Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantinopel - Konstantinopelkollegiet. Se Främlingskollegier, sp. 39 - Konstantinopolitansk indiktion, mat. Se Indiktion. - Konstantinsbågen. Se Byggnadskonsten, pl. VIII, Konstantin, romerska kejsare, 1, sp. 832, och Triumfbåge. - Konstantinska donationen - Konstantinslaget - Konstantius, romerska kejsare: 1. K. Chlorus - Konstantius, romerska kejsare: 2. K., Konstantin den stores son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1714, 1755, 1808, 1826 och 1865. Märkligare
tilldragelser under de sista hundra åren äro följande:
1821 öfverföllo muhammedanerna grekerna och mördade
deras patriark. 1826 lät Mahmud II anställa ett stort
blodbad på de trotsige janitscharerna (se d. o.),
1896 anställdes massakrer på armenierna, ej utan
regeringens vetskap. Sedan K. efter Abdul-Hamids
fall och Muhammed V:s tronbestigning (27 april 1909)
blifvit säte för en parlamentarisk församling,
är det väl sannolikt, att de reformer, som äro på
väg att genomföras i Turkiet, skola inverka äfven
på K. Fyra allmänna kyrkomöten ha hållits i K.,
åren 381, 553, 680 och 869. – Litt.: Tjichatjev,
"Le Bosphore et Constantinople" (2:a uppl. 1865),
Mordtmann, "Esquisse topographique de Constantinople"
(1892), Grosvenor, "Constantinople" (1895),
Oberhummer, "Constantinopolis" m. fl. dithörande
artiklar i Pauly-Vissowa, Realencyklopädie, bd 4
(särtryck 1899), Hutton, "Constantinople" (1900),
H. Barth, "Konstantinopel" (bd 11 af "Berühmte
kunststätten", 1901), Meyers Reisebücher,
"Türkei" o. s. v. 1902; Bädeker, "Konstantinopel"
o. s. v. 1905 m. fl. Goltz-Pascha, "Karte der umgegend
von K." (1897), Fitzner, "Karte des Bosporus" (1903)
m. fl. – Om K. som kyrkoprovins se Grekisk-katolska
kyrkan, sp. 224. J. F. N. L. W:son M. J. C.
Konstantinopelkollegiet. Se Främlingskollegier,
sp. 39.
Konstantinopolitansk indiktion, mat. Se Indiktion.
Konstantinsbågen. Se Byggnadskonsten, pl. VIII,
Konstantin, romerska kejsare, l, sp. 832, och
Triumfbåge.
Konstantinska donationen (Donatio Constantini), en
enligt uppgift af Konstantin den store till förmån
för påfven Silvester I utfärdad urkund, genom hvilken
nämnde kejsare af tacksamhet för, att han botats för
spetälska, skulle förlänat påfven och Roms prästerskap
en mängd synnerligen vidtgående kyrkliga och statliga
rättigheter, bl. a. principatet öfver alla kyrkor,
samt skänkt de af kejsaren åt Petrus och Paulus
grundade kyrkorna, besittningar i "Judéen, Grekland,
Asien, Tracien, Italien, Afrika och flera öar" och
under påfvens makt och myndighet lagt "staden Rom samt
hela Italiens och de västliga ländernas provinser,
orter och städer". Urkunden, som under namnet
Constitutum domini Constantini imperatoris tidigast
förekommer i en Parishandskrift från 800-talet,
är alltså känd i Frankrike i början af 800-talet;
den finnes bland pseudo-isidoriska dekretalen och
åberopas af de frankiske påfvarna Gregorius V,
Silvester II och Leo IX samt figurerar sedan från
1000-talet ofta som argument till förmån för kurians
maktanspråk. Småningom började emellertid röster höja
sig mot urkundens äkthet eller åtminstone giltighet:
mot den förra riktade sig Arnold af Brescias anhängare
(1152), mot den senare de franske legisterna i början
af 1300-talet. Förfalskningen uppvisades i midten
af 1400-talet af Nicolaus Cusanus (1432-33), Valla
(1440) och Reginald Pecock (1450), och omsider 1592
uppgaf Baronius handlingens formella äkthet, ehuru
han fasthöll vid innehållets autenticitet. Först
på 1800-talet har urkunden helt uppgifvits af
den katolska forskningen. Rörande förfalskningens
tillkomst har en liflig diskussion förts (inlägg
bl. a. af Döllinger, Friedrich,
Grauert, Zeumer, Scheffer-Boichorst m. fl.),
orh många olika meningar ha framförts. Allmänt
erkändt torde vara, att den utgör ett enhetligt
arbete samt tillkommit i Rom under tiden 752-778
på grundval af äldre aktstycken. Möjligen har den
till författare det påfliga kansliets primicerius
Kristoforos. Den bästa texten har gifvits af Zeumer,
"Der älteste text des konstitutum Konstantini"
(i "Festgabe für Rudolf von Gneist", 1888); se
f. ö. Döllinger, "Die papstfabeln des mittelalters"
(2:a uppl. 1890), Grauerts undersökningar i
"Hist. jahrbuch der Görresgesellschaft" (bd
3-5, 1882-84), Friedrich, "Die konstantinische
schenkung" (1889), Scheffer-Boichorst, "Neuere
untersuchungen über die konstantinische schenkung"
(i "Mittheilungen des instituts fur österreichische
geschichte" X, XI, 1889, 1890), samt Mayer,
"Die schenkungen Konstantins und Pipins" (1904).
T. H-r.
Konstantinslaget, en berömd väggmålning i den
s. k. Konstantinsalen i Vatikanen, utförd af Rafaels
lärjungar efter mästarens kartonger och föreställande
Konstantin den stores seger öfver Maxentius (312
e. Kr.).
Konstantius (Constantius), romerska kejsare:
 |
| Konstantius Chlorus’ bild på en antik bronsmedalj. |
|
| Konstantin II:s bild på en antik guldmedaljong. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
