- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
425-426

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knuthenborg - Knut Holmgersson. Se Knut, svenska knungar 2. - Knut Håkansson. Se Hand, sp. 1298. - Knut jarl, son till Birger Brosa. Se Folkungaätten,sp. 792. - Knut Jonsson. 1. Drottsete. Se Blå 2. - Knut Jonsson. 2. Lagman i Västergötland - Knut Långe. Se Knut, svenska konungar 2. - Knut Magnusson. 1. Storman, var son till folkungen Magnus Broke - Knut Magnusson. 2. Storman, riddare, var troligen brorson till den bekante marsken - Knutning - Knutpiska. Se Knut, sp. 416. - Knut Porse - Knutpunkt l. Nod. Se Vågrörelse. - Knutsfjord - Knutsgillen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

425

Knut Holmgersson-Knutsgilien

426

.Detta jämte flera andra egendomliga byggnader (hvaraf
en h. o. h. af flinta) ligger i en präktig park, 600
har stor, oingifven af en 2 m. hög granitmur. Den
nuvarande (sedan 1888) länsgrefven är Eggert
Kristofer Knuth, sonson till F. M. Knuth, f. 1882.
E. Ebg.

Knut Holmgersson. Se Knut, svenska konungar 2.

Knut Håkansson. Se Hand, sp. 1298.

Knut Jarl, son till Birger Brosa. Se Folkungaätten,
sp. 792.

Knut Jonsson. 1. Drottsete. Se Blå 2.

2. Lagman i Västergötland, tillhörde en släkt, som
förde tre rosor i sigillet. Han var son till konung
Håkan Magnussons anhängare Joan Knutsson och Benkta
Algotsdotter (griphufvud). Mellan 1434 och 1438
namnes han som medlem af svenska rådet och lagman
i Västergötland. Med sin hustru Agnes Alfsdotter,
dotter af norska riksrådet Alf Haraldsson till Sand
bo, hade han flera barn, af hvilka Jöns Knutsson
blef höfvitsman på Dal samt svenskt riksråd, och Alf
Knutsson (se d. o.) höfvitsman på Bergenhus och norskt
riksråd. K. H. K.*

Knut Långe. Se Knut, svenska konungar 2.

Knut Magnusson. 1. Storman, var son till folkungen
Magnus Broke och (såsom det i två svenska kronologier
uppgifves) Katarina, en dotter af konung Erik
Knutsson. K. deltog i upproret emot Birger jarl och
af rättades efter slaget vid Hervadsbro 1251.

2. Storman, riddare, var troligen brorson till den
bekante marsken Tyrgils Knutsson, förde liksom denne
ett lejon i vapnet samt var lagman först i Värmland
och sedermera i Västergötland. Som konung Birger
Magnussons råd omtalas han 1305, men synes sedermera
ha slutit sig till hertigarnas parti och blef en af
deras testaments-verksfcällare. Efter deras död (1318)
namnes han som hertiginnorna Ingeborgs och sedermera
som konung Magnus Erikssons råd samt var en af dem,
som rådet utsände för att åvägabringa föreningen
med Norge 1319. I de bekanta föreningarna i Uppsala
(1319) och Skara (1322) var han en deltagare,
och vid rådets förlikning med änkehertiginnan
Ingeborg, 1326, bestämdes, att hennes morgongåfva
skulle öf-verlämnas åt honom. Han deltog äfven uti
revisionen af Södennanlandslagen 1327 och var konung
Magnus följaktig på dennes friarfärd till Frankrike
1334. Sista gången K. namnes i handlingarna är
1339, då han omtalas som en bland löftesmännen vid
konung Magnus’ förlikning med de norske stormännen^
l o. 2. K. H. K.*

Knutning, skpsb., en sammansättning mellan
två timmer, hvilken utföres på det sätt,
att timrens ändar förenas hälft i hälft
med en laxstjärtformig fällning. Knutning
förekommer t. ex. vid tillverkningen af
luckkarmarna på fartygsdäck. Jfr Knut (2).
J. G. B.*

Knutpiska. Se Knut, sp. 416.

Knut Porse, hertig af Halland, var en frände (bror-
eller systerson) till den Peter Porse, som under
Magnus Ladulås’ regering uppehöll sig i Sverige. Han
antages numera ha varit son till den Nils Knutsson,
som deltog i mordet på danske konungen Erik Klipping;
säkert är, att han var bördig från Halland och förde
Porsevapnet (tre sjöblad). I svenska historien
framträder han första gången under tiden närmast
efter Nyköpings gästabud (1317), då han ut-

märkte sig i striden mot konung Birger. Därefter
var han en af svenska rådets fullmäktige vid
åvägabringandet af föreningen med Norge (1319)
samt troligen redan då höfvitsman på Varberg, där
hertig Eriks änka, den unga hertiginnan Ingeborg (se
Ingeborg, norska prinsessor 3), höll hof. Äregirig och
äfventyrslysten, ville K. vinna henne och med hjälp
af denna förbindelse skapa sig ett eget maktområde
i gränsländerna mellan de tre nordiska rikena,
en tanke, som ju äfven hade varit utgångspunkten
för hertig Eriks dristiga planer. Ingeborgs ynnest
blef det honom ej svårt att förvärfva, och snart
klagade det svenska rådet öfver, att hertiginnan
mera rättade sig efter utländska och mindre erfarna
ynglingars råd än efter sina gamla råd-gifvare. Med
de missnöjde danske stormännen trädde K. i nära
förbindelse, och till det fördrag, som 1321 kom
till stånd rörande giftermål mellan Albrekt af
Mecklenburg och Ingeborgs dotter Eufemia, anknöts
på K:s initiativ ett hemligt anfallsförbund mot
Danmark. På hösten 1322 gjorde K. ett för öfrigt
resultatlöst anfall på Skåne, där han framträngde
till Lund. Hans inflytande i Sverige hade redan då
blifvit stäckt genom rådets bekanta förening i Skara
(1322), och senare ingingo äfven de norske stormännen
en förening, som beröfvade både K. och hertiginnan
allt inflytande på landets styrelse. Spänningen mellan
K. och svenska rådet öfvergick småningom till krigiska
förvecklingar; 1323 afslöts visserligen en förlikning,
hvars innehåll vi ej känna, men därefter utbröt fejden
ånyo och afslöts först 1326 genom en förlikning mellan
svenska rådet och hertiginnan Ingeborg, genom hvilken
bl. a. bestämdes, att K. ej vidare skulle få vistas i
Sverige samt att han skulle återlämna de slott han
innehade - Ingeborg synes ha lämnat sina svenska
besittningar i hans händer. Södra delen af Halland
synes han emellertid ha behållit. Hans sträfvan gick
nu ut på att under det upplösningstillstånd, som under
Kristofer II:s regering rådde i Danmark, skapa sig
en så mäktig ställning som möjligt i detta rike. Han
slöt sig till upprorsrörelsen mot konung Kristofer och
erkändes af den unge Valdemar som hertig af Halland
(d. v. s. södra Halland) och Samsö. Intet stod nu
längre i vägen för hans giftermål med hertiginnan
Ingeborg, hvilket firades 1327. Han ingick 1329
förlikning med den återkallade Kristofer och blef då
hertig äfven af Estland. I Sverige hyste man vid denna
tid ännu fruktan för honom; i ett 1329 med furstarna
af Werle afslutadt fördrag namnes K. uttryckligen
som rikets fiende. K. afled redan 1330; uppgiften
att han blifvit förgiftad är säkerligen oriktig. I
sitt äktenskap med Ingeborg hade han sönerna Håkan
och Knut, som båda afledo i digerdöden (1349), samt
dottern Birgitta, gift med norske stormannen Jon
Hafthorsen. Se Möller, "Bidrag till Hallands historia"
(1874). K. H. K. (T. H-r.)

Knutpunkt 1. N o d. Se V å g r ö r e l s e.

Knutsford [na’tsfed], stad i engelska grefsk. Chester,
18 km. s. v. om Manchester. 5,172 inv. (1901).

Knutsgillen (S:t Knutsgillen), andlig-so-ciala gillen,
som uppstodo i Danmark under medeltiden och af hvilka
lämningar ännu finnas i Lund, Malmö och Ystad. Dessa
gillen uppkallades efter dels konung Knut den helige
(mördad 1086), Danmarks nationalhelgon, dels hertig
Knut Lavard (mor-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free