Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunikationsafdelnigen - Kommunikationsexpeditionen - Kommunikationsresolution, jur., beslut af offentlig myndighet ang. delgifning. Se Kommunicera 1. - Kommunikationstabell - Kommunikationstrupper - Kommunikationsväsendet - Kommuniké - Kommunion. 1. Namn på nattvardsgången - Kommunion. 2. Namn på den slaviska familjekommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Kommunikationsafdelningen-Kommunion
Kommunikationsafdelningen, afdelning af Generalstaben
och Marinstaben, som handlägger ärenden rörande
samfärdseln till lands och sjöss m. m. Jfr Generalstab
och Marinstaben.
Kommunikationsexpeditionen i kejserliga senaten
för Finland handlägger, enligt regi. för senaten
af 13 sept. 1892 samt tilläggsstadgande af 23
juli 1896 och 15 juli 1903, ärenden beträffande
landets järnvägar, kanaler och slussverk,
allmänna vägar, broar och färjor, gästgifveri- och
skjutshållningen samt häradspostföringen, postverket
och postsparbanken, telegrafen och telefonen. Under
expeditionen sortera som centralmyndigheter
öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna,
Järnvägsstyrelsen och Poststyrelsen.
A- G- F-
Kommunikationsresolution, jur., beslut af offentlig
myndighet ang. delgifning. Se Kommunicera 1.
Kommunikationstabell, i dagligt tal benämning på
förteckningar öfver samfärdslinjer till lands och
sjöss samt öfver tiderna för bantågs och ångfartygs,
diligensers o. s. v. afgång och ankomst från
och till resp. orter. Sådana förteckningar kunna
omfatta ett lands, flera länders, ja, hela världens
kommunikationsväsen. Se vidare Tidtabell och T u r
l i s t a.
Kommunikationstrupper (ty. verkehrstruppen)
kallas numera de från ingenjörtrupperna lösbrutna
trupper, som syssla med järnvägsbyggande och
järnvägstrafik, telegrafväsen, luftballonger
och luftsegling, automobiler, med ett ord
allt hvad till sam-färdsmedel hör. I Sverige
höra för dylika uppdrag afsedda trupper, i den
mån de finnas, samman med ingenjörtrupperna.
C. O. N.
Kommunikationsväsendet i ett land innefattar
samfärdsvägarna, eller de anläggningar och anstalter,
som ha till ändamål fortskaffandet af gods och
personer. Ett utveckladt kommunikationsväsen är städse
ett oundgängligt villkor för en högre kultur och en
af dennas starkaste häfstänger. Jfr Samfärdsel.
Kommuniké (fr. communiqué, af lat. communi-cäre,
meddela), meddelande, särskildt ett från ett lands
regering eller ett offentligt ämbetsverk utgånget
officiellt tillkännagifvande eller beriktigande,
afsedt att intagas i någon tidning. - I Frankrike
användes ordet särskildt om de officiella meddelanden
under andra kejsardömet, hvilka tidningarna enligt
dekretet af 17 dec. 1852, sedermera modifieradt
1865 och 1868, voro under äfventyr af strängt straff
förpliktade att intaga. Till största delen upphörde
detta tvång först 1881; enligt lagen af 29 juli
s. å. kvarstår ännu för franska tidningsutgifvare
skyldighet att införa af myndigheterna insända
beriktiganden ang. ämbetsåtgärder, som omtalats
på ett vilseledande sätt. - En i den svensk-norska
unionshistorien beryktad kommuniké är det officiella
meddelande, som 24 mars 1903 lämnades om dittills
uppnådda resultat af konsulatsförhandlingarna.
V. S-g.
Kommunion (lat. communio, gemenskap,
delaktighet). 1. Namn på nattvardsgången, emedan den,
enligt kyrkans lära, gör nattvardsgästen (kommu-n i
k a n t e n) delaktig af Kristi lekamen och blod. I
svenskt officiellt kyrkospråk begagnas ordet kommunion
blott i sammansättningar, såsom kommunionvin txjh
kommunionförhör. Med det senare förstås det af ålder
föreskrifna förhör, som prästen skulle
anställa med nattvardsgästerna i deras salighetslära,
innan han fick admittera dem till Herrens
nattvard. Hakvin Spegel, då biskop i Linköping, som
infört kommunionförhör inom sitt stift (se H. Tottie,
"Ha-qvin Spegel såsom kateket och homilet"), utverkade
af Karl XI ett cirkulärbref af 18 dec. 1695, hvari
det vid ansvar ålades prästerskapet att "intet
tillåta dem gamlom komma till Herrens nattvard, när
de intet kunna trons artiklar och instiktelseorden,
eller dem ungom, förr än de läst hela catechismum",
hvarmed menades Luthers lilla katekes. K. M:ts stadga
af 20 mars 1735 påbjöd kommunionförhör, och i vår nu
gällande kyrkohandbok af 1894 börjar kap. 5 sålunda:
"Sedan det angelägna kommunion-förhöret, såvidt ske
kan, före och i sammanhang med anmälningen till
nattvardsgången egt rum, förrättas det allmänna
skriftermålet." I de flesta församlingar har dock
detta förhör upphört. - I Jen äldre kyrkan var
kommunionen en fullkomligt frivillig sak, men i
regel kommunicerade de kristne under de tre första
århundradena hvarje söndag, ja t. o. m. oftare,
enl. kyrkofädernas vittnesbörd. Under medeltiden
aftog detta bruk alltmer, så att Innocentius III ansåg
sig på det 4:e lateranska mötet (1215) böra påbjuda
kommunion för hvarje rättrogen åtminstone en gång
om året; bannlysning skulle blifva den försumliges
straff. Genom detta beslut uppkom kommuniontvång inom
den katolska kyrkan. I princip ha reformationskyrkorna
förkastat kommuniontvånget. Luther ansåg, att ingen
borde tvingas att begå nattvarden, men att den
försumlige skulle undervisas, "huru om den, som icke
söker och begär sakramentet åtminstone fyra gånger om
året, vore att frukta, att han föraktade sakramentet
och icke var någon kristen" (företalet till den
mindre katekesen). Den äldsta svenska kyrkolagen,
af 1572, ville icke heller veta af något tvång;
men "om någon, som kallas kristen, aldrig gick till
Herrens nattvard, skulle han af predikanten förmanas
samt, om intet ville hjälpa, uppenbarligen sättas i
bann, emedan han själf skilt sig från församlingens
gemenskap". Vår ännu gällande kyrkolag, af år 1686,
stadgade i öfverensstämmelse härmed, att den,
som motvilligen sig öfver år och dag ifrån Herrens
nattvard håller, skall anses och tilltalas som en
okristen samt kunna bestraffas med uppenbar skrift
och bann. Men k. förordn, af 16 nov. 1863 upphäfde
detta stadgande. Enl. lag finnes således numera
inom svenska kyrkan intet kommuniontvång. 1903 års
kyrkomöte beslöt en skrifvelse till K. M:t om prästs
rätt till själfkommunion, som blef lag 11 mars 1904.
2. Namn på den slaviska familjekommunen. Hos slaverna
var familjen jordens herre. Egendomen delades icke,
utan användes gemensamt af hela familjen. En husfader
var detta familjesamhälles ledare, bestämde, hvad
enhvar dagligen skulle uträtta, skötte kassan,
köpte och sålde, ehuru efter samråd med de andre
husfäderna, som kunde afsätta honom och välja en
annan ledare. Enskild förmögenhet fanns alltså icke;
endast hvad man förvärfvat genom särskildt arbete,
bröllopsskänker o. d. gick i arf till barnen. Blef
de gifta familjemedlemmarnas antal för stort för att
kunna födas från samma kök, delades familjen, och en
ny kommunion bildades. Uppstodo på detta sätt flera
kommunioner, bildades en by, men ju mer en kommunion
utväxte, ju oftare
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
