- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
409-410

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knownothings - Knowsley - Knox, John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

409

Knowsley-Knox

410

tiska skådebanan. Jfr Rhodes, "History of the United
states (1850-80)", (II, 1894). V. S-g. Knowsley
[nåu’sli], kommun i Lancashire, England, 8 km. från
S:t Helens. Där ligger herresätet K. hall, som
tillhört släkten Stanley (earl of Derby) sedan Rikard
II :s tid och innehåller ett stort bibliotek samt
tafvelsamling. Wkg-

Knox [nå’ks], John, Skottlands reformator,
f. troligen 1515 (den traditionella dateringen
1505),

d. 24 nov. 1572 i j Edinburgh, studerade vid
Glasgows och S:t Andrews’ universitet och blef
sannolikt hvad han själf kallar "en afgudadyrkare,
en präst af altaret". Efter flera års tjänst väcktes
han upp genom studiet af Luther, Augustinus och
bibeln, och när han hört George Wishart predika,
fördes han helt öfver till protestantismen (i sin
själfbiografi förbigår han sitt lif ända till denna
tid). Sedan Wishart af rättats och ärkebiskop Beaton
mördats, begaf sig K. till mördarna, som innehade
Beatons slott S:t Andrews, och begynte här sin
stora predikoverksamhet. Då slottet måste ge sig,
föll K. i fransk fångenskap och blef fastsmidd som
fransk galärslaf. Den misshandling, som han utstod,
stålsatte hans karaktär till den oböjlighet,
men ock till den hårdhet och oförsonlighet, som
karakteriserade hela hans senare lif; äfven skapade
den hos honom ett fanatiskt hat till Frankrike och
allt franskt. Befriad efter 19 månader genom engelsk
bemedling, blef han 1551 Edvard VI :s kaplan, men
afvisade ett erbjudet biskopsämbete, emedan han ej
ville antaga den katoliserande "Common prayer book";
hans predikningar verkade långt. Efter den katolska
Marias tronbestigning (1553) flydde han från England;
martyrmodet synes K. ej ha haft. I Geneve trädde han i
närmaste beröring med Calvin och tillegnade sig dennes
hårda kyrkotukts- och predestinationslära. Efter att
en kort tid ha förestått en församling af engelska
flyktingar i Frankfurt am Main och efter ett kort
besök i England 1555-56 stannade han i 3 år som
predikant vid en engelsk församling i Geneve. Där
öfversatte han med flera vänner bibeln på engelska;
där eller på hemvägen utgaf han den häftigaste af alla
sina stridsskrifter, The first blast of the trumpet
against the monstrous regiment of women (Första
trumpetstöten mot det monstruösa kvinnoregementet,
1558 eller 1559), en sorts krigsmanifest mot
drottning Maria i England, skotska änkedrottningen och
regentinnan Maria (af Guise). Maria af England nådde
den ej i lifvet; men den blef olycksdiger därigenom,
att äfven Elisabet kände sig träffad af den,
hvarigenom ett verkligt samarbete mellan den engelska
och skotska reformationen blef omöjlig-gjordt. Då
uppror 1559 utbröt i Skottland, återvände K. dit
och blef snart en af ledarna. En väldig kloster- och
bildstorm följde; "om man förstör nästena", sade K.,
"komma kråkorna ej mera till-

baka". Han strödde ock omkring sig våldsamma bref,
t. ex. "till Antikrists generation, de förpestade
prelaterna i Skottland, från Jesu församling". Efter
regentinnans död afslutades inbördeskriget genom
parlamentsfördraget i Edinburgh 1560, där den extrema
kalvinismen segrade; "Confessio sco-ticana" och "Knox’
liturgi" antogos.

K:s vidare historia knyter sig på det närmaste till
Maria Stuarts, hvilken 1561 som 19-årig änka återvände
till Skottland för att öfvertaga regeringen. I striden
mellan dessa två Skottlands verkliga samregenter
samlade sig tidens stora religiösa och kulturella
motsättningar. När Maria Stuart införde katolsk
mässa vid sin enskilda gudstjänst, dundrade K. mot
afguderiet; när hon sökte genom skönhet, smicker och
tårar vinna honom, visade han sig hårdare än någonsin;
hennes hotelser hade ännu mindre verkan; han sade
henne, att han "var lika nöjd att lefva under henne
som Paulus var att lefva under Nero". K:s motstånd
mot Maria var ej blott religiöst; under hans ledning
försiggick i Skottland en hastig förvandling från
medeltida feodalkultur till modern stat; en ny bildad
medelklass växte fram, inspirerad af K:s predikningar
och skrifter; och hans tvekamp med drottningen var
en strid mellan medeltida envåldsmakt och nyfödd
folkmakt. Han var nog ock den ende, som från början
genomskådade hennes af alla skrupler obesvärade
karaktär. Under motsättningen mot henne drefs han
att tydligt förfäkta undersåtarnas rätt att göra
uppror mot en ogudaktig furste. 1562 anklagades
K. af Maria personligen inför Privy council för
högförräderi, men frikändes. 1565 drogs han åter
inför rätta af Darnley, efter hvars förmälning med
Maria hans predikningar mot papismen och drottningens
lättsinne blefvo våldsammare än någonsin. I hvilket
förhållande han stod till mordet på drottningens
starkt katolske rådgifvare Rizzio är ej slutgiltigt
afgjordt; naturligtvis prisade han mordet. När
Maria åter lyckades vinna sin mans förtroende,
flydde K. och höll sig undan, till dess mordet på
Darnley beröfvade Maria Skottlands krona. När Jakob
V kröntes 1567, predikade K.: "Prisad vare Gud, våra
fiender äro slagna". - Med protestantismens fulla
triumf minskades K:s inflytande; under de politiska
stormarna 1570-72 förmåddes han "mycket mot sin vilja"
att hålla sig undan i S:t Andrews; hans kraft var då
ock försvagad af ett slaganfall. 1572 återvände han
till Edinburgh, där han vid kyrkoorganisationsarbetet
visade sig liksom Calvin ej vara anhängare af
presbyteriansk anordning; under vissa villkor ville
han t. o. m. med-gifva episkopatets återinförande. Han
begrofs i S:t Gibs kyrka. K., som omkr. 1555 hade gift
sig med Marjory Bowes och 1564 med lord Ochiltrees
19-åriga dotter Margaret Stewart, efterlämnade 2
söner och 3 döttrar; sönerna dogo vid unga år, och
med dem utslocknade K:s släkt på manssidan.

K. var otvifvelaktigt en af Skottlands stora söner,
en omutlig karaktär, fast hängifven den form af
religionen, som han trodde vara den enda sanna,
en af sin tids mest vältaliga predikanter och
utrustad med stor personlig makt öfver andra, äfven
om hans inflytande på händelsernas gång i Skottland
blifvit öfverskattadt. Han hade sina fel; han var
trång-bröstad, bitter och intolerant; oridderligheten
mot Maria gick ända till råhet. I allmänhet djärf, vi-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free