Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolhaltiga skiffer - Kolhamn. Se Hamn, sp. 1272, 1276 o. 1277, jämte fig. - Kolhapur - Kolhydrat, kem., kallas sedan gammalt - Kolhydrat, kem., 1. Sockerarterna - Kolhydrat, kem., 2. Stärkelsearterna - Kolhydrat, kem., 3. Gummiarter - Kolhydrat, kem., 4. Cellulosagruppen - Kolhydratenhet, landtbr. Se Fodermedel, sp. 697. - Koliamb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Kolhaltig skiffer-Koliamb
534
Kolhaltig skiffer, petrogr., en med kol, stundom
tillika med bituminösa ämnen, i högre eller lägre
grad uppblandad och till följd däraf svartfärgad
skifferbergart, vanligen lerskiffer. Den flerstädes
i Sverige förekommande alunskiffern (se d. o.) är
en kolhaltig skiffer, och sådan träffas också bland
Skånes stenkolsförande berglager. Kolhaltig skiffer
finnes f. ö. på många ställen i andra länder. E. E.
Kolhamn. Se Hamn, sp. 1272, 1276 o. 1277, jämte fig.
Kolhapur [kåuläpö’9], vasallstat i kejsardömet Indien,
presidentskapet Bombay på Deccan, ö. om västra
Ghats. 7,394 kvkm. 910,011 inv. (1901), hvaraf 95
proc. hinduer. Hufvudstaden K. hade s. å. 54,373 inv.
J. F. N.
Kolhydrat, kem., kallas sedan gammalt en klass
särskildt i växtriket mycket allmänt företrädda
organiska ämnen. De äro kväfvefria och innehålla
utom kol alltid väte och syre, de båda sistnämnda
elementen vanligen i samma inbördes förhållande som
i vatten, d. v. s. på två atomer väte en atom syre;
häraf namnet (jfr Hydrat). Denna regel gäller dock
icke utan undantag. I kemiskt hänseende äro de lägre,
enkla kolhydraten oxialclehyder 1. oxikeloner,
d. v. s. samtidigt alkoholer och aldehyder eller
ketoner (se dessa ord). De framstå härigenom
som de första oxidationsprodukterna af flervärda
alkoholer, som mannit, dulcit, sorbit m. fl., och
öfvergå vid reduktion i dessa alkoholer. Högre,
mer sammansatta kolhydrat uppkomma ur de lägre
genom anhydridbildning. Härvid förstöres stundom
aldehyd- eller ketongruppen, till följd hvaraf dessa
sammansatta kolhydrat då icke längre uppvisa de lägre
kolhydratens egenskap att reducera Fehlings lösning
eller ammoniakalisk silfverlösning. Alla kolhydrat
bibehålla däremot karaktären af alkoholer, som ger
sig till känna genom förmågan att bilda estrar med
syror (t. ex. nitrocellulosa) och etrar med fenoler
(t. ex. många glykosider, se d. o.). Som etrar af
enkla kolhydrat (sockerarter, se nedan) kunna äfven
de sammansatta kolhydraten betraktas. Man kan urskilja
följande fyra hufvudgrupper af kolhydrat:
1. Sockerarterna äro i vatten lösliga, mer eller
mindre lätt kristalliserande, sött smakande
oxialdehyder (aldoser) eller oxiketoner (ketoser),
äfvensom sådana lägre kondensationsprodukter
af dessa, som ännu uppvisa ofvannämnda yttre
egenskaper. Antalet kolatomer i sockermolekylerna
växlar mellan 2 och 36. Ojämförligt viktigast äro
hexoserna, eller sockerarter med 6 kolatomer och
sammansättningen C6 H12 06. De flesta i naturen
uppträdande sockerarter höra hit eller öfvergå genom
spjälkning under vattenupptagande (hydrolys,
se d. o.) i hexoser.
2. Stärkelsearterna äro högmolekylära, lösliga
eller olösliga, icke tydligt kristalliserande
eller sött smakande kolhydrat af sammansättningen
(C6H1005)n- Ho O, som hydrolyseras uteslutande
till sockerarter (hexoser). De egentliga
stärkelsearterna färgas blå till röda af jod;
dezlrinerna (se d. o.) färgas icke i rent tillstånd.
Till denna grupp föras, utom olika slag af
stärkelse, flera i växtceller upplösta näringsämnen,
kallade inulin, levuliner m. fl., som spjälkas
till fruktsocker, under det att stärkelse ger
drufsocker. En i djur-
kroppen förekommande stärkelseart är glykogen (se
d. o.).
3. G u m m i a r t e r och p e k t i n e r äro
amorfa, högmolekylära beståndsdelar i växternas
cellväggar och ge vid hydrolys utom sockerarter
äfven sammansatta, föga kända syror. Gummi löses
fullständigt i vatten, växtslem sväller däri, och
pektinämnena äro svällbara fasta väggbeståndsdelar
eller finnas lösta i fruktsafter, hvarur de fällas
af alkohol i form af ett gelé. Utmärkande för
såväl gummi som pektiner är, att de spjälkas till
företrädesvis pentoser, sockerarter med 5
kolatomer, t. ex. arabinos. Bland hexoserna
är galaktos (se d. o.) vanligast som komponent i
denna grupps kolhydrat.
4. Collulosagruppen utgöres af fasta,
olösliga ämnen (C6H10Or,)n, som allmänt ingå i
växternas cellväggar, mera sällan i djurkroppen.
Man skiljer mellan egentlig cellulosa, utmärkt af
sin motståndskraft mot hydrolytisk spjälkning,
och hemi-cellulosor, hvilka sönderdelas betydligt
lättare, ungefär som stärkelse. De sistnämnda
utgöra dels upplagsnäring i hårda frön och bestå
då hufvudsakligen af de två hexoserna mannos och
galaktos, dels tjäna de mekaniska syften och bidraga
till att göra växtkroppen styf. Hemicellulosor af
det senare slaget finnas i ved och innehålla pentoser.
Äkta cellulosa är uppbyggd af drufsocker. - Se vidare
under de olika slagen af kolhydrat.
Inom organismen sker de högre kolhydratens spjälkning
till lägre och slutligen till enkla sockerarter med
hjälp af olika enzymer. Samma spjälkning kan utföras
förmedelst utspädda syror. - Kolhydraten, som jämte
ägghviteämnea äro växternas förnämsta beståndsdelar,
spela en ytterst viktig roll för ämnesomsättningen i
allmänhet. Å ena sidan behöfvas de för uppbyggandet
af de stora ägghvite-molekylerna (se Ägghviteämnen),
å andra sidan förbrukas de i stor utsträckning vid
både växters och djurs andning och lämna därigenom
drifkraft till organismens lifsyttringar. Genom
den lätthet, hvarmcd de lägre, lösliga och de hö#t
kondenserade, olösliga formerna ömsesidigt öfvergå
i hvarandra, egna de sig väl till upplagsnäring,
som vid behof kan upplösas och förflyttas till
konsumtionsorten. Kolhydrat utgöra den ’första
synliga produkten af växternas organiska syntes (se
Assimilation). Vissa kolhydrat syntetiseras endast
inom djurkroppen, t. ex. mjölksocker. Assimilerbara
kolhydrat i födan upplösas i enkla sockerarter, innan
de ingå i blodet. Jfr äfven E x t r a k t i v-ämne.
H. E.
Kolhydratenhet, landllr. Se Fodermedel, sp. 697.
Kolia’mb (lat. choliambus, af grek cholofs, halt, och
i’ambos, jambisk vers), äfven Ska’zon, "haltande",
kallas i den grekiska metriken en af art af den
jambiska trimetern (se Jamb), hvilken uppkommer,
då i sista foten insattes en spondé (–––-)
eller troké (- ^-) i st. f. en jamb (^ -). Versslutet
blir därigenom tungt och haltande. Den koli-ambiska
versen uppfanns af grekiske skalden Hippo-nax
från Efesos (omkr. 540 f. Kr.) och begagnades
hufvudsakligen i parodierande och satiriska dikter,
men fick under den alexandrinska litteraturperioden
vidsträcktare användning. Bland annat äro
Babrios’ fabler författade på detta versmått.
A. M. A.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
