Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolchis - Kolchiska draken, enligt sagan väktaren af det gyllene vädursskinnet. Se Argonauterna. - Kold, Kristen Mikkelsen - Kolde, Theodor - Kolderup, Amunda Bartholda Vilhelmine Mariane - Kolderup-Rosenvinge. 1. Janus Laurits Andreas K.-R., dansk rättshistoriker - Kolderup-Rosenvinge. 2. Janus Laurits Andreas K.-R., den föregåendes sonson, botanist, - Koldewey, Karl - Kolding, dansk stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
521
Kolchiska draken-Kolding
522
tisk kolonisation. I de grekiska fornsagorna är
K. bekant som Medeas fädernesland och målet för
argonauternas härfärd för att hämta det gyllene
vädursskinnet (se A r gon au te r n a). Under äldre
tider styrdes K. af egna konungar i tämligen lösligt
beroende af persiska riket. Af Mithridates VI lades
det under det pontiska riket och kom vid dettas
upplösning under romerskt välde. Den förnämsta staden
var Dioskurias (äfven Sebastopolis kallad), i likhet
med åtskilliga andra städer i detta land grundad af
nybyggare från Miletos. A. M. A.
Kolchiska draken, enligt sagan väktaren af det gyllene
vädursskinnet. Se Argonauterna.
Köld, Kristen Mikkelsen, dansk skolman, af
nordjylländsk bondesläkt, f. 29 mars 1816, d. 6 april
1870, tog 1836 skollärarexamen och åtföljde 1842-47
en dansk missionär till Mindre Asien samt blef 1849
informator hos V. Birkedal i Ryslinge på Fyn. 1851
grundlade han där en folkhögskola (den första i
konungariket), hvilken sedan flyttades till Dalum,
vid Odense. 1862 öppnade han äfven skolan för vuxna
kvinnor, hvilka undervisades om sommaren. K. tog äfven
initiativet till anordnande af privata barnskolor
på landet, hvilka i synnerhet på Fyn vunnit stor
utbredning. K. var en man med stor idérikedom och
genial blick på människolifvet samt öfvade i vida
kretsar långt större inflytande, än man skulle
vänta af hans anspråkslösa lefnads-ställning. Jfr
F. Nygaard, " K. Köld" (2 bd, 1895).
E. Ebg.
Ko’lde, Theo d or, tysk kyrkohistoriker, f. 1850
i Friedland, e. o. professor i Marburg 1879
och professor i kyrkohistoria i Erlangen 1881,
har egnat hufvudparten af sin kyrkohistoriska
forskning åt Luther och reformationen. Bland
hans många skrifter märkas Martin Luther, eine
biographie (2 bd, 1884-93) samt Friedrich der weise
vnd die anfänge der reformation (1891), Luthers
selbstmord, eine geschichtsltige (3 uppl. 1890),
Beiträge zur bayrischen kirchengeschichte
(13 bd, 1895-1907), Andreas Althamer (1895),
Pater Denifle etc. (2 uppl. 1904), Die älteste
redaktion der augsburger kon-fession (1906)
och Historische einleitung in den sym-bolischen
biichern der htherischen kirche (1907). Äfven åt
Englands kyrkohistoria i 19:e årh. har K. egnat
undersökningar, bl. a. de uppmärksammade Die
heilsarmee (2 uppl. 1899) och Edward Irving (1901).
Hj. H-t.
Kolderup, A m u n d a Bartholda Vilhel-mine Mariane,
norsk sångerska, f. 15 dec. 1846 i Furnes socken
(Hedemarken), d. 28 sept. 1882 i Kristiania,
begaf sig 1872 till Stockholm, där hon erhöll
undervisning af friherrinnan A. Leu-husen. 1874
sjöng hon under lifligt bifall såväl i Stockholm
som i Kristiania. Sedermera studerade hon i Wien
under R. Levy och mottog 1875 engagemang vid
operan i Olmiitz, där hon debuterade som Leonora
i "Trubaduren". Under den närmast följande
tiden uppträdde hon med stort bifall äfven i
Salzburg, Wiirzburg, Dessau och Mannheim. Vintern
1878-79 instuderade hon i Milano operapartier på
italienska. 1879-80 hade hon engagemang i Aachen och
Mainz samt var från l maj 1881 anställd vid hofoperan
i Kassel. Hon egde en klangfull, stark och behaglig
sopran - säkerligen den yppersta sångstämma, som
hörts i Norge -, förenade med en hänförande apparition
stor dramatisk
talang och uppträdde i ett stort antal operapartier,
t. ex. Elisabet i "Tannhäuser", Elsa i "Lohengrin",
Leonora i "Fidelio", Grefvinnan i "Figaros bröllop",
Valentine i "Hugenotterna", Margareta i "Faust",
Matilda i "Wilhelm Tell" och Lncrezia i "Lucrezia
Borgia". O. A. ö.
Ko’lderup-Rosenvinge. 1. Janus Laurits Andreas
K.-R., dansk rättshistoriker, f. 10 maj 1792,
d. 4 aug. 1850, blef juris kandidat 1813 samt
vann s. å. ett af universitetet utfäst pris för
behandlingen af ett rättshistoriskt spörsmål. 1815
blef han juris licentiat och 1817 juris doktor
samt 1818 e. o. och 1830 ord. professor vid
universitetet. 1834-48 var han därjämte medlem
af direktionen för universitetet och de lärda
skolorna. Utom en mängd viktiga rättshistoriska af
handlingar författade K. det grundläggande arbetet
Grandrids af den danske rets hislorie (1822; 3:e
uppl. 1860) samt inlade stor förtjänst genom att
utgifva "Samling af gamle danske iove" (bd 2-5 och bd
l afd. l, 1821-46) och "Udvalg af gamle danske domme"
(4 bd, 1842 -48). - 2. Janus Laurits Andreas K.-R.,
den föregåendes sonson, botanist, f. 7 nov. 1858,
tog 1882 magisterkonferensen i naturhistoria och
1888 filos. doktorsgrad, blef 1885 bibliotekarie vid
botaniska museet och 1900 docent vid universitetet
i botanik samt vid polytekniska läroanstalten i
mikroskopi och bakteriologi. Han slog sig tidigt på
studiet af algerna, företog i detta syfte bl. a. 1886
-88 resor till Grönland och 1891-95 till de danska
farvattnen. Sedan 1894 har han varit redaktör för
"Botanisk tidsskrift". Förutom flera afh. i denna
publikation och i "Meddelelser om Grönland" har han
1909 börjat utgifningen af ett grundläggande verk,
The marine algce of Denmark. l o. 2. E. Ebg.
Koldewey [kå’ldevej], Karl, tysk nordpolsfarare,
f. 1837 i Biicken (Hannover), d. 1908 i Hamburg,
förde 1868 den första tyska nordpolsexpeditionen till
Spetsbergen (skildrad 1871) samt 1869-70 den andra
expeditionen. Denna gick till östra Grönland och nådde
77:e breddgraden. En berättelse om denna färd utkom i
2 bd 1873-74 (folkupplaga 1875). K. blef assistent,
senare amiralitetsrad och afdel-ningsföreståndare
för nautiska observatoriet ("See-warte") i Hamburg.
Wbg.
Kolding, dansk stad, den sydligaste på östkusten
af Jylland, Vejle amt, vid Koldingåns utlopp
i Koldingfjorden, vackert belägen, omgifven af
höjder. 13,450 inv. (1906). Förlusten af Slesvig och
riksgränsens flyttning ha haft stor betydelse för
stadens förkofran. 1866 framdrogs östjylländska
längdbanan till K., och 1874 fördes sydliga
tvärbanan från Fredericia västerut dit. Flera
betydliga fabriker. Staty af politikern K. Berg
(1906). Andra minnesmärken äro resta öfver skalden
K. Ploug (1899) och krigaren F. Læssöe (1907). K. är
en gammal stad och var under medeltiden af ej ringa
betydelse; på 1200- och 1300-talen höllos där flera
politiska möten med hertigarna af Sönderjylland och
grefvarna af Holstein. 1247 under inbördeskriget
mellan konung Erik Plogpenning och hertig Abel
förstörde denne staden. På 1600-talet blef K. hårdt
hemsökt, dels af de kejserliga trupperna 1627–29,
dels af de svenska 1644–45 samt ånyo 1657–58 och
gick därefter starkt tillbaka. 23 apr. 1849 stod en
häftig strid i och omkring staden mellan de danska
och slesvig-holsteinska härarna, hvarefter danskarna
måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
