- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
657-658

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunalbeskattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

657

Kommunalbeskattning

658

väg- och brobyggnadsskyldighet, skallgångsplikt,
skyldighet att hålla varggård och vargnät
m. m. Gränsen mellan de kommunala besvären och de
allmänna, eller statsbesvären, var ofta sväfvande,
t. ex. skjutsningsbesväret. Särskilda behof föranledde
inom städerna särskilda besvär: skyldighet till
brandvakt etc. Två drag karakterisera den forna
kommunalbeskattningen. Det första är, att de kommunala
bördorna voro lagligen bestämda till både arten,
grunden och, i allmänhet, t. o. m. beloppet. Någon
beskattningsrätt, utöfver hvad lagen sålunda utstakat,
öfver kommunalmedlemmarna, såframt de ej enhälligt
och frivilligt åtogo sig en börda, tillkom icke
kommunen. Blott inom nämnda gränser kunde alltså
någon kommunal själfbeskattning utöfvas. Det andra
är, att specialitetsgrundsatsen utan undantag gällde,
d. v. s. att för hvarje sålunda lagbestämdt ändamål
utgick en viss skatt eller ett visst besvär, i
regel efter sin särskilda grund, men icke gemensamt
för alla eller flera ändamål. Beträffande grunden
märkes, att personlig utdebitering synes ha skett
lika per man, att besvären voro dels personliga
(t. ex. efter bondetalet utgående dagsverken),
dels reala (t. ex. körslor efter jordatalet),
och att i tionden förekom större tillämpning af
förmögenhetsskatt (se d. o.). I städerna blef
till följd af deras mång-faldigare samhällsbehof
beskattningen tidigt mera utvecklad: den allmänna
stadsutskylden, skottet (se d. ö.), synes ha utgått
efter förmögenhet (visst för marken). På landsbygden
bibehöll kommunalbcskatt-ningen sin nyss angifna
karaktär ända in på 1800-talet. Reformationen
ingrep djupt i socken beskattningen, framför allt
därigenom, att större delen af tionden indrogs till
kronan. Viktiga författningar gåfvos om tionde,
prästlön o. s. v. De kommunala besvären reglerades
längre fram i byggningabalken af 1734 års lag. Nya
afgifter och besvär hade emellertid tillkommit och
tillkommo framgent, såsom för fattigvård, skolväsen,
sjukvård, tingshus och häradsfängelse, rådstufvor
i städerna, fjärdingsmans-bestyr, gaturenhållning i
städerna o. s. v. För alla dessa bestämdes särskilda
grunder. Först i 1843 års förordning medgafs åt
sockenstämma rätt att pålägga afgifter för vissa,
icke särskildt lagstadgade ändamål, dock ännu
med begränsning till vissa uppräknade fall. Därvid
föreskrefs att, såvida ej annan grund särskildt vore
stadgad eller öfvcrcnskommelse om sådan träffades,
alla af stämman beslutade afgifter skulle utgå efter
den för rösträtt bestämda grund (se Kommunernas
historia, sp. 675-676). Först därefter kan för
landsbygden talas om "allmänna kommunalutskylder",
ehuruväl detta begrepp i full mening, liksom namnet,
är användbart först efter 1862 års författningar, i
hvilka de ändamål, för hvilka kommunerna ega beskatta
sina medlemmar, ej längre äro specifikt, utan blott
inom vissa gränser angifna.

I 1862 års kommunalförordning för landet
infördes som norm för rösträtt och skattskyldighet
s. k. fyrk-talssättning, enligt hvilken ett mantal
skulle motsvara 100 fyrkar eller skatteenheter och
hvarje hemmansdel åsättas sådana i förhållande
till dess bråkdel af helt mantal, under det för
jordbruksfastighet utan mantal, annan fastighet,
frälseränta och öfriga beskattningsföremål fyrktalet
bestämdes i förhållande till bevillningen. Detta
system befanns så otillfredsställande, att det redan
1863 omändrades så, att

alla beskattningsföremål åsattes fyrkar i
förhållande till bevillningen (se närmare
Fyrk). Enligt det ändrade systemet åsattes
jordbruket för dess bevillning dubbelt så många
fyrkar som andra beskattningsföremål. För hvarje
5 öre jordbruksbevillning åsattes l fyrk, men för
öfriga beskattningsföremål l fyrk för hvarje 10 öre
bevillning. Men å andra sidan gaf jordbruksfastigheten
i bevillning blott 3 öre för hvarje 100 kronors
taxeringsvärde, under det annan fastighet för samma
värde gaf 5 öre samt inkomst l proc., motsvarande
(vid kapitalisering efter 5 proc.) 5 öre för hvarje
100 kronors kapital (se Allmän bevillning). Efter
grundskatteaf-skrifningens beslutande fördubblades
fr. o. m. 1893 jordbruksbevillningen, och därefter
bestämdes fyrk-talen så, att l fyrk motsvarade 10 öre
af allt slags allmän bevillning. Fr. o. m. 1910 är
kommunalbeskattningen skild från bevillningen och
utgöres efter inkomsthundrade, hvarvid inkomsten
af jordbruksfastighet beräknas till 6 kr. och af
annan faslighet till 5 kr. för hvarje fullt 100-tal
.kr. af taxeringsvärdet enligt senast fastställda
taxeringslängd samt i fråga om inkomst af kapilal
och arbete det beskattningsbara belopp, för hvilket
bevillning erlägges till staten. - För afverkadt virke
kan från år 1909 upptagas en särskild kommunalskatt,
kallad skogsaccis (se d. o.). - "Bevillningskronan"
blef redan 1862 antagen för siar/sutskylderna -
äldre olikformigheter beträffande utgörandet af vissa
bördor i städerna ha till större delen undanröjts
genom de s. k. likställighetsresolutionerna
- och för landstingsskatten samt enligt
1878 års skjutsstadga äfven för "bidragen
till skjutsentreprenaderna". Fr. o. m. 1910
utgöras stadsutskylder och landstingsskatt liksom
kommunalutskylder på landet efter inkomsthundrade. Af
kyrkostämma beslutade afgifter utgå efter enahanda
grunder som kommunalutskylderna. - Under de sista
årtiondena ha de allra flesta af de många tillförene
efter särskilda, numera föråldrade grunder utgående
kommunalafgifterna öfverflyttats på den för "allmänna
kommunalutskvlder" gällande grund, såsom åtskilliga
personliga afgifter och byggnadsbesvär. - Se vidare
Kommun, sp. 654-655, och för detaljer i öfrigt Allmän
rådstuga, B u d-kafle, Fattigvård, Fjärdingsman,
Folkskola, Gästgifvargård, Gästgif-varskjuts,
Häradshöfdingeränta,

Kronobrefbäring, Kyrkobyggnads-skyldighet, Laga hus,
Landstingsskatt, Mantal, Matlag, Personella skatter,
Prostafgift, Prästgårdsbyggnad, Prästlön, Sjukvård,
Skallgång, Skjutsväsen, Skolhus, Tingsbyggnad, Tionde,
Tiondebod, Varg-gård och Väghållningsskyldighet.

Utlandets äldre kommunalbeskattning företer, med
den mångfaldigaste växling i fråga om de särskilda
bördorna och grunderna för deras utgörande, icke blott
många likheter i detaljer, i synnerhet beträffande
de kyrkokommunala bördorna, utan framför allt full
motsvarighet i fråga om hufvuddragen: besvär och
afgifter i regel blott för lagbestämda ändamål
samt för hvart och ett af dessa särskild utskyld
efter särskild grund. I allmänhet har ock, liksom i
Sverige, under senare tiden specialitetsgrundsatsen
öfvergifvits och allt större förenkling af
kommunalbeskattningen genomförts. Det synnerligen
mång-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free