- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
673-674

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunernas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Socknens förvaltningsmyndighet, prästen jämte
kyrkvärdarna, hade att i alla viktigare
ärenden inhämta socknemännens bifall och
årligen gifva dem redovisning. En viss, dock
mycket begränsad, själf-beskattningsrätt tillkom
socknemännen (se Kommunalbeskattning). Som själf
styrelseorgan var socknen nästan uteslutande
kyrkokommun. Sockentjänstemännen, hvilka ofvan
nämndes, voro kyrkliga. Underställningsmål gingo
till de kyrkliga myndigheterna: biskopen ingrep
djupt i socknens förhållanden. Socken beskattningen
var nästan uteslutande kyrklig; likaså socknens
egendom och kassa. (Jfr C. 0. Montan, "Några blad
ur de skandinaviska kommunalinstitutionernas
utvecklingshistoria", i "Nationalekonomiska
föreningens förhandlingar", 1883.) - I Danmark blef
socknarnas ursprungliga ställning ungefär enahanda,
men beskattningsrätten var där än obetydligare. I
Norge däremot blef biskopsväldet så öfvervägande, att
sockensj älf styrelsen fick ytterst ringa spelrum. -
Sockenindelningen kunde dock icke förblifva främmande
för den borgerliga författningen; den inrangerades
jämväl i den administrativa och judiciella
indelningen. Borgerliga själfstyrelseenheter blefvo
socknarna dock i mycket ringa grad, såsom i fråga
om uttaxering och fördelning af sockenböter samt
förvaltning af sockenall-männingar. Däremot fingo
socknemännens sammankomster ur en annan synpunkt
tidigt stor betydelse jämväl för det borgerliga
lifvet, i det de tjänade att bereda offentlighet,
då det gällde "notorietet" eller att sprida en
underrättelse genom "lysning" eller att skaffa
bevismedel, att ett visst rättsförhållande kommit till
stånd eller att en viss tillsägelse egt rum. Bland
de folkförsamlingar, som därför anlitades, in-togo,
jämte tingen, socknemännens söndagliga sammankomster
vid kyrkan lagligen och i verkligheten framstående
rum. Dessa sammankomster benämnas redan i landslagarna
och andra medeltidsurkunder sockenstämma, kyrkostämma
etc., och motsvarande benämningar anträffas i norska
och danska källor. På dessa sammankomster och i
öfrigt vid biskopsvisitationerna afhandlades jämväl
socknens kyrklig-ekonomiska ärenden. Urkunderna gifva
vid handen, att sockensjälfstyrelsen i Sverige under
hela medeltiden i allmänhet lämnades oförkränkt. Af
de ofvan berörda borgerliga förhandlingarna
öfver-gingo däremot allt flera till tingen,
hvarigenom de söndagliga sammankomsterna fingo mindre
betydelse. Häraf låter sig förklaras, att vid nyare
tidens början "sockenstämman" i egentligare mening,
såsom själf-styrelseorgan, började betraktas som
skild från de vanliga söndagssammankomsterna "på
kyrkovallen". Dessa sistnämnda fortforo emellertid
som forum för tillsägelser och lysningar samt ha
först småningom dött ut (se K y r k o v a 11 e
n). - I Norge och Danmark har "kyrkostämman" i sitt
ursprungliga skick och sin betydelse fortfarande
bibehållit sig, och ända in på 1800-talet har dess
tillvaro i nya författningar erkänts. I dessa länder
gick däremot socknens, likasom de större kommunernas,
själf styrelse så godt som h. o. h. förlorad efter
reformationen. Några fruktlösa försök gjordes till
dess upplifvande i Norge. Först under 1800-talet
återinfördes kommunal själf-styrelse i bägge länderna;
men de sålunda bildade uya kommunalinstitutionerna
ega intet samband med den gamla sockenstämman, utan
sakna i alla afseen-den historisk grundval.

Helt annorlunda ha förhållandena utvecklats

i Sverige. Visserligen nedsattes äfven där
sockensjälfstyrelsen betydligt, då med Gustaf Vasas
reduktion af kyrkomedel och kyrkogods socknarna
bragtes nära ruin. Men genom "Acta ecclesiastica"
af 1554 bekräftades dock sockenstämmans befogenhet
för upprätthållande af "ordning och ett godt
tillstånd i socknen". En del af den kontroll öfver
sockensjälfstyrelsen, som biskoparna dittills utöfvat,
öfvergick till de världsliga myndigheterna. Vid den
åtskillnad mellan kyrkosocknar och jordebokssocknar,
som då uppstod, förblefvo de dock en kommun med
gemensamt styrelseorgan. Socknens borgerliga betydelse
växte snart, då efter reformationen fattigvården
alltmera och till en början äfven i viss mån
sjukvården blefvo socknens angelägenheter. Socknarna
själfva voro dock så utarmade, att de oupphörligen
nödgades "kära till konungen" om bidrag till
kyrkobyggnad m. m. Karl IX sökte bringa hjälp i
nöden på samma gång som ordning i de kommunala
förhållandena, i hvilket hänseende det lagförslag,
som bär hans namn, innehöll märkliga bestämmelser,
innebärande en genomgripande inskränkning af
socknarnas själf styrelse. Förslaget blef ej lag. I
praxis var sjäifstyrelsen vid den tiden flerstädes
nog h. o. h. förfallen. På sina ställen utöfvades
den icke af socknemännen "i gemen", utan af deras
förtroendemän; mångenstädes ofverflyglades bönderna
af adeln. I det stora hela fortlefde den dock som
förr. Huru som helst var dess lagliga grund dåmera
särdeles svag, sedan de gamla katolska biskopsstatuten
förfallit och äfven kyrkobalken af Karl IX
undantagits från landslagens stadfästelse. Yngre
föreskrifter rörde mest socken beskattningen. En ökad
befogenhet erhöllo socknemännen emellertid, i det
att från ingången af 1600-talet en väsentlig andel i
kyrkotukten började tillerkännas dem. Med särskildt,
af seende därpå blefvo socknarnas förhållanden i nyare
biskopsstadgar föremål för reglering. Viktigare för
sockensjälfstyrelsen blef 23 :e punkten af 1650 års
prästprivilegier. Där bekräftas prästerskapets "macht
til ät hålla sochnestemnor" uti sockenstugor och
sakristior, "hvarest församlingen antingen i ge-meen
eller thes fullmechtige kyrckioverder och s e x m ä n,
vthan någon endskyllan, skola effter kyrckioheerdens
kallelse komma tilsamman" och, under kyrkoherdens
ordförandeskap, "rådslå och be-stella om kyrckiones
inkomst och rekenskap", så ock "om kyrckiones och
prestegårdzens byggning, och hvad meera förefalla kan
vthi kyrckiodiscipli-nen och andra församblingens
åliggiande tarfver och bestelningar". Ett flera
gånger upprepadt löfte om en fullständigare
sockenstämmoförfattning blef icke uppfylldt, men de
redan gifna bestämmelserna, nästan ordagrant förnyade
i 1675 års prästprivilegier, fullständigades medelst
särskilda resolutioner (de viktigaste af 1680, 1697
och 1719) samt bekräftades med nya tillägg och vissa
modifikationer i 1723 års prästprivilegier. I dessa
stadgades, att två årliga ordinarie sockenstämmor
skulle hållas och att för-fallolöst uteblifvande
skulle medföra talans förlust. Stämmans verksamhet
inskränktes till ekonomiska mål, hvaremot kyrkotukten
öfvergick till kyrkoherden med sexmännen och de
förnämste i församlingen. Under tiden hade åtskilliga
bestämmelser gifvits om kommunalbeskattningen. Den nya
kommunallagstiftningen utvecklades under 1700-talet
medelst nya

Tryckt den 15/n 10 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.

14 b. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free