Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska legationshuset (fig. 13; inköpt 1757
för 22,000 piaster, medel, som genom kollekter
och stamböcker insamlats i Sverige och Finland
samt på åtskilliga håll i Tyskland i ändamål att
åstadkomma en luthersk kyrka i Konstantinopel; i
legationshuset inreddes en sådan). Helt och hållet
turkiskt är däremot det nedanför Pera vid Bosporen
liggande Tophane ("arsenal", så kalladt efter det här
liggande kanongjuteriet); dess hamn är hufvudstation
för otaliga kaiker. Äfven förstaden S. Dimitri, n. om
Pera, bebos hufvudsakligen af greker och är beryktad
för sina spelhus och andra nästen. Hasköi är det
egentliga judekvarteret, förfärande genom stank och
smuts samt bjärt afstickande mot de högre upp vid
Gyllene hornet liggande kvarteren. Äfven förstaden
Ejub med Ejubsmoskén (se ofvan) är omgifven af
trädgårdar och cypressklädda graffält.
Befolkning. Då någon befolkningsstatistik icke finnes
i Turkiet, kan K:s folkmängd endast approximativt
beräknas, hvarvid till grund lägges antalet boningshus
(f. n. omkr. 163,000). Enligt denna beräkningsgrund
anses dess folkmängd (1910) utgöra 1,106,000 inv.,
däri inberäknad de asiatiska förstädernas. Det
europeiska K. anses ega 942,900 inv. I detta antal äro
nästan alla öst- och västerländska folk och religioner
representerade. Muhammedanerna utgöra 43 proc., de
fleste turkar, greker och armenier utgöra hvardera 18
proc., judar 5 proc. och utlänningar 16 proc., hvaraf
en tredjedel greker från konungariket. Européerna
(utom grekerna) äro omkr. 60,000. Turkarna bo
hufvudsakligen i Stambul, som dock äfven har
grekiska och armeniska kvarter; n. om Gyllene
hornet bo turkar i samlade massor nästan endast i
Kassim pascha och i Fyndykly. Äfven de asiatiska
förstäderna, utom Kadiköi, ha öfvervägande turkisk
befolkning. Grekerna bebo vissa kvarter i Stambul,
det viktigaste Fener l. Fanar (se Fanarioter)
i nordvästra delen vid Gyllene hornet, samt Galata,
Pera och S. Dimitri. De äro bankirer, köpmän, läkare,
arkitekter, sjömän och handtverkare. Armenierna bo
i några kvarter af Stambul, men äfven i Pera och
Galata. De äro köpmän och arbetare. Judarna, till
största delen s. k. sefardim l. spanska judar,
bo i Hasköi samt i kvarteret Balak, midt emot
Hasköi, n. v. om Fener, och i Galata. Européerna,
här kallade franker, bo hufvudsakligen i Pera. – I
K. residera en grekisk och två armeniska patriarker
(för unerade och grek. armenier), en bulgarisk ortodox
exark, en jakobitisk biskop samt judarnas storrabbin
(chacham-baschi) med samma rang som patriarkerna;
dessutom en romersk patriarkalvikarie och apostolisk
delegat (patriarken af K., sedan 1261 in partibus,
residerar i Rom). K. är sätet för det osmanska
rikets högsta världsliga och andliga myndigheter. I
administrativt hänseende bildar det ett eget vilajet,
som jämte hufvudstaden och dess förstäder omfattar
de smärre orterna på ömse sidor om Bosporen samt
Prinsöarna.
Bildningsanstalterna äro af många slag, men, hvad
de rent turkiska beträffar, ofta underhaltiga. I
K. finnas omkr. 180 medrese (akademier), mestadels
förenade med moskéer och hufvudsakligen meddelande
sina elever (softa l. sochta) teologisk-juridisk
bildning. Därtill kommer en stor mängd högre turkiska
och kristna läroanstalter och folkskolor (skolgång
är obligatorisk för gossar om 5–11
och för flickor om 5–10 år). I senare hälften af
1800-talet ha upprättats undervisningsanstalter efter
europeiskt mönster, hvilket på många håll väckt
missnöje och tillfört det revolutionära partiet
många anhängare. 1901 grundlades, åtminstone på
papperet, det kejserliga ottomanska universitetet
med 14 professorer; ett kejserligt lyceum finns i
det s. k. Galata Serai i Pera; undervisningsämnena
äro historia och matematik, franska, engelska,
turkiska och arabiska; vidare en krigsskola i
förstaden Pankaldi, en sjökrigsskola på ön Chalki och
9 förberedande militärskolor, en läkarskola, en skogs-
och bergskola och en ingenjörskola. 45 muhammedanska
bibliotek stå öppna för allmänheten, främst af dem
det, som ligger strax v. om den sköna, dufomsvärmade
Bajasidmoskén. I Seraljen finnes ett antikmuseum med
många dyrbara konstverk. Grekerna ha i K. en ansedd
vetenskaplig förening (filologikós si’llogos),
som utger en tidskrift, vidare ett teologiskt
seminarium och en handelsskola (båda på Chalki), en
stor nationalskola för utbildning af lärare samt flera
lyceer och högre flickskolor. Pressen är högst brokig;
det finnes till olika antal turkiska, arabiska,
grekiska, armeniska (de flesta), bulgariska, judiska,
franska, engelska, italienska, serbiska och persiska
tidningar. Censuren har dock ända till senaste tiden
varit tämligen sträng. Naturligtvis är K. äfven
medelpunkten för det litterära lifvet i Turkiet (se
Turkiska språket och litteraturen). – Välgörenheten,
så varmt anbefalld af koranen, har ett vackert uttryck
i "imareterna", eller fattigköken, af hvilka hvart
och ett kan bespisa 2–3 tusen fattiga, utom en mängd
studenter, tjänare vid moskéerna och andra, som
där dagligen erhålla kost. För sjuka och husvilla
finnas många betydande inrättningar, af hvilka må
nämnas en anstalt för sinnessjuka samt ett stort
militärhospital, inrättadt på europeiskt sätt. Fem
utländska nationer underhålla sjukhus i staden. En
militäriskt ordnad brandkår söker bekämpa de ofta
förekommande eldsvådorna. – Industrien i K. får icke
bedömas efter europeisk måttstock. I stort drifves
endast tillverkningen af mjöl (vid ångkvarnar under
fransk och engelsk ledning); äfven för bomullsgarn,
kläde, filt o. d. ha fabriker uppstått. Öfriga
industrigrenar höja sig icke öfver det hvardagliga
och rent handtverksmässiga. Äfven större anläggningar,
såsom gjuterier, maskinverkstäder, bryggerier m. fl.,
arbeta endast för platsens behof, statens verkstäder
för hären och flottan. – För handeln eger K. genom
sitt läge de gynnsammaste förutsättningar. Det är
Levantens stora basar, stapelplatsen mellan Europa
och Österlandet. Införseln från utlandet har ett
värde af minst 250 mill. kr., utförseln af 150
mill. kr. Till hamnen anlände 1908 14,709 fartyg om
13,3 mill. ton. Af dessa kommo från utlandet 10,990
fartyg om 13 mill. ton, och 3,719 om nära 300,000 ton
drefvo kustfart. Af hela tontalet voro 5,4 mill. ton
brittiska, 2,2 mill. grekiska, 1,2 mill. österrikiska,
0,6 mill. italienska, 1 mill. ryska, 0,7 mill. tyska,
0,6 mill. franska och 0,6 mill. turkiska. 12
ångbåtslinjer anlöpa regelbundet K. – Sedan
1888 står K. öfver Kulelü-Burgas–Adrianopel i
järnvägsförbindelse med mellersta Europa och likaledes
öfver Kulelü-Burgas med Saloniki. I Skutari har den
anatoliska banan sin slutpunkt. Ett tecken på den
alltjämt stegrade trafiken på densamma är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
