Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kollaps - Kollár, Jan - Kollar, Vincenz. Se Koll. - Kollargol - Kollataj, Hugo - Kollateral. 1. Med. - Kollateral. 2. Bot. Se Kärlsträng. - Kollateral. 3. Jur., sidoarfvinge. Se Arfsordning, sp. 1423. - Kollateralverk (se Kollateral), fortif., kallas de - Kollatiebröder, detsamma som det gemensamma lifvets bröder. Se Bröder, det gemensamma lifvets. - Kollation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Kollår-Kollation
542
hört. Där hjärtat förut är mycket försvagadt,
kan en obetydlig anledning framkalla kollaps;
så t. ex. händer det stundom, att en mycket
svag patient "kollaberar" däraf, att man
sätter honom upp i sängen. Behandlingen utgöres
hufvudsakligen af stimulerande medel, vin, mysk,
kamfer o. d. F. ö. fordras olika behandling alltefter
fallets art. - Om kollaps af lungorna se A t e l e
k t a s. P. W.*
Kollar, Jan, tjecho-slovakisk skald, fornforskare,
f. 1793, d. 1852, var son af en slovakisk tjänsteman
i Mcsovce (Mosöcz) i det slovakiska Ungern, studerade
teologi i Pressburg (1812-15), där han var lärare i en
skola. En tvåårig vistelse vid universitetet i Jena
(1817-19) blef af utomordentlig betydelse för hans
utveckling: han åhörde Ludens föreläsningar i historia
och Fries’ och Okens i filosofi och fick vara med om
det tyska reformationsjubileet och Wartburg-fcsten,
som tände hans egen slaviska hänförelse. På hemvägen
gjorde K. i Prag personlig bekantskap med Dobrovsky,
Hanka och Sa-fafik. 1819 anställdes han som pastor
vid den evangeliska, af slovaker, tyskar och ungrare
bestående församlingen i Budapest. Då han 1846 i en
skrift yrkade på ett gemensamt skriftspråk för tjccher
och slovaker (Hlasy o potfebé jednoty spisovného
jazyka pro Cechy, Moravany a Slovåky), väckte
denna förnuftiga plan mycket motstånd, och under
revolutionsåret 1848 blef K. t. p. m. fängslad. Året
därpå befriades han af de kejserliga trupperna
och utnämndes för sitt lojala välförhållande till
professor i slavisk arkeologi vid universitetet
i Wien. K:s första dikt (på latin) var en politisk
klagodikt Deploratio prctsentis status Ungarice. 1821
utkom en mindre samling dikter, Basné, och härigenom
lades grunden till hans poetiska storverk, den
uppseendeväckande sonett-samlingen Sldvy dcera (Slavas
dotter), 1824 (fortsättning 1832 jämte intressanta
kommentarer, Vykläd; inalles 645 sonetter). Bäst äro
de erotisk-idylliska partierna; minst lyckade äro de
politiska, och detta storslagna försök att förhärliga
slaverna (på de andra folkstammarnas bekostnad)
måste betraktas som misslvckadt, ehuru det har
haft ett stort litterärt och politiskt inflytande
på den väst- och sydslaviska rörelsen. Själf var
K. påverkad af Dante och Petrarca samt framför allt
af den tyska filosofien och poesien (Klopstock,
Herder m. fl.). 1823-27 utgaf han (i förening
med Safarik och Blahoslav) en samling slovakiska
folkvisor, Pisné svetské lidu slö-venského v Uhrich
(ny, tillökad uppl. 1834, 1835). Betydelsefull
är hans på tyska skrifna V ber die li-terarische
wechselseitigkeit zwischen den verschiede-nen
stämmen und mundarten der slavischen nation (1837;
ny uppl. 1844), hvarigenom han litterärt grundade den
s. k. panslavismen, d. v. s. teorien om en samslavisk
enhet af litterär och politisk art. Efter en resa
till Italien författade han Staro-1talija tlarjanskä
(1853, 1863), hvari han sökte finna slaviska spår
hos de forne etruskerna. Som fornforskare sak-
nade K. all vetenskaplig skolning, ty hans naiva
skaldefantasi gjorde honom oförmögen till kritisk
källforskning. Hans mytologiska och filologiska
undersökningar (om "gudinnan Slava", 1839, och om det
slaviska namnets uppkomst) ha sålunda föga värde,
ehuru de indirekt sporrat den då föga utvecklade
slavistiken. Äfven i sina omtyckta predikningar,
Kasné (1831, 1844), framträdde han som slavofil. -
Ett urval uf hans verk utkom i 4 bd 1862-63, och 1893
utgafs i Wien en samling uppsatser till 100-årsdagen
af hans födelse. - Jfr Murko, "Deutsche einfliisse
auf die anfänge der böhmischen romantik" (1897).
A-d J.
Kollar, V i n c e n z. Se K o 11.
Kollargol [-gal; af kolloidal och lat. argentum,
silfver], kolloidalt lösligt silfver, bildar
små, nästan svarta stycken, som lösas i
vatten och innehålla omkr. 90 proc. metalliskt
silfver. Preparatet har på grund af sina antiseptiska
verkningar af Credé förordats till användning
mot lymfangit, septikemi och andra scptiska
sjukdomar, vanligen i form af en 15-procentig
salfva (unguentum Credé), men äfven i 1-procentig
lösning till insprutning under huden. (Se K o
11 o i d e r och K o 11 o i d a l a metaller.)
S.J-n.
Kollataj [kalla’-], Hugo, polsk statsman, författare,
f. 1750, d. 1812, teol. doktor i Rom, domherre
i Krakau, egnade sig äfven åt historiska studier
och blef 1775 medlem af den kommitté, som skulle
reformera det polska skolväsendet, samt rektor vid
Krakaus universitet. 1791 utnämnd till underkansler,
deltog han verksamt i riksdagen 1788- 92 för det nya
statsskicket, men måste fly undan den landsförrädiska
konfederationen i Targowica och ryssarna, nicn återkom
från Dresden 1794, då han under Kosciuszkos diktatur
blef först inrikes- och sedan finansminister. Efter
Warschaus eröfring (1795) flydde han till Galizien,
men hölls till 1802 fängslad af österrikarna i
Josefstadt och Olmiitz. Han bosatte sig i Warschau
och Krakau, där han idkade historiskt och politiskt
författarskap, hufvudsakligen rörande Polen i senare
delen af 1700-talet, bl. a. om konstitutionen af 3
maj 1791 (1793) och om det polska folkets politiska
rättigheter (Prawo polityczne naroda Polskiego,
1790). Hans brefväxling utgafs 1854 (4 bd) och 1872
(2 bd). A-d J.
Kollateräl (af lat. con, med, vid, och la’tus, sida).
1. Med. En ledningsbana inom nervsystemet eller
blodomloppet säges vara kollateral till en annan,
om båda ha samma ursprung och förlöpa jämsides. -
2. Bot. Se Ka ris t rang. - 3. Jur.,
sidoarf-vingc. Se A r f s o r d n i n g, sp.
1423.
Kollateralverk (se Kollateral), fortif.’, kallas de
icke direkt anfallna, men angreppsfronten närliggande
verk, som dock kunna medverka vid försvaret mot
anfallsarbetena. L. W:sonM.
Kollätiebröder, detsamma som det gemensamma lifvets
bröder. Se Bröder, det gemensamma l i f v e t s.
Kollation (lat. collätio, sammanställning,
jämförelse), enkel, men festlig måltid, i synnerhet
en sådan, som intages mot aftonen och till hvars
kostnader de särskilde deltagarna bidraga; lätt
aftonmåltid inom de katolska klostren under
fastedagarna. Uttrycket antages härröra däraf,
att munkarna fordom före framsättandet af denna
kvällsvard brukade läsa högt «tt stycke ur bibeln
eller kyrkofäderna
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
