Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsertföreningen - Konsertmästare - Konsertstycke - Konservatism. Se Konservativ. - Konservativ - Konservativ behandling - Konservativt kejsarsnitt. Se Kejsarsnitt. - Konservator - Konservatorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
803
Konsertmästare-Konservatorium
804’
Från 1908 har den anordnat konserter med svenskt
program i Karlsruhe, Dortmund, Bielefeld, Altona och
Berlin. I nära samband med Konsertföreningen står den
af dess styrelse 1908 grundlagda samt med donation
af tyske violinfabrikanten Beyer och violinisten
professor H. Marteau stödda Franz-Ber-wald-stiftelsen,
som har till uppgift att i tryck utge svenska
tonsättares verk, främst Berwalds, och bringa
dem till utförande i in- och utlandet, hvarjämte
föreningen förvaltar Marteaufon-d e n, som tillkommit
för att i utlandet sprida kännedom om svensk
musik. Konsertföreningens ekonomi har alltifrån början
erhållit oundgängligt stöd genom årliga tillskott af
musikintresserade personer. Föreningen har med nit och
omsikt verkat för sitt mål och därvid uppmärksammat
såväl våra mera betydande eller lefvande inhemska
tonsättare som ock de berömdaste representanterna
för klassiciteten, romantiken och modernismen inom
utlandets tonkonst. - Ett annat slags konsertförening
var den 1874-93 verkande Koncertforeningen i
Köpenhamn, hvilken hade till ändamål att utföra
större vokalverk med kör och orkester af helst
nyare in- och utländska tonsättare samt dirigerades
af 0. Mailing (jämte Horneman och Lange-MUl-ler).
E. F-t.
Konsertmästare (fr. violon solo, eng. leader),
den medlem (ledande förste violinist) af
ett kapell, som utför solopartierna och vid
kapellmästarens frånvaro öfvertager dirigeringen.
A. L.*
Konsertstycke, mus.} ensatsig konsert (se d. o. 2 b),
som i formen närmar sig fri fantasi.
Konservatism. Se Konservativ.
Konservativ (af lat. conservare, bevara,
vidmakthålla), eg. tjänande till att bevara, böjd
för att bevara. Inom politiken betecknar man (sedan
början af 1800-talet) som konservativt ett af de
hufvudpartier, som pläga täfla om inflytande i det
moderna samhället. Som den politiska utvecklingen
är mycket olika hos olika folk eller hos samma
folk på olika tid, så anger detta namn icke
närmare ett bestämdt program, utan endast en
riktning eller syftning i förhållande till andra
partier. Med konservativ menas sålunda i allmänhet
den, som yrkar upprätthållandet af det bestående
i statsinrättningar, lagar eller sedvänjor; detta
kan innebära, att man gillar endast en långsam,
gradvis verkställd fortbildning af förhandenvarande
statsformer och motsätter sig alla plötsliga,
mer genomgripande eller omstörtande ändringar,
allt planlöst eller ensidigt experimenterande på
statslifvets område, men ordet kan äfven beteckna ett
ängsligt och hårdnackadt fasthållande vid utlefvade
former utan hänsyn till tidens oafvisliga kraf på
framåtskridande. Jfr Frikonservativa, Högern, Liberal,
Radikal, Reaktionär och Socialist. –
Konservatism, egenskapen att vara konservativ; de konservatives
politiska system.
(S. B.)
Konservativ behandling, med., åtgärder, genom hvilka
man af ser att undvika en operation, amputa-tion
e. d. efter lokal skada eller sjukdom. Dessa
åtgärder äro först och främst af antiseptisk,
resp. aseptisk, natur, för att dymedelst förebygga
inflammation och varbildning. Men dessutom kunna
hit räknas kyla, stillhet, höjdt läge, lindning
o. s. v. Allmänbehandling kan också spela en roll för
* att genomföra ett konservativt tillvägagångssätt. J-
Å.
Konservativt kejsarsnitt. Se Kejsarsnitt.
Konservator (af lat. conserväre, bevara), eg. vårdare;
i Sverige titel på dels sådana vid naturalie-samlingar
anställda tjänstemän, som ha till åliggande, att
preparera naturföremål (såsom att skelettera och
uppstoppa djur, injiciera konserveringsvätskor,
m. m.) äfvensom att utöfva närmaste tillsyn öfver
deras konservering (i utlandet är motsvarande titel
preparator), dels vid konstmuseum anställd tjänsteman,
som eger att biträda intendenten i frågor af
konstnärlig-teknisk art, vid besiktning af konstverk
och förslag till restaureringsarbeten samt öfvervaka
verkställandet af sådana, ombesörja rengöring af
konstföremål såväl som mottagandet och afsändandet
af dylika m. m. Svenska tandläkarsällskapet väljer
bland sina ledamöter en konservator med uppdrag att
vårda sällskapets samlingar af äldre instrument,
tandpreparat, afgjutningar, kranier m. m. I Frankrike
och Belgien samt delvis i Nederländerna är konservator
(fr. conservateur) titel på dels bibliotekarier
(biblioteksföreståndare), dels museiintendenter
(vid såväl naturhistoriska som konstmuseer).
Konservatorium kallas en större musikskola,
hvars-elever för ringa eller ingen kostnad erhålla
undervisning och utbildning i musikens alla
olika grenar. Namnet kominer af det italienska
ordet conservatorio-(af lat. conserväre, vårda) i
betydelsen "skyddshem", "hittebarnshus", emedan de
första konserva* torierna voro sådana inrättningar,
där barnen bl. a. fingo musikundervisning. Detta
var förhållandet med det äldsta, 1537 i Neapel
stiftade Conservatorio Santa Maria di Loreto, som
1808 sammanslogs med Neapels tre andra konservatorier
till ett enda. Eleverna där äro delvis interner,
d. v. s. ha bostad och kost inom anstalten, och
70 friplatser finnas. De äldsta konservatorierna i
Venezia kallades ospedali ("hospital"). I nyare tid
har Italien fått flera konservatorier, det förnämsta
i Milano-(stiftadt 1807). Det mest berömda bland alla
konservatorier är det i Paris, som inrättades 1784
under namn af École royale de chant et de der c l a m
a t i o n för utbildning af operasångare, utvidgades
1793 till Institut national de m u s i q u e och 1795
erhöll namnet Conserva-t o i r e. Dess direktörer ha
’varit Sarrette, Perne, Cherubini, Auber, Thomas,
Dubois och Fauré. Undervisningsgången regleras af en
comité des études af de förnämste professorerna, och
åt utmärkta lärjungar utdelas pris, det största (grand
prix de Rome) ett resestipendium för treårig vistelse
uti Italien. Detta konservatorium har filialer
(succursales] i de större provinsstäderna. En
betydande musikskola i Paris är äfven den af
Niedermeyer 1853 organiserade École de musique
classique et r e l i g i e u s e; denna har dock
numera of vcrglänsts af Schola cantorum, som stiftades
1896 af Vincent d’Indy m. fl. och lägger an på att
utbilda konstnärer, ej virtuoser. Äfven i många andra
franska städer finnas större musikskolor. Det äldsta
kon-servatoriet i Tyskland och Österrike är det i
Prag (1811), som meddelar ej blott musikalisk, utan
äfven allmän bildning. Därnäst kommer Konservatorium
der g e s e 11 s c h a f t der musik-f r e u n d e
i Wien (1817). Af Mendelssohn stiftades det länge
synnerligen berömda konservatoriet i Leipzig (1843),
hvars första lärare voro, jämte Mendelssohn, Schumann,
David, Hauptmann, Richter
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
