Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mahmud II byggdt torn af marmor (60 m.), från hvars
brandvaktsrum man har en ypperlig utsikt öfver
staden. – I K. och förstäderna finnas närmare 400
moskéer och än flera bönhus (mesdjid) och grafkapell
(türbé) samt 260 muhammedanska kiosker (tekké). Utom
den berömda Sofiamoskén (Hagia Sofia, Aja Sofia),
s. v. om Seraljen (se Bysantinsk konst, fig. 1
o. 4 å vidstående pl. I, exteriör, Byggnadskonsten,
fig. 20, plan, och pl. VIII, interiör, samt Hvalf,
fig. 25, sektion), härstammar ännu ett tjugutal
kyrkor från den kristna tiden, bl. a. Lilla Aja Sofia
(Kütschük A. S.), uppförd af kejsarinnan Teodora,
Justinianus I:s gemål, och urspr. helgad åt Sergius
och Bakchos. Bland de af sultanerna anlagda moskéerna
är Sulejmanijé ("Sulejmans moské", från 1550–66),
den turkiska byggnadskonstens mästerverk, ehuru den
förråder främmande idéer. Ytterligare må nämnas Achmed
I:s moské (fig. 1 o. 5; 1608–14) med 6 minareter
och 17 kupoler samt rika freskomålningar, Muhammed II:s,
uppförd på grunden af de hel. apostlarnas
kyrka (den förnämsta näst Aja Sofia och kejsarnas
grafkyrka), "De sex pelarnas moské", som anses vara
ett gammalt Juppiterstempel, Bajasids moské och Nuri
Osmanié-moskén (fig. 1; 1748–54) samt den heligaste
af alla, Ejubs moské, uppkallad efter profetens
vän och fanbärare och märklig som det ställe,
där sultanen vid sin tronbestigning omgjordar
sig med Osmans sabel. Moskén (af hvilken d’Ohsson
d. ä. på sin tid skaffade en teckning) ligger utanför
stadsmuren längst i n. v. och byggdes 1459 bredvid
Ejub fanbärarens graf, som upptäcktes genom en vision
få dagar efter stadens eröfring. Ingen kristen får
ens beträda gården kring moskén. De med moskéerna
förbundna sultangrafvarna (türbé) äro vackra och väl
vårdade kapell. Af begrafningsplatser för den stora
allmänheten märkas främst de i Pera och Skutari. Den
förra är, trots sin bestämmelse, en ganska liflig
plats; den senare, som nästan gör intryck af en
cypress-skog, är den största icke blott i K., utan i
hela turkiska riket och föredrages af de rättrogne,
hvilka helst hvila i asiatisk jord. I K. finnas enligt
uppgift 144 kristna kyrkor, hvaraf 61 grekiska,
38 armenisk-gregorianska, 14 armenisk-katolska,
26 romersk-katolska och 5 protestantiska, samt 41
synagogor. K. eger en mängd salutorg och täckta
basarer (besestán), där Österlandets alster äro hopade
och i allmänhet hvarje handelsfack (kläder, lifsmedel
o. s. v.) har sitt bestämda område. "Stora basaren"
(Böjük tscharschi; fig. 1), i stadens midt s. ö. om
Eski serai, utgöres af ett antal hvälfda hallar, med
öfver 3,000 handelsbodar och magasin, inalles 483,
bland hvilka i synnerhet vapenhandlarnas fängsla ögat
genom sin rikedom på vapen af alla slag och från alla
tider. Utom torgen och basarerna finnas ett par och
tjugutusen handelsbodar. De nära 500 hanerna l.
karavanserajerna (se d. o.) äro vidlyftiga byggnader,
hvilka tjäna som ett slags hotell för resande köpmän,
i synnerhet perser, som där drifva sina affärer;
äfven europeiska köpmän ha sina kontor i sådana. De
flesta tillhöra moskéer, sjukhus och skolor, hvilka
däraf njuta inkomsterna. – Den förnämsta af stadens
öppna platser är Atmeidán ("hästplatsen"; fig. 5), en
del af den gamla hippodromen, s. v. om Aja Sofia. På
dess midt reser sig Thotmes III:s af Theodosius II
här uppresta, 30 m. höga egyptiska obelisk, strax
därintill en del af den af grekerna efter segern vid
Plataiai i Delfi uppställda offergåfvan, kallad
"Ormpelaren", emedan den framställer tre till en
pelare förenade ormkroppar, midtstycket af en
jättestor trefot, samt "Kolossen" l. "Nakna pelaren",
en omkr. 30 m. hög, af huggen sten murad obelisk,
som förr varit öfverdragen med förgyllda bronsplattor.
Från hippodromen förskrifver sig ock bronsfyrspannet,
som först stod i Korint och efter många öden nu pryder
S. Marco-kyrkan i Venezia (se d. o.). – En annan berömd
pelare är den "brända pelaren" (turk. Dschamberlitasch),
som består af 7 cylindrar af röd porfyr; urspr. 55 m. hög
och uppbärande kejsar Konstantins staty, förstördes den
af storm och blixten, men återställdes 1150 (som
inskriften säger); senare har den lidit mycket af
eldsvådor. Mycket skadade äro också kejsar Marcianus’
pelare (10 m.) och den vackra pelare, som Arkadius 401
lät uppresa åt sin fader Theodosius och som nedtogs
1695; endast den 6 m. höga basen återstår (kallad
Avret-tasch, "Kvinnopelaren", efter den närbelägna
Avret-Bazar, "Kvinnomarknaden"). Det muhammedanska
väldet har varit en tid af förfall och vanvård af allt
hvad K. under sin storhets dagar egde af skönhet och
konst. Af de grekiske kejsarnas palats finnas endast
obetydliga spår. Antikens skulpturverk äro nästan alla
stympade och förstörda, hvartill likväl korsfararna
icke minst bidragit. Från romerska kejsartiden
finnes en ännu i bruk varande vattenledning,
byggd af Valens 368 (af turkarna kallad Bosdoghan
kemeri), som för vatten från den 15 km. n. om staden
belägna Belgradskogen; äfven "Cisterna basilica",
nu kallad Jere batan serai, ett underjordiskt hvalf,
som uppbäres af 336 marmorpelare, tjänar sitt gamla
ändamål, hvaremot en annan, "de tusen och en pelarnas"
cistern, som rymde tillräckligt för att ensam under
14 dagar förse K. med vatten, nu är torrlagd.
Från Stambul gå två järnbroar (fig. 7; en tredje
är planerad) öfver Gyllene hornet till Ga’lata,
delande hamnen i tre delar, af hvilka den
innersta är krigshamnen, hvars varf, förrådshus
och amiralitetsbyggnader ligga i förstaden
Kassim pascha. Galata, midt emot Seraljen,
var i forntiden begrafningsplats. Det beboddes
efter 1261 af genuesiska köpmän (som där under sin
podestà intogo en nästan själfständig ställning)
och bebos nu hufvudsakligen af greker. Skonadt
af de turkiske eröfrarna, har Galata förblifvit
sätet för den internationella handeln och liknar,
sedan kajer anlagts (1879–95), innanför hvilka
de stora affärshusen ligga, ungefär en italiensk
hamnstad. Mest i ögonen fallande af dess byggnader
är ett af genueser uppfördt, 45 m. högt vakttorn
(Galata kulessi), hvarifrån man har en storartad
utsikt öfver Bosporen. I denna stadsdel råder
ett brokigt vimmel och stoj af sjömän, månglare,
soldater, lastdragare (hammaler) och åsnor. En
i branta afsatser uppstigande gata (fig. 11)
och, sedan 1875, en ytterst starkt trafikerad
järnvägstunnel leda upp till Pera, frankernas och de
främmande diplomaternas kvarter, som mera påminner
om en europeisk än om en österländsk stad. Hotell,
teatrar, posthus, butiker och kaféer äro inrättade på
europeiskt sätt; gatorna äro bättre upplysta, ehuru
jämmerligt stensatta. Hufvudgatan är den smala Grande
rue de Péra. Europeiska skolor och sjukhus samt många
kristna kyrkor finnas här. På högsta toppen af Pera
ligga flera ansenliga byggnader, bland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
