- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
765-766

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konklav. - Konklusion, logisk följd, slutsats. Jfr Premiss. - Konklusiv - Konklusiva konjunktioner. Se Konklusivsats - Konklusivsats - Konkoid - Konkologi. Se Konkylier - Konkoly, Nicolaus Thege von - Konkomitans - Konkordans, överensstämmelse. 1. Teol. - Konkordans, överensstämmelse. 2. Mus. - Konkordans, överensstämmelse. 3. Geol. - Konkordans, överensstämmelse. 4. Boktr. Se Mellanslag. - Konkordant. Se Konkordans 3. - Konkordat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

765

Konklusion-Konkordat

766

definitivt sedan 1644 och 1655, tillegnade sig
de katolska stormakterna Österrike, Spanien och
Frankrike (till 1905) rätten att genom en kardinal
under konklaven inlägga veto mot val af en för
dem misshaglig kandidat; denna rätt, exklusiv el,
användes 1903 af Österrike mot Rampolla och har
framkallat en häftig strid. Pius X offentliggjorde
1904 en skrifvelse om dess upphäf vande; men då
påtryckning från makterna vid en konklav knappast
kan undvikas, har nu åter framförts tanken, att
påfven under sin lifstid kan utnämna efterträdare och
hela konklaven så göras öfverflödig. - Valbar till
påfve är hvarje manlig förnuftig troende; men sedan
1520-talet väljes endast en italiensk kardinal. -
Litt.: L. Lector, "Le conclave" (1894), A. Ceccaroni,
"II conclave, storia, constitutioni, ceremoni" (1901),
M. Grabinski, "11 conclave" (1903), A. Giobbio,
"Austria, Francia e Spagna e Texclusiva nel conclave"
(1903J, G. Gaugusch, "Das rechtinstitut der papstwahi"
(1905), A. Eisler, "Das veto der katholischen
staaten bei der papstwahi" (1907), och M. Évrard,
"Le droit de veto dans les con-claves" (1908).
Hj. H-t.

Konklusion (lat. concUsio), logisk följd,
slutsats. Jfr Premiss.

Konklusiv (af lat. concliisio, slutledning), som
innehåller följd eller grund.

Konklusiva konjunktioner. Se Konklusiv-sa t s.

Konklusivsats 1. Konklusiv sats (se Konklusiv),
gramm., en sådan sats, som innehåller följden
eller grunden till en annan och sålunda brukas
vid slutledningar. Konklusiva satser inledas genom
konklusiva konjunktioner och äro af två slag: 1)
när de inledas med ty, för eller nämligen (som aldrig
står i början af satsen), innehålla de grunden till
den föregående satsen, t. ex. jag kan ej komma,
ty jag är sjuk; 2) inledda med således, alltså,
därför, följaktligen o. d., innehålla de följden af
den föregående satsen, t. ex. jag är sjuk, således
kan jag ej komma.

Konkoid (af grek. ko’ngche, snäcka, och élfdos,
form), mat. Om en fast rät linje och en punkt äro
gifna samt från punkten en rörlig linje dragés så,
att den skär den fasta räta linjen; om man vidare
på den rörliga linjen bestämmer två punkter så,
att deras afstånd från skärningspunkten är lika
med en gifven determinerad rät linje, så kallas den
geometriska orten för dessa punkter "konkoid", då
man antager, att den rörliga linjen vrider sig kring
den fasta punkten. Konkoiden består af två grenar,
en på hvardera sidan om den fasta linjen. Den
uppfanns af den grekiske matematikern Nikomedes
(antagligen omkr. 200 f. Kr.), hvilken med tillhjälp
däraf löste de båda problemen om vinkelns tre-delning
och kubens fördubbling (det s. k. Deliska problemet).
(L F.)

Konkologi. Se K o n k y l i e r.

Konkoly [kå’nkåli], Nicolaus Thege von, ungersk
astronom, f. 20 jan. 1842 i Budapest, var först
sjöman, inrättade på 1870-talet ett astrofysika-liskt
observatorium på sitt landtgods i 0’Gyalla, som
sedermera genom donation blef statsegendom, och blef
1890 direktor för meteorologiska riksanstalten i
Budapest. Utom en mängd afhandlingar särskildt inom
astrofysikens och spoktralanalyscns områden (öfver
solfläckar, fixstjarnspektra, kometer, stjärnfall

m. m.) har han författat de bekanta handböckerna
Praktische anleitung zur anstellung astronomischer
beobachtungen mit besonderer rucksicht auf die
astro-physik, nebst einer modemen instrumentenkunde
(1883), Praklische anleitung zur himmelsphotoyra-phie
(1887) och Handbuch fur spektroskopiker im cabinet
und am fernrohr (1890). Sedan 1879 utger han
"Beobachtungen am astrophysikalischen observatorium
in 0’Gyalla in Ungarn". B-d.

Konkomita’ns (af lat. comitäri, följa), den lära
i katolska kyrkan, som, framställd af Tomas från
Aquino, sanktionerades af Tridentinska mötet,
att i altarets sakrament, under gestalt af hostian
(se d. o.), äfven Kristi blod är närvarande, emedan
hos gudamänniskan som hos den naturliga människan,
lekamen och blod äro hypostatiskt (till sitt väsen)
förenade. Därmed försvarar kyrkan, att kalken ej får
njutas af lekmän. Jfr Nattvard.

Konkorda ns (lat. concorda’ntia, af concordäre,
of verensstämma), öfverensstämmelse. 1. Teol.,
en förteckning på alla de ställen i en eller
flera skrifter, där samma ord eller ordform eller
också öfverens-stämmande tankar eller begrepp
förekomma. Sådana förteckningar äro uppställda i
alfabetisk ordning och af två slag: verbalkonkordanser
(öfver ord och ordformer) och realkonkordanser
(öfver tankar och begrepp). Det är mest öfver den
Heliga skrift, som konkordanser förekomma. Svenska
bibelkonkordanser äro utgifna bl. a. 1890 och 1900
af Schulthess; en real- och verbalkonkordans öfver
psalmboken utgaf Vcnnerstén 1903. En koukordans öfver
Shakspere gjordes af Clarke (1881), en öfver Luther
af Lommler (1827-29).

2. Mus., äldre tiders benämning på konsonans
(se d. o.).

3. GeoL, det lagringsförhållande, som eger rum,
då sedimentära bergartslager eller en serie sådana
ligga parallellt utbredda öfver hvarandra på ett fullt
regelbundet sätt, hvari efter hvarf, de yngre med
samma lagerställning som de äldre, underliggande,
hvilka således icke undergått några rubbningar,
innan de förstnämnda bildades. Häraf uttrycket
kon-kordant 1. likformig lagring i motsats till
diskordant eller olikformig (se D i s k o r d
a n s). De svenska kambriska och siluriska
bildningarna, sandsten, alunskiffer, kalksten
och lerskiffer, t. ex. de i Kinnekulle,
äro konkordant aflagrade på hvarandra. Adj. K o n k
o rd a’n t.

4. Boktr. Se Mellanslag.
1. J. P. 3. E. E. Konkorda’nt. Se Konkordans
3. Konkordat (af lat. concordäre, komma öfverens),

i vanlig bemärkelse aftal mellan de högsta
myndigheterna i stat och kyrka rörande förhållandet
dem emellan inom det genom aftalet berörda området
antingen principiellt och i alla afseenden eller i
vissa närmare angifna fall. Anmärkas bör dock, att
äfven underordnade kyrkliga myndigheter, nämligen
stifts-biskoparna, kunna med statsmyndigheterna i
fråga om sina stift ingå aftal, som falla under
begreppet konkordat. För första gången användes
ordet konkordat om de på Konstanzkonsiliet af kurian
(påfve-stolen) med de fem nationerna (italienare,
spanjorer, tyskar, fransmän och engelsmän)
träffade öfverens-kommelserna (capitula concordata)
om provisoriska reformåtgärder. Sedan förekommer
ordet ofta. De under 1800-talet afslutade konkordaten
beteckna sig emellertid själfva såsom konventioner. De
moderna

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:30:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free