Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompositionen vid riksdagen 1771-72, - Kompositionslinne - Kompositionslära. Se Komposition 3. - Kmpositris. Se Komposition 3. - Kompositum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Kompositionslinne-Kompositum
706
i den ena punkten efter den andra, och då mösspartiet
på våren 1772 afsatte hela hattregeringen, ansågs
den ha fullständigt upphört. L- s-
Kompositionslinne (Komposition), cellu-loidbelagdt
linne, afsedt att ersätta stärksaker (se Celluloid,
sp. 1402)-
Kompositionslära. Se Komposition 3.
Kompositris. Se Komposition 3.
Kompo’situm (af lat. compo’situm, sammansatt),
plur. komposita, sammansatt ord (eller en
"sammansättning"), kallas ett sådant ord, som
genom sin form hänvisar på två eller flera andra
inom det samtida språket befintliga ord, som det
för sin bildning förutsätter, t. ex. rid-Jtäst,
till-baka, sy-nål, i motsättning till ett simple
x 1. "enkelt" ord, som antingen icke hänvisar
på något annat, ursprungligare ord inom språket,
t. ex. häst, sy (s. k. "grundord" 1. "primitiva"),
eller ock förutsätter endast ett sådant,
t. ex. tok-ig, klar-na, häst-ar (s. k. "afledda ord"
1. "derivata"). Historiskt sedt, ha nästan alla ord
en gång varit sammansatta. Men sedan den ena delen
af det sammansatta ordet så förändrats till form
och betydelse, att dess upphof ej längre är klart,
har ordet öfvergått till ett afledt, hvilket sedan
ytterligare kan öfvergå till ett grundord, då nämligen
äfven den andra delen af det urspr. sammansatta
ordet blifvit till sin upprinnelse dunkel. Så ha
t. ex. orden ungdom, kärlek, vänskap, trolig från att
vara sammansatta (såsom de voro den tid, då man ännu
kände deras sammanhang med substantiven dom och lek,
verbet skapa och adjektivet KA:) blifvit afledda,
och ordet hustru, som urspr. var sammansatt och då
hette husfru, har nu blifvit ett grundord, som ej
längre påminner om hus eller fru. - Vid bildningen
af komposita råder i fråga om beståndsdelarna den
största frihet, åtminstone inom de indoeuropeiska
språken, i det att nästan alla ordklasser kunna
förbindas med hvarandra. I svenskan kan, om vi utgå
från senare sammansättningsleden, ett substantiv ingå
sammansättning med följande olika slag af "förleder":
dels med ett annat substantiv, vare sig oförändradt
(t. ex. ben-brott, herre-man) eller förkortadt
(herr-gård) eller afledt (dags-ljus; detta ofta
med ett äldre språkskedes ändelser, som blott i
dylika sammansättningar bevarats, t. ex. ättar-tal,
själa-mässa, rätte-gång, hvilo-dag, galu-frid),
dels med adjektiv (t. ex. högtid; sällan afledt,
t. ex. själfs-våld), dels med verb (t. ex. sof-rum,
smäde-skrift; sällan alldeles oförändradt
bibehållet, t. ex. sy-nål), dels ändtligen med
partiklar (t. ex. upp-gång). Ett adjektiv kan
sammansättas med substantiv (t. ex. lag-klok,
äfven afledt t. ex. äro-full), ett annat adjektiv
(t. ex. full-god; sällan afledt, t. ex. alls-mäktig,
sanno-Uk), ett verb (t. ex. bränn-het, skåde-lysten,
spå-kunnig), en partikel (t. ex. upp-svensk). Ett verb
kan förenas med ett substantiv (t. ex. deltaga),
ett adjektiv (t. ex. god-känna; sällan afledt,
t. ex. godt-göra), ett annat verb (t. ex. må-hända,
kan-ske), en partikel (t. ex. fram-föra). Partiklar
kunna sammansättas med andra partiklar (t. ex. f
ram-om, upp-till), sällan med verb (t. ex. far-val,
kryp-in, skym-undan). Räkneord sammansättas med
andra räkneord (t. ex. sexti-fem), verb (fyrdela)
och substantiv (tio-slaget). Pronomina ingå ej gärna
i sammansättning (jag-känsla, du-
broder); jfr däremot fr. celui-ci, celui-lå
(sv. den-här, den-där), rendez-vous,
lat. quis-quis. Ett sammansatt ord kan
själft i sin tur (afledas och) sammansättas-,
t. ex. (adel-mod-ig, rid-häst-ens) land s-ting
s-man, herr-gårds-dräng-stuga). Från ett dylikt
sekundärt, tertiärt o. s. v. kompositum (stundom
kalladt d e k o m p os i t u m, se d. o.) måste
skiljas det fall, då tre eller flera ord ingå direkt
sammansättning med hvarandra, t. ex. för-gäl-mig-ej,
för-godt-finna-nde, för-stå-sig-på-are,
om-händer-taga, lat. plus-quam-perfectum,
ty. nichts-deslo-weniyer o. d. - Ingen fast gräns
kan uppdragas mellan det sammansatta ordet och den
s. k. "ordfoguingen", d. v. s. den syntaktiska
förbindelsen af flera själfständiga ord, af
hvilken senare sammansättningen faktiskt vanligen
uppstår genom uttryckets stereotypering till form
och fixering till betydelse. Häraf förklaras
dels den i skilda språk olika ordningen mellan
sammansättningslederna (jfr t. ex. sv. familjefader,
allmänondo med lat. paterfamilias, respublica),
dels de mångfaldigt olika begreppsförhållanden,
i hvilka sammansättningslederna kunna stå till
hvarandra. Stundom utgör det sammansatta ordet helt
enkelt en sammandragning af den ursprungliga frasen
utan någon förändring, t. ex. förgätmigej, men oftast
föreligger en ellips af väsentliga beståndsdelar
i den fria förbindelsen, t. ex. sofrum (rum, där
man so/ver), sömndryck (dryck, som åstadkommer
sömn). Som några af de vanligaste upplösningarna af
komposita kunna framhållas: sammansättningslederna
äro att förbinda genom en kopu-lativ konjunktion,
t. ex. Slesvig-PJolstein (SI. och H.), sölsur,
tretliålta; den ena sammansättningsleden
utgör attribut eller apposition till den andra,
t. ex. skönlitteratur, Kristusbarnet (= barnet Kristus
1. Kristus, barnet), tretalet; ena leden förbindes
med den andra medelst böjning eller preposition,
t. ex. harhjärla (en hares hjärta), råttfälla
(fälla för råttor), människokärlek .(kärlek till
människor) m. fl. andra slag. - Bland de nu lefvande
indoeuropeiska språken utmärker sig i synnerhet
tyskan genom sin rikedom på komposita och sin
lätthet att bilda nya sådana. Bland de döda språken
gäller detsamma om sanskrit, där komposition trädt i
stället för de flesta syntaktiska förbindelser och
nästan trängt dessa ur bruk; likaså var grekiskan
rik på sammansättningar. Å andra sidan utmärkes
den nuv. franskan för sin stora fattigdom och sin
ringa utvecklingsförmåga i detta afscende. Detsamma
tyckes vid första påseende gälla om engelskan;
men detta är endast skenbart fallet, ty engelskan
är tvärtom ganska rik på komposita, hvilka dock i
skrift ofta icke betecknas som sådana, t. ex. gold
watch (rättare vore goldwatch), guldur. Äfven i
svenskan har på sina håll förmärkts en dylik, genom
Ryd-qvists föredöme framkallad, oriktig tendens
att isär-skrifva sammansatta ord, t. ex. till baka,
om sider, i st. f. det riktiga tillbaka, omsider,
och i allmänhet särskrifvas ännu s. k. separabla
sammansättningar, d. v. s. sådana, hvilkas leder
kunna genom andra däremellan trädande ord åtskiljas,
t. ex. stiga (hastigt) upp, gifva (noga) akt
gentemot de "inseparab-la" uppstiga, aklgifra. Med
de separabla sammansättningarna få ej förblandas de
s. k. distans-komposita, hvilkas leder alltid måste
stå åtskils, t. ex. för hans skull, å andras vägnar. -
Läran om det sammansatta ordet utgör en hufvuddel
inom ord-
Tryckt den 21/n 10 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
14 b. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
