- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
513-514

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kol. Kem., ett icke metalliskt - Kol. 2. Petrogr., geol. Se Brunkol, Järn, sp. 381 och Stenkol. - Kol, stad. Se Aligarh. - Kol, indisk folkstam. Se Kohl. - Kol. 1 o. 2. Två svenska prinsar. Se Burislev 1 och Erik, svenska konungar 4. - Kol. 3. Biskop i Linköping - Kol. 4. Biskop i Strängnäs - Kola. 1. En hufvudsakligen af lappar bebodd halfö - Kola. 2. Stad i ryska guv.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

513

Kol-Kola

514

nämligen grundstommen i alla organiska ämnen, som icke
äro annat än kolets föreningar med några få andra
grundämnen: väte, syre, kväfve, stundom svafvel och
fosfor. I fritt tillstånd förekommer kol jämförelsevis
sparsamt i naturen och bildar då de bägge mineralen
diamant (se d. o.) och grafit (se Blyerts), men det
förekommer däremot ytterst rikligt i förening med
syre, dels som fri kolsyra i luften och upplöst
i vatten, dels som kolsyrade salter 1. karbonat
(se d. o.). Föreningar mellan kol och väte utgöra
bergolja, bergvax m. m. (se Kolväten).

Stenkol är kol i förening med mindre mängder
väte och syre och har uppkommit genom ytterst
långvarig förmultning af fossila växtrester
från äldre geologiska perioder, företrädesvis
karbontiden. Ju äldre dylika växtlager äro,
desto fullständigare är förkolningen. Antracit
innehåller 94 till 98 proc. kol, stenkol 76 till
90 proc. och brunkolen, som äro yngst, 60 till
70 proc. - Kol i fritt tillstånd uppträder i ett
flertal allotropiska modifikationer. Som diamant
är kolet i rent tillstånd färglöst, genomskinligt,
kristalliseradt i det reguljära systemets former,
hårdare än alla andra ämnen samt antändligt blott
i ren syrgas vid hvitglödgningshetta. Mindre rena,
mörka och föga genomskinliga diamanter kallas
car-lonado (se d. o.). Som diamant kristalliserar
kol, om det upplöses i smält järn eller silfver
vid måttlig temperatur, men under mycket höga
tryck. Framställningen af konstgjorda diamanter
är dock ännu ej lönande. Som grafit (se Blyerts) är
kolet mjukt, blygrått eller svart och metallglänsande,
affärgande samt ledande för elektricitet. Grafiten
kristalliserar monoklint i former, som likna det
hexagonala systemets; ofta bildar den fjälliga
massor. Eg. v. är l,s till 2,s, således blott
inemot hälften af diamantens, som är 3,5. Kol, som
erhålles genom förstöring af organiska ämnen vid
hög temperatur, t. ex. gaskol, som afsätter sig
i retorterna vid lysgasberedning, är äfvenledes
grafitartadt och kristalliniskt och i sammanhang
därmed ledande för elektriciteten. Det användes till
elektroder. Efter koin ing af organiska ämnen vid
lägre temperaturer återstår amorft kol, t. ex. sot
eller kimrök efter kolväten, sockerkol efter socker,
djur- och benkol efter animaliska ämnen. Särskildt
de sistnämnda slagen äro mycket porösa och fint
fördelade; de kvarhålla till följd häraf genom
adsorption synnerligen kraftigt organiska färgämnen
och andra högmolekylära ämnen, hvarför de användas
som renings- och affärgningsmedel, t. ex. till rening
af dricksvatten och vid sockrets raffinering. Af
trä bildas träkol, som har kvar vedens struktur,
visar märken efter årsringarna o. s. v. I hög grad
poröst, uppsuger detta kol begärligt gaser, ända
till 90 gånger sin egen volym, och användes därför
för att borttaga de sista gasmängderna ur evakuerade
kärl. Genom kolning af stenkol erhålles koks (se
d. o.), som är hård, porös, grå, icke affärgande och
vida mindre lättantändlig än andra kolsorter. Vid
mycket höga temperaturer förvandlas de öfriga
kolmodifikationerna till grafit. Alla allotropiska
modifikationer af kol utmärkas gemensamt däraf, att
de äro olösliga i alla lösningsmedel och i hög grad
eldfasta, så vida de under upphettningen icke komma
i beröring med syre eller luft. De äro fullkomligt
osmältbara, men kunna förflyktigas vid den elektriska
ugnens temperatur. Vid fullständig förbränning ut-

vecklar l kg. kol 8,000 kal., d. v. s. så mycket
värme, som behöfs för att upphetta 80 liter vatten
från 0° till kokning. Kolets spec. värme är mycket
ringa, hvilket tyder på hög molekylarvikt; hos
diamanten är det vid vanlig temperatur 0,3.

I kemiskt hänseende är kol, hvars atomvikt är
12,oo och tecknas C (af lat. carbönicum), ett
fyrvär-digt element. Med syre förenas det direkt till
(omättad) koloxid, CO, och därpå till koldioxid,
C02 (se Kolsyra). Med väte ger det en oerhörd mängd
föreningar (se Kolväte), hvaribland sumpgasen,
CH4, har enklaste sammansättningen. Glödande
kol förenar sig med svafvelångor till kolsvafla,
CS2. Med klor ger kol ganska beständiga föreningar,
t. ex. koltetraklorid, C C14, och kloroform, C Cls
H, båda flyktiga vätskor. Den förra sönderdelas icke
ens af alkalier. Kolets förening med kväfve är cyan,
i fritt tillstånd en gas af sammansättningen C2 N2
och dessutom som envärdig radikal, CN, en beståndsdel
af talrika organiska föreningar och komplexa salter
(se Cyan). I vida högre grad än andra grundämnen
har kolet egenskapen att bilda fast sammanlänkade
atomgrupper, hvilka ingå som radikaler i otaliga
föreningar af den mest olikartade natur. Dels
på detta förhållande, dels äfven på grund af
kolets fyratomighet, som medgifver, att en kolatom
samtidigt kan binda flera olika radikaler, beror
ytterst den organiska naturens stora mångfald. Se
vidare Asymmetrisk kolatom. - 2. Petrogr.,
geol. Se Brunkol, Järn, sp. 381 och Stenkol.
P. T. C. (H. E.)

Kol (K o el), stad. Se Al i g årh.

Kol, indisk folkstam. Se K öl h.

Kol. l o. 2. Två svenska prinsar. Se Buris-1 e
v l och Erik, svenska konungar 4. - 3. Biskop i
Linköping, var konung Knut Erikssons (1167-95)
kansler och dog 1196. K. skall ha byggt Kolsbro,
öfver Tåkerns aflopp Mölnaån, i Herrcstads socken
(Östergötland). - 4. Biskop i Strängnäs och konungens
kansler, namnes i handlingar mellan åren 1253 och
1257. Han är bekant i synnerhet genom Rimkrönikans
berättelse om hans delaktighet i Birger jarls svek
emot Folkungarna i slaget vid Hervads-bro. Uppgiften
att han till bot därför låtit bygga Kolbäcks
kyrka i Västmanland saknar troligen all grund.
3 o. 4. K. H. K.»

Kola [kå-]. 1. En hufvudsakligen af lappar bebodd
halfö mellan Norra ishafvet, Hvita hafvet och
Kandalakska bukten. Den bildar en högplatå af
intill 300 m. höjd, men enskilda bergskedjor nå
1,000 m. Skogar finnas till 400 m. höjd. En stor
mängd sjöar ligger på platån, af hvilka den största
är Imandra. Från denna platå strömma floder till
de angränsande hafven, såsom Umba, Varzuga och
Ponoj till Hvita hafvet, Voronja och Tuloma till
Norra ishafvet; den sistnämndas breda mynning
kallas Kolabukten. V. om denna framskjuter halfön
Rybatj upp till 70° n. br. Halföns norra kust heter
Murmanska kusten. K., som bildar en krets i ryska
guv. Archangel, har en längd i ö. och v. af omkr. 400
km., en bredd af 290 km. och en areal af nära 100,000
kvkm. – 2. Stad i ryska guv. Archangel, i nordvästra
delen af ofvannämnda halfö, vid föreningen af Tuloma
och dess biflod Kola. 615 inv. (1897), som lefva af
jakt och fiske. I början af 1611 anfölls K. (Kolahus)
föreäfves af en svensk styrka under Baltzar Bäck. 23
aug. 1854 besköt en engelsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free