- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
749-750

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongregation - Kongregationalister. Se Independenter. - Kongress - Kongress-Polen - Kongruens - Kongruensfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

749

Kongregationalister-Kongruensfail

750

rande den borgerliga lagstiftningen och fördragen
med de olika staterna, alltså hvad man skulle
kunna kalla utrikes frågor, samt öfver hufvud för de
ärenden påfven på statssekreterarens föredragning dit
hänvisar; samt 11) C. studiorum för frågor rörande
de högsta läroanstalterna (universitet, fakulteter
o. s. v.). Bland tillfälliga kardinalkongregationer i
nyare tid förtjänar nämnas Congregatio de auxi-liis
(näml. gratice divince), tillsatt 1597 af Klemens
VIII för undersökning rörande de af Mo-lina (se
d. o.) föranledda striderna om Guds nåd och människans
frihet, upplöst 1611. Samtliga kongregationer bestå af
ett antal kardinaler, af hvilka en är kongregationens
prefekt -(i de under 1) och 2) nämnda kongregationerna
innehar påfven själf denna ställning); denne har vid
sin sida en sekreterare. Härtill komma prelater
och teologer som rådgifvare samt underordnad
kanslipersonal. Kongregationerna afgöra själfva
flertalet löpande ärenden; endast i viktigare fall
underställes saken påfvens af görande. Se Sägmuller,
"Lehrbuch des katholischen kirchenrechts" (2:a
upp. 1909), samt Holmquists särdeles upplysande
uppsats "Kyrkostyrelsen i Rom och dess ledande män
under de senaste åren" (i "Kristendomen och vår tid",
1910). - Om jesuiternas generalkongregation se J e
s u i t o r d e n, sp. 1388.

I Frankrike betecknades med kongregationer
de ultramontana sammanslutningar, som under
revolutionstiden och restaurationen bildades i
syfte att göra slut på de gallikanska friheterna och
befästa påfve-stolens maktställning inom den franska
kyrkan. Efter julirevolutionen (1830) förlorade de
sin betydelse.

I skotska historien är under namnet congregation kändt
ett 1557 bildadt adelsförbund (det första "co-venant")
med uppgift att upprätthålla och befästa Guds
rena ord samt sörja för erhållande af goda tjänare
för dess predikande och sakramentens förvaltning.
T. H-r.

Kongregationali’ster. Se Independenter.

Kongre’ss (fr. congrés, eng. congress, af
lat. congre’ssus, sammanträde), i allmänhet
högtidligare, organiseradt sammanträde af personer
från skilda länder för behandling å egna vägnar eller
som representanter af vetenskapliga, humanitära
och andra frågor (jfr Internationella kongresser
och Järnvägskongresser). 1. Folkr., en beslutmässig
sammankomst mellan flera särskilda staters regenter
eller befullmäktigade ombud, som hålles för att
åstadkomma ett fredsslut eller en nödig uppgörelse
med anledning af ingången fred «ller ock för att i
allmänhet afgöra och lösa sväfvande internationella
spörsmål eller eljest afhandla för staterna
gemensamma intressen. Tidigare folkrättslärare
sökte fasthålla en principiell åtskillnad mellan
kongress och konferens så till vida, att vid det
sistnämnda slagets sammankomster finge endast
rådplägningar förekomma, men däremot inga beslut
fattas. Denna skillnad kan ej numera fasthållas, då
i den folkrättsliga terminologien uttrycken användas
tämligen likvärdiga. På sin höjd kan sägas, att en
kongress i allmänhet kräfver högtidligare former
och större apparat - särskildt torde man anse, att
i en kongress samtliga stormakter böra deltaga -,
hvarför man vid våra dagars starka ökning af själfva
föremålen för internationella förhandlingar i rent
bekvämlighetssyfte gärna använder den an-

språkslösare konferensbeteckningen. Alltifrån den
första europeiska fredskongressen i Miinster och
Osnabriick, som hade sig anförtrodd den omfattande
uppgörelsen efter trettioåriga kriget, ha kongresserna
fyllt en synnerligen viktig uppgift som folkrättsliga
medel att ordna invecklade förhållanden, som krig
alstrat, att med undvikande af krig bilägga hotande
strider och att åstadkomma enighet om internationella
grundsatser, hvilkas erkännande och tillämpande
i våra dagar, då samfärdseln staterna emellan
ständigt tilltager, med nödvändighet kräfvas. Bland
senare kongresser förtjäna nämnas de i Wien (1814
-15), Laibach (1821), Verona (1822), Paris (1856)
och Berlin (1878). Bland viktigare diplomatiska
sammankomster, som benämnts konferenser, kunna
anföras Londonkonferenserna 1830-33 rörande Belgien,
Kongokonferensen i Berlin 1884-85, freds-konferenserna
i Haag 1899 och 1907. Inbjudning till en kongress
eller konferens kan utgå från hvilken stat som helst,
och den bör gälla alla stater, hvilkas intressen
kunna beröras genom det afsedda beslutet. De
befullmäktigade ombuden samlas på öfverenskom-met
ställe, och sedan de enats om ordförande, hvartill
i regel den stats ombud utses, på hvars område
kongressen, resp. konferensen, hålles, börjas
sammankomstens arbeten med utväxling af fullmakter
och bestämmande af ordningen för förhandlingarna. I
dessa och andra underordnade frågor tillerkännes väl
flertalet afgörande rätt, men i de hufvudspörsmål,
som kongressen eller konferensen är afsedd att
lösa, fordras enighet. Vinncs ej sådan, förfaller
spörsmålet, därest ej sammankomsten måste som förfelad
upplösas, öfver förhandlingarna föres protokoll, och
beslutet sammanfattas i en kongressakt, konferensakt,
generalakt eller slutakt, hvilken kräfver ratifikation
från de deltagande staternas sida. Jfr Fredsfördrag
och Internationell. - 2. Stalsr. I flera af de
amerikanska republikerna kallas folkrepresentationcn
i sin helhet för kongress. Denna åter är i allmänhet
delad i en "senat" och en "representant"- eller
deputeradekammare. Så är t. ex. förhållandet med
representationen för Nord-Amerikas förenta stater
(congress), med representationerna i Argentina
och Chile (sp. con-gréso) samt Brasilien
(port. conyresso). Äfven i Frankrike nyttjas
benämningen kongress (congrés) för att beteckna hela
folkrepresentationen, då dennas båda afdelningar
(senaten och deputeradekammaren) undantagsvis
sammanträda till gemensamma förhandlingar,
t. ex. för revision af författningen.
K. H. B. (C. H. H.)

Kongress-Polen, en benämning på konungariket Polen,
sådant det återställdes af kongressen i Wien 1815. Jfr
Polen (Historia).

Kongrue’ns (af lat. cofngruens, sammanfallande),
öfverensstämmelse, fullkomlig likhet; språkv.,
den beroende böjning (se Böjning 3), som anger en
beskaffenhet - icke hos det böjda ordet, utan - hos
det böjda ordets hufvudord, t. ex. ’vild-a hästar’,
där ändeisen -a endast anger, att ordet är bestämning
till ett substantiv i plural, eller hästarna spring-a,
där -a anger, att subjektet är plural. Jfr Böjning
och Inkongruens. - I metriken betecknar kongruens, att
stark stafvelse står i höjning och svagare i sänkning.
R-n B.

Kongruensfall (se Kongruens), mat., kallas satser,
som ange de förhållanden, som måste ega

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free