Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsularförvaltning - Konsularjurisdiktion - Konsularrätt. Se Konsularjurisdiktion. - Konsulartribun Se Tribun. - Konsulat - Konsulatafgift. Se Konsularförvaltning och Konsulsfonden. - Konsulatet brukar man kalla. Se Frankrike, sp. 1155-56, och Konsul 3. - Konsulatflagg. Se Konsularförvaltning. - Konsulatfrågan - Konsulatråd. Se Konsul 4. - Konsulent - Konsulsfonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsularjurisdiktion-Konsulsfonden
till svenska sjömän och resande. För ämbetsåtgärder,
som utföras på enskilda personers begäran eller
för deras räkning, utgår afgift enligt särskild
taxa af 24 sept. 1906; ang. godtgörelse för svenskt
sjöfolks hemsändande är stadgadt i k. förordn. 12
april 1907. Däremot har den afgift, som under
namn af kon-sulatafgift förr skulle erläggas af
hvarje svenskt handelsfartyg, som lastade eller
lossade eller både lastade och lossade i hamn,
där svensk konsul var anställd, och som enligt §
103 i 1886 års konsulatförordning utgick med 6
kr. 35 öre per ton af fartygets af giftspliktiga
dräktighet, upphört enligt k. kung. 7 dec. 1903.
Bld.
Konsularjurisdiktion kallas den domsrätt, som
i vissa icke kristna länder utöfvas af kristna
länders där anställda myndigheter, företrädesvis vid
konsulaten. Ursprungligen uppkom denna konsulernas
rätt genom sed och häfd, men den bekräftades efter
hand genom uttryckliga aftal, kapitulationer (se
d. o.), särskildt 1154 mellan Egypten och Pisa, 1453
mellan turkiske sultanen och Genua och 1454 mellan
densamme och Venezia. Typisk för alla viktigare
följande kapitulationer blef öfverenskommelsen
1535 mellan Turkiet och Frankrike, som sedermera i
likhet med öfriga kapitulationer tid efter annan
förnyades, ehuru benämningen förändrades från
midten af 1700-talet. Äfven Sverige har afslutat
dylika såväl med Turkiet och dess biländer (1737,
förnyad senast genom handels- och sjöfartstraktaten
1862 och det 1863 utfärdade turkiska reglementet
ang. konsulaten) som ock med Marokko, Persien,
Kina och Siarn samt eger där fortfarande rätt till
konsular-jurisdiktion, men däremot numera icke
i Japan. Den svenska konsularjurisdiktionen har
emellertid först genom lagen af 5 juni 1909 blifvit
närmare reglerad och bestämd. Underkastade svensk
kon-sularjurisdiktion äro principiellt dels svenska
undersåtar och s. k. skyddslingar (personer, som äro
ställda under Sveriges beskydd), dels andra utländska
undersåtar, för såvidt fråga är om af dem begångna
brott ombord å svenskt fartyg. Konsularjurisdiktionen
utöfvas enligt nämnda lag af konsulardomare,
hvartill konungen förordnar konsul eller annan för
befattningen lämplig man, äfvensom af konsularrätt,
hvilken består af konsulardomaren som ordf. och två af
honom årligen i dec. för nästföl j ande år utsedda
ledamöter (se härom lagens § 5). Vid utöfningen
af svensk konsularjurisdiktion skall i allmänhet
svensk rätt tillämpas, om än med vissa genom 1909
års lag bestämda afvikelser och särskilda tillägg,
hvilka hufvudsakligast afse rättegångssättet
och sättet för fullföljd af talan mot beslut,
som af konsulardomare och konsularrätt meddelats,
äfvensom för underställning af mål, som sålunda
afdömts. Konsulardomaren är tillika öfverexekutor,
utmätningsman och polismyndighet med rätt att utfärda
nödiga ordningsföreskrifter och stadga böter för
öfverträdelser däraf. Äfven den s. k. frivilliga
jurisdiktionen utöfvas af honom. Beträffande
förhållandet mellan olika länders konsular-domstolar
och deras behörighet gäller i allmänhet regeln actor
sequitnr forum rei, d. v. s. svarandens nationalitet
eller skyddslingskap blir afgörande, och målet faller
under dennes hemlands konsulardomstol, såvida ej,
såsom stundom i civila mål skett, saken hänvisas
till en blandad domstol. Är i brottmål undersåte i
det land, där konsularjurisdiktion utöfvas,
målsegande, tillhör domsrätten stundom den inhemska
domstolen under medverkan af konsularmyndig-het, men
oftast antingen en särskildt bildad domstol eller
ock konsulardomstolen ensam; i civila mål gäller,
när ena parten är inhemsk undersåte, oftast regeln
actor sequitur forum rei eller ock afdömes målet
af konsularmyndighet i förening med den in-hemske
domaren, dock att mål rörande fastighet falla under
judex rei sitce (domaren å den ort, där fastigheten är
belägen), och att i många fall särskilda bestämmelser
äro gifna. Rid.
Konsularrätt. Se Konsularjurisdiktion.
Konsulartribun. Se Tribun.
Konsulat (lat. consulätus), en konsuls ämbete; den
tid, hvarunder en (romersk) konsul utöfvade sitt
ämbete; en konsuls ämbetslokal. Se Consolato del mar
e, Konsul och Konsulatet.
Konsulatafgift. Se Konsularförvaltning och
Konsulsfonden.
Konsulatet (fr. le consulat) brukar man kalla det
skede af Frankrikes historia, tiden från 19 brumaire
år VIII (10 nov. 1799) till 28 floréal år XII (18
maj 1804), då utöfvande makten i staten innehades af
konsuler. Se Frankrike, sp. 1155-56, och Konsul 3.
Konsulatflagg. Se Konsularförvaltning.
Konsulatfrågan (no. konsulatsagen), den vanliga
benämningen på en i den svensk-norska unionens
upplösningshistoria djupt ingripande tvistefråga,
som närmast rörde det från 1890-talets början
starkt framträdande norska krafvet på upplösning af
gemensamheten i de Förenade rikenas konsulatväsen
och tillsättande af särskilda norska konsuler. Detta
kraf blef småningom ett af de verksammaste medlen till
hela unionens sprängning. Om konsulatfrågans historia
se art. Sverige-Norge och (för tiden till 1898)
S. Clason, ’’Historisk redogörelse för unions-frågans
tidigare skeden" (1898).
Konsulatråd. Se Konsul 4.
Konsulent (af lat. consu’lere, rådfråga),
fack-tekniskt bildad person, som lämnar upplysningar
och råd. Konsulenter benämnas sålunda de dels
af staten, dels af hushållningssällskapen
aflönade personer, som gå allmänheten till
hända med upplysningar inom någon gren af
landthushållningen. Konsulent är titel på ett af
K. M:t för fem år i sänder förordnadt biträde åt
styrelsen för Civilstatens änke- och pupillkassa
(enl. reglementet 21 dec. 1907) vid bedömandet af
pensionsfrågor från försäkringsteknisk synpunkt.
Konsulsfonden 1. Konsulskassan. Konsulsfonden börjar
under 1850-talet bli benämning på den del af Handels-
och sjöfartsfonden (se d. o.), hvarmed Sveriges
och Norges gemensamma utgifter för konsulatväsendet
bestredos. Den ställdes 1858 som en särskild fond
under Utrikesdepartementets förvaltning och benämndes
från 1870-talet vanligen Konsulskassan. Inkomsterna
utgjordes t. o. m. 1903 dels af statsanslag från
såväl Sverige som Norge, alltsedan 1857 utgående
efter proportionen 4 :3, dels af konsulat-afgifter,
som från vissa (lönade) konsulat skulle ingå till
kassan, samt af andelar i expeditionsafgifter vid
konsulaten, dels af räntor. Det svenska statsbidraget,
som t. o. m. 1869 utgick från Handels- och sjöfarts-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
