Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 437-438 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knölsvinsläktet - Knölval, bot. Se Lathyrus. - Knöppel, Kristofer - Knös, gammal svensk släkt - Knös. 1. Olof Birgersson - Knös. 2. Anders Olofsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öronen äro svarta, öronpenseln, ett streck ofvanför
och ett under ögat hvita eller gulhvita samt undre
kroppsdelarna hvitgrå. Penselsvinet är hemma i västra
Afrikas kustländer, företrädesvis Guinea och trakten
kring Kamerunmynningen. För att höra till
denna familj måste knölsvinen betecknas som
vackra djur; de äro lätta, lifliga och snabba
och lefva i fuktiga skogstrakter. Deras
kött är välsmakande. Dessutom äro fyra
andra arter beskrifna, en från Madagaskar.

Penselsvinet.

C. R. S. (L-e.)

Knölvial, bot. Se Lathyrus.

Knöppel, Kristofer, dramatisk författare,
öfversättare, f. 1718 i Filipstad, d. 13 apr. 1800
i Stockholm, kom till Uppsala 1738, men egnade sig
snart åt den uppblomstrande "svenska teatern", ej
blott som skådespelare, utan äfven som öfversättare
och författare för scenen. Han afträdde emellertid
från denna på 1740-talet, i harmen, säges det,
öfver att ha gått miste om den direktörsplats han
eftersträfvat. Sedan dess var han lärare i franska
språket, jämte det han fortsatte sitt dramatiska
författarskap. – K:s dramatiska original utgöras af
Gudarnas rådslag, om fruentimret må fria sjelft (1744)
samt Mötes-platsen i mörkret (1750), en enaktsfars
med liflig dialog och underhållande plan. Han
öfversatte dessutom för scenen Moliéres "L’école
des maris" ("Mannsscholan", uppf. 1740, tr. 1741)
och "Les fâcheux" ("De förtretelige", uppf. 1740,
tr. 1741), "Regulus" af Pradon (uppf. 1741,
tr. 1742) samt stycken af de La Motte, Langlois,
Legrand, Saint-Foix. Som lyrisk och skämtsam skald
offentliggjorde han anonymt en del stycken, af hvilka
det mest bekanta var den flera gånger omtryckta Sagan
om korfven (1745), en ledigt rimmad "conte" af mycken
humor i framställningen. K. öfversatte äfven Vernets
"Socratiska samtal" (1780). –rn.*

Knös, gammal svensk släkt, hvars anor med säkerhet
kunna följas till början af 1600-talet, då en
välmående bonde vid namn Olof innehade hemmanet
Knorren l. Knörren i Hangelösa socken i Västergötland,
efter hvilket släkthemman en dennes son Börje,
hejderidare (se d. o.) i Älfsborgs län (f. 1632,
d. 1711), möjligen antog namnet Knös, hvars härledning
från familjegården dock är osäker. De nu lefvande
medlemmarna af släkten härstamma antingen från
domprosten Anders K. (se K. 2) eller från dennes
broder, löjtnanten och lifdrabanten
Per K. (f. 1727, d. 1795). Jfr släkttafla hos
A. Knös, "Vestgötasläkten Knös" (1898).

1. Olof Birgersson K., präst, f. 5 juli 1683
i Ods församling i Västergötland, d. 7 april 1748 i
Vånga, var son till den ofvannämnde Börje. Efter att
ha genomgått Skara läroverk blef han student
i Uppsala 1703, promoverades till filos.
magister 1713, ämnade på professor J. Upmarcks
tillrådan gå den akademiska vägen, men fick, utan
ansökan, genom biskop Svedbergs försorg rektoratet
vid Mariestads skola, hvilket han tillträdde
1716, samt blef 1729 kyrkoherde i Vånga och 1730
kontraktsprost. – K. åtnjöt högt anseende som präst,
teolog och människa, hvarför han var en af den
kraftfulle biskop Svedbergs intimaste vänner
och mest anlitade medhjälpare i dennes nitiska
sträfvanden för stiftets bästa. Han utgaf några
akademiska dissertationer, tal vid prästmöten,
latinska och svenska verser m. m.



2. Anders Olofsson K., den föregåendes son,
teolog, pedagog, f. 3 febr. 1721 i Mariestad, d. 29
maj 1799 i Skara. Tidigt utvecklad, hade han redan
vid tio års ålder genomläst hela nya testamentet på
grekiska och därtill skrifvit latinska anmärkningar, som ännu
finnas i behåll. Efter fullbordad skolundervisning
vid Skara läroverk inskrefs K. 1737 som student i
Uppsala, där han blef en framstående anhängare af
och förkämpe för den Wolfska filosofien. 1741 blef
han filos. kandidat. Genom sin gradualafhandling,
De principiis et nexu religionis revelatcc et
naturalis, uppväckte han mot sig en storm från
teol. fakultetens sida, hvilken dock genom ett
kanslersbref stillades, och K. blef 1743 promoverad
till filos. magister. Äfven i Tyskland hade han då
förvärfvat rykte för lärdom och skarpsinne. Hans
önskan att få stanna som lärare vid universitetet
gick om intet; och då hans lifsåskådning vid samma
tid genom en inre brytning förändrades från en
teoretisk-filosofisk till en mera praktisk-kristlig,
sålde han hela sitt rikhaltiga filosofiska bibliotek,
lämnade universitetet och blef, efter skedd
prästvigning 1747, sin faders adjunkt. K. blef 1749
domkyrkoadjunkt och 1751 gymnasieadjunkt i Skara,
1752 rektor i Mariestad och kyrkoherde i Leksbergs
prebendepastorat, 1756 filosofie lektor i Skara,
1757 andre teologie lektor och kyrkoherde i Vinköls
prebendepastorat, 1758 kontraktsprost, 1767 förste
teol. lektor och kyrkoherde i Götene prebendepastorat,
1768 teol. doktor och 1771 domprost i Skara. 1769
och 1778 kallades han af stiftets prästerskap till
riksdagsman och var i denna egenskap sistnämnda
år en af faddrarna vid kronprinsens dop. 1767 och
1788 var han uppförd på biskopsförslag i andra
rummet. Till Uppsala universitet stod emellertid
fortfarande hans håg. Teologiska lärarplatser sökte
han där tre gånger och blef 1770 enhälligt uppförd
på förslag till teol. professor, men förbigicks vid
utnämningen. 1793 blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>