Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöfver - Klöfverbladsbåge, bygnk. Se Båge 4. - Klöfverbladskors. Se Kors. - Klöfverhö, hö, beredt genom torkning af röd- och alsikeklöfver. Se Fodermedel. - Klöfvernötare - Klöfverröta - Klöfversilke - Klöfversnärja - Klöfvertrötthet - Klöfverål - Klöfverärt - Klöker, David. Se Ehrenstrahl - Klösharf, lantbr. Se Harf, sp. 1465. - km., officiell svensk förkortning för kilometer - k. m. (km., kmt), förkortning för kopparmynt. - Kmety, György
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Klöfverbladsbåge-Kmety
374
pratense L. (fig. 1), alsikeklöfvern (efter
första odlingsplatsen, Alsike socken; fig. 2),
Tr. hybridum L., och h vitklöf ver n, Tr. repens
L., samt i sydligare länder äfven den 1-åriga b l
o d-1. inkarnatklöfvern, Tr. incarnatum. Röd-och
i andra rummet alsikeklöfver höra genom sin stora
afkastningsförmåga, höga fodervärde och allmänna
odling till de förnämsta foderväxterna. I Sverige
består vanligen växtligheten i de konstgjorda vallarna
till stor del af röd- och alsikeklöfver i blandning
med gräs, mest timotej. Hvitklöfver inblandas ofta
för sitt värde som betesväxt. Ködklöfver förekommer
i olika former med skiljaktighet i synnerhet i
utvecklingstid och varaktighet samt motståndskraft
mot ogynnsam väderlek och sjukdomar (klöfverål,
klöfverrötan m. fl.). Inhemsk svensk odlad klöfver
är i allmänhet senvuxen ("senklöfver"), så att den
hinner gifva blott en skörd på sommaren, men är mycket
härdig och motståndskraftig mot parasiter. Under
namn af schlesisk klöfver användes allmänt tidig
klöfver, som ger hastig åter-växt, så att en andra
skörd oftast erhålles ännu i mellersta Sverige,
men den är ömtålig och blir föga mer än tvåårig. Än
mindre härdiga äro klöfver af sydländsk härkomst
och oftast äfven amerikansk klöfver, som vanligen
är luddhårig. Klöfverfrö införes i betydliga mängder
från utlandet, men då svårigheter möta att bestämma,
om det är af för landet lämplig sort, är numera
påbjudet, att infördt frö af klöfver vid förtullniugen
skall färgas med den starkt röda färgen eosin (se
k. kung. 5 febr. 1909 ang. införsel af samt handel
med vissa slag af ut-utländskt frö). Klöfverfrö
är ofta förorenadt af ogräsfrö; särskildt skadlig
är inblandning af frö af klöfversilke (Guscuta). -
Efter växten är kortspelets färg klöfver uppkallad.
H. J. Dft.
Klöfverbladsbåge, bygnk. Se Båge 4.
Klöfverbladskors. Se Kors.
Klöfverhö, hö, beredt genom torkning af röd-och
alsikeklöfver, hör till de bästa stråfoderslagen
på grund af sin höga proteinhalt, särskildt för
i tillväxt stadda eller mjölkande nötkreatur, som
be-höfva proteinrikare foder. Se Fodermedel, sp. 699.
H. J. Dft.
Klöfvernötare, landtbr., maskin, medelst hvilken det
tröskade klöfverfröet befrias från omgifvande
Tliermaemus’ klöfvernötare.
hylsa (fruktskalet). Klöfverfröet nöttes förr
vanligen på tröskverk, hvars tunna för ändamålet rundt
om omgafs med en särskild sko eller mantel, mot
hvars yta fröet nöttes. Klöfvernötarna äro också
konstruerade som tröskverk, i hvilka det inmatade
hylsomgifna fröet nötes mellan tunnan eller cylindern
(oftast konisk) och skon. Dessas yta är ojämn genom
räfflor eller utstående skarpa järnstift. H. J. Dft.
Klöfverröta, sjukdom på klöfver och flera andra
baljväxter, förorsakad af en svamp, klöfver-r ö t a
r e, Sclerotinia Trifoliorum, hvars mycelium angriper
klöfverplantans blad, stam och rot, som de genomväfva
och döda. Angreppet sker mest på hösten, hvarvid på
plantan bildas öfvervintrande svarta sklerotier, från
hvilka följande eftersommar utväxa svampkroppar. Dessa
afsöndra sporer, som sprida sjukdomen till
nya plantor. Klöfverrötan gör stor skada i
synnerhet under fuktiga höstar och milda vintrar.
H. J. Dft.
Klöfversilke, bot., namn på Cuscula Epithymum
var. Trifolii.
Klöfversnärja, bot., namn på Guscuta Epithymum
var. Trifolii.
Klöfvertrötthet, landtbr. Sedan gammalt är kändt,
att, då klöfver med korta mellantider odlas på
samma jord, blir denna klöfvertrött, d. v. s. dess
afkastningsförmåga för dessa växtarter aftager. Hvarpå
detta beror, är ej fullt utredt, men antagligen
är orsaken hufvudsakligen den, att jorden blir,
inficierad med parasiter (klöfverrötare, klöfverål
m. fl.), som angripa klöfverarterna. Möjligen kan den
minskade afkastningen bero äfven på djupare jordlagers
utsugning af växtrötterna. H. J. Dft.
Klöfverål, bot. zool., en nematod (se
Helmin-thocecidier), som jämte klöfvcrrötaren torde
vara den egentliga orsaken till klöfvertröttheten (se
d. oj. Den angriper företrädesvis skotten ofvan jord.
H. J. Dft.
Klöfverärt, bot., namn på Tetragonolobus sili-quosus.
Klöker, David. Se Ehrenstrahl.
Klösharf, landlbr. Se H a r f, sp. 1465.
km., officiell svensk förkortning för kilometer. Som
förkortning för kvadratkilometer använder man stundom
km2 i st. f. kvkm.
k. m. (km., kmt), förkortning för kopparmynt.
Kmety [kmä’ti], G y ö r g y, ungersk
revolutions-general, f. 1810, d. 29 april 1863
(ej 1865) i London, slöt sig 1848 till ungerska
oafhängighetspartiet i dess kamp mot Österrike,
förde jan.-febr. 1849 en division af Görgeis armé
och fick därefter befälet of ver en själfständig
division, utgörande yttersta vänstra flygeln af
observationskåren bakom Raab, samt ledde från ena
sidan stormningen af fästningen i Budapest. I juni
tillintetgjorde han en österrikisk truppstyrka
under general Wiss, men blef i slutet af månaden
afskuren från Donauarmén och förenade sig då med
den under Perczels befäl stående sydarmén. Efter
nederlaget vid Vilågos undkom han till Turkiet,
där han öfvergick till islam och bosatte sig i
Aleppo. 1851 öfverflyttade K. till England, men
återvände vid Krimkrigets utbrott, blef befälhafvare
öfver en anatolisk fördelning och försvarade tappert
Kars mot ryssarna, tills hungersnöden tvang honom
att föra sina trupper till Erzerum (1855). Efter
fredens afslutande fick han turkisk pension och
titeln Ismail pascha. Han bosatte sig 1861 i London.
K. B. W.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
