Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsonant - Konsonant ackord (se Konsonans), treklang. - Konsonanta toner (se Konsonans), mus. Se Tonförvantskap. - Konosnantljud. Se Konsonant. - Konsonerande intervall, mus. Se Intervall. - Konsorter - Konsortium - Konspiration - Konspiratör. Se Konspiration. - Konspirera. Se Konspiration. - Konst. 1. Estet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’821
Konsonant ackord-Konst
822
af talströmmen försättas i vibrationer och toner
bildas, likgiltigt hvilka, så får man tonande
konsonanter, som alltså bestå af ton + munbuller
(resp. resonans); t. ex. v, som består af vanlig
sångton jämte ett genom underläppens närmande till
öfre framtänderna åstadkommet friktionsljud, eller
n, som består af ton jämte resonans i näshålorna
samt biresonans i munhålan bakom tänderna och
tungspetsen. Äro åter röstbanden dragna åt sidorna,
så att talströmmen kan fritt, genom en triangelformig
öppning utan att lida någon förändring, passera,
(f\-ställning), så får man tonlösa konsonanter,
som alltså bestå blott af en ofvan struphufvudet
åstadkommen smäll, friktion o. s. v.; t. ex. vanligt
p, / eller m i ordet sarkasm. De tonande konsonanterna
framkomma alltid med svagt lufttryck, emedan den
nästan slutna ljudspringan tillåter talströmmen
endast småningom passera. De äro således alltid svaga
(lat. lenes). Vid de tonlösa kan strömmen däremot med
full fart kasta sig mot det i munkanalen uppställda
hindret eller genom näskanalerna; dessa konsonanter
äro sålunda i allmänhet starka (lat. fortes). Vi
ha således två grupper, nämligen a) tonandesvaga,
t. ex. sv. och fr. b, d, g, v, j, l, r, m, n,
fr. s i maison o. s. v., samt b) tonlösa-starka,
t. ex. sv. och fr. p, t, k, /, s, ty. ch, fr. r
i quatre. Emellertid kan man naturligtvis äfven
genom den halföppna röstspringan låta talströmmen
passera så långsamt, att den i munnen verkar
blott med samma styrka som vid tonande språkljud;
man får då c) tonlösa-svaga konsonanter, som för
örat bilda ett mellanting mellan tonande-svaga
och tonlösa-starka. Sådana ljud ("tonlösa medior")
förekomma i öfver-Kalixmålet och i stora trakter
af Tyskland. Skillnaden mellan p och b, t och d,
k och g kan på detta sätt bli liten (eller ingen),
om b, d, g uttalas tonlöst (och p, t, k svagt). Äfven
tonande språkljud kunna, som uddljud i sin början
och som utljud i sin sista del, sakna ton. Somliga
språk, t. ex. ryska och tyska, tåla ej tonande
konsonanter i utljud, hvadan under böjningen tonande
och tonlösa växla, t. ex. ty. nom. löp (skrifvet
lob), gen. lobes. I den gamla grammatiken indelas
konsonanterna i a) mutce, raed underafdelningarna
tenues (p, t, k), medice (b, d, g), aspiratcB (ph,
th, ch; (p, ti, #); b) liquidce: l, m, n, r; c)
sibila: s, - utan plats för v, /, 7, som ej funnos i
grek. I sanskrit indelas konsonanterna efter organen i
strupljud, gomljud, tungljud, tandljud och läppljud;
men hväsljuden (s, sj) samt halfvokalerna ;, r, l,
v uppföras som särskilda grupper. Läran om konsonant
i nu afhand-lade betydelse tillhör den analytiska
fonetiken.
II. Som motsats till "sonant" är konsonant
ett sådant språkljud, som för tillfället icke
tjänstgör som stafvelsecentrum. Enligt lagarna
för stafvel-sens bildning måste i hvarje stafvelse
finnas ett språkljud, på hvilket rösten företrädesvis
hvilar, i hvilket stafvelsens tonhöjd och ljudstyrka
företrädesvis komma till uttryck och omkring hvilket,
såsom medelpunkt, stafvelsens öfriga språkljud
gruppera sig efter bestämda, för olika språk något
olika lagar. Så är t. ex. u i l:a stafvelsen af
ordet August konsonant, i 2:a åter sonant. I ordet
vatten är n efter det vanliga uttalet, hvarvid intet
e höres, sonant, men i vattna åter konsonant, enär
a där tjänstgör som sonant i 2:a stafvelsen. Här är
således fråga om en tillfällig funktion. De flesta
språkljud kunna,
i olika språk och i olika ord inom samma språk,
uppträda än som sonanter än som konsonanter. Diftonger
utgöras af två vokaler, af hvilka den ena är sonant,
den andra konsonant; i stigande diftonger går
konsonanten före, t. ex. fr. roi, i fallande efter
vokalen, t. ex. August, l allmänhet tjänstgöra
dock vokalerna som sonanter, konsonanterna som
konsonanter. Läran oin konsonant i denna mening
tillhör den syntetiska fonetiken.
Stundom menas med konsonant äfven bokstaf-v e n, som i
ljudskrift betecknar en konsonant. Andra skilja mellan
konsonantljud och konsonanttecken (medljudsljud och
medljudstecken). Rätteligen är konsonant ljudet. För
korthetens skull kan man visserligen tillåta sig
att kalla äfven tecknet för konsonant, men man måste
då åtminstone för medvetandet ha skillnaden mellan
saken (ljudet) och tecknet (bokstafven) klar. Endast
därigenom, att de förblandat ljud och bokstaf, ha
grammatiker kommit till sådana förvirrade påståenden
som att x och tyskt z skulle vara sammansatta
konsonanter, under det i verkligheten x och z blott
äro kompendiösa beteckningar för två bredvid hvarandra
stående språkljud (ks, Is) genom en bokstaf. Detta
är en afvikelse från ljudskriftens allmänna
grundsatser, liksom när en konsonant betecknas
genom en sammanställning af två eller flera tecken,
t. ex. sv. sy, stj; ty. ch; eng. sh o. s. v. Slutligen
har man att från både ljudet och tecknet skilja
ljudets (eller tecknets) namn, "be", "äff" o. s. v. I
de nyare språken bestå konsonantnamnen vanligen af
konsonanten med föregående ä eller efterföljande
e. Undantag från denna regel bilda ha, ji, ka,
qu, ty. och ry. ka, ty. jod samt zeta. I hebr.,
grek. och fornslaviska hade konsonanterna,
liksom vokalerna, längre och betydelsefullare
namn: alfa, beta, gamma, delta o. s. v. - Om de
svenska konsonanterna se Noreen, "Vårt språk".
Lll.
Konsonant ackord (se K o n s o n a n s), treklang.
Konsonanta toner (se Kon son an s), mus. Se
Tonförvantskap.
Konsonantljud. Se Konsonant.
Konsonérande intervall, mus. Se Intervall.
KonsoYter (fr. consorts, af lat. cofnsors, deltagare),
deltagare, kamrater, stallbröder (vanl. i dålig bem.).
Konsortium (lat. consofrtium, af co’nsors, deltagare),
hand., sammanslutning, i synnerhet i något ekonomiskt
syfte, af två eller flera personer eller firmor,
t. ex. då några banker sammansluta sig för att
öfvertaga ett stats- eller annat obligationslån,
som de sedan i sin ordning afsätta till allmänheten.
Konspiration (lat. conspirätio), sammansvärjning,
stämpling, sammangaddning. - Konspiratör, person, som
tillställer sammansvärjning, stämplar, uppviglar. -
Konspiréra, göra sammansvärjning, stämpla, uppvigla.
Konspiratör. Se Konspiration.
Konspiréra. Se Konspiration.
Konst (besläktadt med verbet kunna och således
eg. liktydigt med "förmåga", "färdighet",
"skicklighet", i hvilka betydelser det jämväl ofta
nyttjas). 1. Estet., i inskränkt bemärkelse den
konstnärliga förmågan eller verksamheten och dess
produkter. I denna betydelse plägar man ge ordet
epiteten "fri" eller "skön" och betecknar därmed de
två mest i ögonen fallande egenskaper, som man
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
