- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
721-722

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kondrodit - Kondroitin, fysiol. kem. Se nästföljande art. - Kondroitinsvafvelsyra - Kondrom, med. Se Brosksvulst. - Kondromukoid. Se Bindesubstansväfnad, sp. 408 och Glykoproteider. - Kondruser, ett germanfolk. Se Condroz och Eburoner. - Konduit - Konduktans - Kondukter - Konduktor - Konduktör - Kondurangin, farm. med. Se Kondurango. - Kondurango - Konduriotis, Lazaros - Kondylom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

721

Kondroitin-Kondylom

722

endast humiten är rombisk och de båda
andra mono-klina. Mineralen äro hvarandra
utomordentligt lika och kunna endast genom
noggranna kristallografiska bestämningar skiljas
från hvarandra. De äro till färgen ockergula till
pomeransgula, stundom med grön- eller gråaktigt
gul färg, samt ha otydliga genomgångar, mussligt
brott och glasglans. Hårdhet = 6,5; tyngd =
3,2. Humiten förekommer praktfullt kristalliserad
i de s. k. Sommablocken på Vesu-vius, vidare
vid Ladugrufvan i Värmland och Tilly Foster i New
York. Kondrodit förekommer dels i vackra kristaller
tillsammans med humit, olivin, augit, vesuvian,
glimmer o. s. v. i de nyss nämnda Sommablocken;
vidare tillsammans med svafvelme-taller, såsom
kopparkis, blyglans, zinkblände, mag-netkis, kuban,
samt med pleonast i Kafveltorps koppargrufvor i
Västmanland. Likartadt är förekomstsättet i grufvorna
vid Koberg, Born och Lahäll i Värmland samt Orijärvi
i Finland. Flertalet förekomster är dock bundet vid
kristallinisk kalksten, t. ex. kalkbrotten Åker och
Nyäng i Södermanland, Hällestad i Östergötland,
Björnkärn, Gåsgrufvan och Gullsjö i Värmland,
Pargas i Finland samt en mäned fyndorter i
Nord-Amerika. Klinohumiten är hittills iakttagen
endast i Sommablocken och vid Tilly Foster iron m in
e i New York. Hj. S j.*

Kondroitin, fysiol, kem. Se nästfoljande art.

Kondroitinsvafvelsyra (af grek. cho’ndros, brosk),
fysiol, kem., en etersvafvelsyra, innehållande ett
kolhydrat, uppstår samtidigt med ett protein (se
d. o.), när man spjälkar kondromukoid (se B i n d e-su
bstans väf nåd, sp. 408, och Glykopro-t e i d e r)
och är en kolloidal substans, som sönderfaller vid
kokning med syror i ett ägghviteämne, kondroitin,
och i svafvelsyra. Kondroitinsvafvelsyra finner
man enligt K. A. H. Mörner alltid i ringa mängd -
omkr. 0,os proc. - i urin. H. E.

Kondröm (af grek. cho’ndros, brosk), med. Se
Brosksvulst.

Kondromukoid. Se Bindesubstansväf-n a d, sp. 408,
och Glykoproteider.

Kondruser (lat. condrusi), ett germanfolk. Se C o n
d r o z och Eburoner.

Kondult (fr. conduile), uppförande; särskildt ett
fint, taktfullt sätt att skicka sig.

Kondu’ktans, elektrot., det inverterade
värdet af motståndet, ett uttryck för den
elektriska ledningsförmågan hos ett föremål.
A. E-m.

Kondu’kter (af lat. con, med, och ducere, leda),
mus., kanaler (vanligen tunna tennrör) i orgeln, genom
hvilka vädret ledes till de pipor, som icke stå direkt
på väderlådan. A. L.*

Konduktör (af lat. conducere, sammanföra), fys.,
den del af en elektricitetsmaskin (se d. o.), på
hvilken den utvecklade elektriciteten uppsamlas.

Konduktör (fr. conducteur, förare, ledare),
tjänsteman, som på ett bantåg, en spårvagn e. d. vakar
öfver ordningen samt mottager passagerarnas biljetter
eller afgifter. - Förr har denna titel burits
också af tjänstemän vid Byggningsstaten, sedermera
Slotts-byggnadsdeputationen och -direktionen samt
öfver-intendentsämbetet (1864 förändrades den till
"andre arkitekt"), af byggnadstekniska biträden vid
Amiralitetet (åtminstone under slutet af 1600-talet)
och af officerare vid Fortifikationen, då konduktör
motsvarade löjtnant och "konduktör i läran" (sedermera

underkonduktör) fänrik. I början af 1700-talet
kallades de förutvarande konduktörerna löjtnanter,
och lägsta officersgraden fick då konduktörstitel,
hvilken senare först vid omorganisationen
1811 utbyttes mot underlöjtnant, hvarjämte alla
underofficerare samtidigt benämndes underkonduktörer
i st. f. vallmästare och sergeanter; 1845 uppdelades
sedermera underofficerarna i konduktörer, som då
motsvarade fanjunkare, och underkonduktörer, som
motsvarade sergeanter (de förra titlarna utbyttes
mot de senare genom k. br. 26 febr. 1875). L. W:son M.

Kondurangin, farm. med. Se Kondurango.

Kondura’ngo, Cortex Condurango, farm. med., är
barken af Marsdenia Condurango Reichenbach fil. (se
M a r s d e n i a), fam. Asclepiadacece. Den äkta
kondurangobarken består vanligen af mindre stycken,
växlande mellan l och 6 cm. i längd och bildande
antingen fullständigt hoprullade rör af 0,s
till 2 cm. tvärlinje eller öppna rännor. Barkens
tjocklek växlar från l-7 mm. Barkstyckenas utsida
är gulgrå eller brungrå, längdskrynklig eller
sprickig och ofta vårtig. Insidan är ljusgrå och
grofstrimmig. Lukten erinrar något om kaskarill;
smaken är svagt bitter. Kondurangobarken är icke
ännu tillräckligt undersökt. Däri finnas flera
glykosider, framställda (i blandning med hvarandra)
under namn af kondu-rangin. En af dessa glykosider,
som löses i vatten, lefrar sig vid kokning, men
åter löses upp vid af-svalning, besitter giftiga
egenskaper. Dock är det högst tvifvelaktigt, om detta
ämne är bärare af drogens medicinska verkan, eller
om denna är att till-skrifva ett bitterämne eller i
drogen förekommande garfsyra. Den nämnda glykosiden
framkallar i större doser häftiga krampryckningar
och därefter förlamning; verkan inträder sent. -
Denna drog var en tid (i början af 1870-talet)
utbasunad som ett specifikt medel mot kräftsjukdom,
men befanns vid strängare prof ning icke förtjäna sitt
stora beröm. Emellertid har dock kondurangobarken
under senaste åren befunnits i många fall af kräfta
i matstrupen, magen och lefvern åstadkomma en viss
lindring och förbättring i symtomen. Därför har
densamma blifvit upptagen i Svenska farmakopén. Man
begagnar vanligen dekokt på barken eller extractum
fluidum Condurango, 20-40 droppar flera gånger
dagligen. Förr var äfven vinum Condurango ofticinellt.
O. T. S. (C. G. S.)

Konduriotis [-åtis], L a z a r o s, en om sitt
fäderneslands befrielse förtjänt grek, f. omkr. 1768
på ön Hydra, d. 17 juni 1852, lefde där som rik och
ansedd skeppsredare till befrielsekrigets utbrott
(1821), då han offrade sin förmögenhet och sina
fartyg för frihetens sak. Hans broder, G e o r g i
o s K., f. omkr. 1775, d. 1858, var likaledes en rik
skeppsredare samt stod 1824 och 1825 som president i
spetsen för verkställande rådet. Båda bröderna trädde
i opposition emot det engelska inflytandet och sedan
äfven mot Kapodistrias.

Kondylom [-lam; grek. kondylöma, svulst], med.,
en från hudens eller vissa slemhinnors ytligaste
bind-väfslager utgående svulstbildning. Man
har länge gifvit detta namn åt svulster af olika
natur och indelat dem i spetsiga (lat. condylomata
acuminata) och platta eller breda (c. plana. c. lata)
kondylom. De senare äro af syfilitisk beskaffenhet
och kallas vanligen rnukösa papler. Det spetsiga
kondy-lomet, eller, som det också på grund af sin form

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free