afgörande drabbningen
stod vid Santavuori i Ilmola socken 24 febr. 1597,
där bönderna ånyo ledo nederlag. Jfr
Yrjö Koskinen, "Klubbekriget" (1864–65).

M. G. S.

Klubbmästare, inom vissa slutna sällskap den,
som har ledningen af nöjen och förströelser.

Klubbsvamp, bot., namn på Clavaria-arter, med enkel, klubblik fruktkropp.

Klufven flagg. Se Flagga, sp. 526.

illustration placeholder
Klufven sköld.

Klufven sköld (lat. scutum perpendiculariter sectum,
fr. écu parti, ty. gespaltener schild). her., kallas
en sköld, då den skäres lodrätt af en skura midt i tu.

Klufven svans, her. Svansen på heraldiska lejon
uppböjes nära vid roten och drages uppåt parallellt
med ryggen samt är i äldre tider ganska yfvig, sedan
försedd med blott en tofs. Från slutet af 1500-talet
är svansen ibland klufven i en s. k. dubbelsvans
(se Dubbelsvans).

B. S.*

Kluge [kloge], Hermann, tysk
litteraturhistoriker, f. 1832, hofbibliotekarie (med
titeln professor och geheimehofrat) i Altenburg,
har skrifvit bl. a.
Luther im streit mit Erasmus (1858),
Auswahl deutscher gedichte (12:e uppl. 1908) och
det genom sin saklighet och öfversiktlighet framstående,
äfven vid svenska universitet använda arbetet
Geschichte der deutschen nationallitteratur (41:a uppl. s. å.).

illustration placeholder

Kluge [kloge], Friedrich, tysk språkforskare,
f. 1856 i Köln, blef 1878 filos. doktor på grund af afh.
Beiträge zur geschichte der germanischen conjugation,
ett synnerligen lefvande arbete, som tidigt fäste
allmän uppmärksamhet vid K. 1880 blef han docent i
tysk och engelsk filologi i Strassburg, kallades 1883
till professor i Jena och är sedan 1893 professor i
tyska språket och litteraturen i Freiburg im Breisgau.
K:s viktigaste arbete är
Etymologisches wörterbuch der deutschen sprache (1883; 7:e uppl. 1910),
som trots sin knappa form länge varit och kanske
alltjämt är den bästa etymologiska ordbok Tyskland
eger. Bland hans viktigaste alster må f. ö. nämnas
Nominale stammbildungslehre der altgermanischen dialekte (1886; 2:a uppl. 1899),
det första arbetet i sitt slag,
Angelsächsisches lesebuch (1888; 3 uppl. 1902),
Von Luther bis Lessing (s. å.; 4:e uppl. 1904),
Deutsche studentensprache (1895),
English etymology (tills. med F. Lutz, 1898),
Rotwelsch (I, 1901),
Unser deutsch (1907; 2:a uppl. 1910) och
de i Pauls "Grundriss der german. philologie" införda
Vorgeschichte der altgermanischen dialekte (1889; 2:a uppl. 1897),
Geschichte der gotischen sprache (1897) och
Geschichte der englischen sprache (1891; 2:a uppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:26 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free