Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommotion, skakning, nyttjas inom medicinen stundom i sammansättningarna hjärnkommotion, hvarför dock numera vanligen nyttjas ordet hjärnskakning (se Hjärnsjukdomar, sp. 853), och ryggmärgskommotion (se Ryggmärgssjukdomar) - Kommotionspsykos - Kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggmärgskommotion (se Ryggmärgssjukdomar).
Kommotionspsykos, med., detsamma som traumatisk
neuros.
Kommun (fr. commune, af lat. commune, "samskyldighet",
gemensamhet; ty. gemeinde), ett samhälle inom en
stat, hvilket upptager sitt särskilda landområde
och som ett statens organ verkar för dess
ändamål, på samma gång som det ombesörjer sina
egna samhällsangelägenheter. Somliga kommuner (i
Sverige t. ex. länen) kunna omfatta flera smärre
kommuner; endast för dessa senare grundkommuner
l. primärkommuner brukas benämningen kommun i
egentlig och inskränkt mening. Både för vården om
sina egna samhällsangelägenheter och som organ för
statsverksamheten måste kommunerna vara i besittning
af en viss grad af själfstyrelse. Att i det ena såväl
som i det andra afseendet utstaka de med hänsyn till
föreliggande förhållanden rätta gränserna för denna
kommunernas befogenhet utgör kommunallagstiftningens
uppgift (se Kommunallagar). – Äfven kyrkan, såsom
samfund, innefattar kommuner, kyrkokommuner, hvilka
utgöras af kyrkoförsamlingarna, betraktade som
kyrkligt-ekonomiska själfstyrelseenheter. Likasom
kyrka och stat äro särskilda organismer, äro ock
kyrkokommunerna i och för sig åtskilda från de
världsliga l. borgerliga kommunerna, men inom
åtskilliga länder ha båda slagen, såsom fästa
vid gemensamma områden, i verkligheten mer eller
mindre sammansmält med hvarandra. Olägenheter,
som uppkommit däraf, ha föranledt senare tiders
sträfvan att frigöra dem från hvarandra. Många tätare
bebyggda platser, såsom stationssamhällen, större
fiskelägen o. d., tillhöra i allmänhet den kommun,
inom hvilken samhället är beläget, men för beslut
om och verkställighet af vissa ärenden utgöra de ett
särskildt slags kommuner: municipalsamhällen
(se d. o.).
Rörande kommunallifvets historiska utveckling
i Skandinavien och utlandet se Kommunernas
historia. Redogörelse för det nuv. kommunalväsendet i
andra länder meddelas i art. rörande de olika länderna
samt delvis äfven i andra artiklar, t. ex. Borgare,
Fattigvård, Kommunalbeskattning. I denna
art. behandlas endast kommunalväsendet i Sverige,
sådant som det framträder i de egentliga kommunerna
l. primärkommunerna (om de större kommunerna se
Härad, Län och Landsting). I art. <spKommunallagar</sp>
uppräknas de författningar, som – med åtskilliga efter
hand tillkomna smärre förändringar, de viktigaste
rörande kommunalbeskattningen (se d. o.) – reglera
primärkommunerna och för hvilkas tillkomst redogöres
under Kommunernas historia. Bland gällande,
för kommunalväsendet viktiga författningar må
f. ö. nämnas: förnyade stadgan ang. folkundervisningen
i riket af 10 dec. 1897, innefattande hufvudsakligen
en kodifikation af de i art. Folkskola omnämnda
äldre bestämmelser, förordn. ang. fattigvården,
hälsovårdsstadgan, ordningsstadgan för rikets städer,
brandstadgan för rikets städer, byggnadsstadgan
för rikets städer, förordningarna ang. villkoren
för försäljning af brännvin, af vin och öl samt af
alkoholfria drycker och svagdricka, lagen om vård
af enskildas skogar, mantalsskrifningsförordningen,
1895 års lagar
ang. skyldighet för kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof,
förordningarna om inkomst- och förmögenhetsskatt,
om bevillning och om taxeringsmyndigheter, lagarna
om fjärdingsmansbestyrets utgörande, om barnmorskas
anställande och om fosterbarns vård, kungörelsen
om grunderna och sättet för markegångsprisens
bestämmande, lag och stadgar om prästval och om
prästerskapets aflöning, ang. allmänt ordnande af
klockarnas löneinkomster och sättet för organistlöns
utgående, åtskilliga specialförfattningar rörande
kommunalbeskattningen, äfvensom 1884 års lag
ang. tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs
egendom i hvad den afser kommuns betydelse för
förmynderskapsväsendet.
1. Hvarje socken på landet, hvarje köping för sig
eller gemensamt med den socken, inom hvilken den
är belägen, samt hvarje stad med därunder lydande
område utgör för sig en kommun med rätt att vårda sina
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,
såvidt deras handhafvande icke författningsenligt
tillkommer offentlig ämbetsmyndighet samt med
undantag för kyrkliga och folkskoleärenden, hvilkas
ombesörjande såväl i stad som på landet tillkommer
kyrkoförsamlingen (se nedan). Två eller flera socknar
kunna ha gemensam kommunalförvaltning; en lands-
och en stadskommun blott undantagsvis. Medlem af
en kommun är enhvar, som där är mantalsskrifven,
äfvensom enhvar, som, utan att vara detta, därstädes
eger eller brukar fast egendom eller är uppförd
till allmän bevillning för inkomst af kapital
eller arbete. Hvad kommunen samfälldt tillhör,
i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgifvande
rättighet, äfvensom medel, hvilka staten beviljat
kommunen, anses, där ej annorlunda är stadgadt, som
tillgång, till betäckande af kommunens gemensamma
utgifter. Till bestridande af utgifter därutöfver
för kommunens gemensamma gagn eller särskilda behof
äro kommunens medlemmar underkastade beskattning. –
Den i kommunalförfattningen för landet hyllade, låt
vara graderade likställigheten mellan kommunens alla
medlemmar i kommunala rättigheter och skyldigheter
genomfördes äfven i 1862 års kommunal författning
för stad så till vida, att enligt denna delaktighet
i såväl de kommunala rättigheter, hvilka förut
uteslutande tillkommit borgare (se d. o.), som de
särskilda kommunala skyldigheter, hvilka ålegat
uteslutande dessa, skulle tillkomma alla medlemmar
af stadskommunen, därest de icke af grundlagarna
särskildt förbehållits borgerskapet (såsom fallet
då var med rätten att föreslå borgmästare), och
med de inskränkningar, att egendom, som särskildt
tillhörde det burskapsegande borgerskapet eller
någon annan viss klass af stadens medlemmar, skulle,
till dess annorlunda förordnades, förvaltas och
användas i enlighet med gällande föreskrifter,
samt att förefintliga bestämmelser om vissa
skyldigheters utgörande endast af vissa klasser af
städernas invånare, borgare eller fastighetsegare,
fortfarande förblefve i kraft, till dess annorlunda
förordnades (jfr Burskap). I skrifvelse till K. M:t
af 13 juni 1863 anmälde emellertid rikets ständer,
att sistberörda inskränkningar stodo i strid med den
af ständerna redan 1860 uttalade grundsats om alla
stadsinvånares likställighet i kommunala rättigheter
och skyldigheter, såvidt grundlagen icke därför lade
hinder i vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
