- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
943-944

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungsfrid - Konungshästar, kam., gammal pålaga. Se Fodring och Frälse, sp. 27. - Konungsnämnden. Se Konungens nämnd. - Konungsräfst. Se Räfsteting. - Konungs skuggsjá - Konungssoknare. Se Bryte. - Konungsund - Konvalescens - Konvalecenthem - Konvalje, bot. Se Convallaria. - Konvallamarin, farm. Se Convallaria. - Konvektion - Knvenabel. Se Konvenera. - Konvenans. Konvenansparti. Se Konvenera. - Konvenera - Konvent - Konventikel - Konventikelplakatet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

943

Konungshästar-Konvention

944

De här återgifna stadgandena beteckna höjdpunkten
af konungsfridens utveckling i vårt land. Under
den följande tiden utplånas den gamla dualism inom
vår rättsordning, som mest påfallande framträdt
däri, att folklig och kunglig domsmakt varit
sidoordnade. Konungen blir högste domare, och under
kyrkligt inflytande härledes all befogenhet för
andra domare att meddela rättsskydd från honom. Under
sådana förhållanden finns det icke längre plats för
en konungsfrid principiellt skild från folkfrid. Den
försvinner därför, men långt fram i tiden möta i
rättskällorna tydliga spår af dess forna tillvaro.

Litt.: K. Lehmann, "Der königsfriede der
Nord-germanen" (1886), E. Hildebrand, "Svenska
statsförfattningens historiska utveckling" (1896),
Westman, "Konung och landskapl. myndigh." (i
"Historiska studier tillägnade H. Hjärne",
1908). K. G. Wn.

Konungshästar, kam., gammal pålaga. Se Föd-ring och
Frälse, sp. 27.

Konungsnämnden. Se Konungens nämnd.

Konungsräfst. Se K ä f s t e t i n g.

Konungs skuggsjå ("kungaspegeln"), den fornnordiska
benämningen på Kongespeiiet (se d. o.).

Konungssoknare. Se B r y t e.

Konungsund, socken i Östergötlands län, Björke-kinds
härad. 1,896 har. 517 inv. (1909). K. utgör ett
konsist, .pastorat i Linköpings stift, Vikbolands
kontrakt.

Konvalescens [-je’ns eller -se’ns; af
lat. con-vale’scere, tillfriskna], tillfrisknande,
tillfrisknings-tid. - Konvalescent [-je’nt, -se’nt],
person, som är stadd i tillfrisknande.

Konvalesce’nthem, detsamma som h v i l o h e m.

Konvalje, bot. Se Convallaria.

Konvaljegroddar, bot. Se Convallaria.

Konvallamarm, /arm. Se Convallaria.

Konvektion (af lat. con, med, och ve’here, förflytta),
fys., värmets utbredning i en vätska eller gas
genom strömningar, som uppstå därigenom, att de
varma, lättare partierna af vätskan stiga uppåt och
ersättas af nedsjunkande kallare delar. Jfr Värme.
G-1-

Konvenäbel. Se Konvenera.

Konvenans [-na’ns], Konvenansparti. Se Ko n v e
n_er a.

Konvenera (lat. converiire, sammanträffa, passa ihop,
vara passande; öfverenskomma), passa, lämpa sig,
komma till pass, vara bekvämlig för. - Konvenäbel,
passande, lämplig. - K o n v e n a’n s, gängse
bruk, skick och sed, god ton, inbegreppet af de
föreskrifter sällskapslifvet och allmänna meningen
fastställt för hvad man får säga och göra offentligt;
hänsyn till dylika föreskrifter. Jfr Konventionell. -
Konvenansparti, f örståndsgif ter-mål, äktenskap,
vid hvars ingående bevekelsegrunden icke är ömsesidig
kärlek, utan hänsyn till öfverens-stämmelsen mellan
de två kontrahenternas stånd och förmögenhetsvillkor.

Konve’nt (lat. convefntus, af converiire,
sammankomma), sammanträde (i Tyskland särskildt
af studentkorporationer), församling, förening,
samfund (se Klubb, sp. 351); prästmöte; munk-
eller nunnesamfund, kloster. - Med K o n v e’n t
e t (1. rättare Nationalkonventet, fr. Convention
natio-nale) betecknas särskildt den folkrepresentation
i

Frankrike under den stora revolutionen, som
sammanträdde 21 sept. 1792 och upplöstes 26
okt. 1795. Se Frankrike, sp. 1153-54.

Konventikel (lat. conventi’culum,
dim. af conve’ntus, sammankomst), religiös
uppbyggelsesammankomst af okyrklig art. Dylika
sammankomster framkallades af pietismen. Dennas
upphofsman, Philipp Jakob Spener, förordade bl. a. för
att höja det religiösa lifvet sammankomster af
mera privat natur (collegia pietatis), afsedda
för bön och bibelordets betraktande, hvarvid en
icke-prästman kunde vara ledare. Speners mening var
ingalunda att därmed åstadkomma någon söndring från
den lagliga kyrkan eller uppväcka missaktning för
dess prästerskap, gudstjänster och ordningar. Men
efter Speners död (1705) visade sig emellertid
alltmer, att detta verkligen blef fallet. Redan under
Speners lifstid framkallades oordningar genom dessa
s. k. konventiklar, hvarför kyrkans prästerskap i
allmänhet uppträdde fientligt emot dem och sökte
förhindra dem. I Sverige började de förekomma
egentligen först under Karl XII:s regering, men
i Finland blefvo redan 1689 tre män, prästen Lars
Ulstadius, magister Peter Schæfer och studenten
Olof Ulhegius, anklagade inför Åbo domkapitel
för "pietistiska villoläror och oordningar" och
satta i fängsligt förvar. 1694 fann sig Karl XI
föranlåten att i ett edikt på tyska förbjuda alla
sina undersåtar i de tyska provinser, som lydde under
Sveriges krona, men i synnerhet präster och lärare,
att anordna "hemliga conventicula". Om den engelska
s. k. Konventikelakten (Conventicle act) se England,
sp. 622. – Se vidare Konventikelplakatet.
J. P.

Konventikelplakatet (se Konventikel). Af farhåga
för irrläror och söndring i kyrkligt hänseende
såg den svenske lagstiftaren länge med oblida
ögon, att statskyrkans medlemmar samlades till
andaktsöfningar utan ledning af prästerskapet. 12
jan. 1726 utfärdades, såsom ett förnyande och
förklarande af förut utkomna förordningar i ämnet, ett
"Kongl. placat och förbud" mot enskilda sammankomster
för andaktsöfning af statskyrkans medlemmar. Vid
strängt straff förbjödos där alla sådana enskilda
uppbyggelsesammankomster, som ej kunde hänföras till
husandakt. Detta var det s. k. konventikelplakatet,
som under mer än ett årh. lade ett tryckande band på
det religiösa samlifvet inom statskyrkan. Särskildt
blef denna lagstiftning under senare tiders
lifligare andliga rörelser ytterst förhatlig. Från
nästan alla landsändar ingingo petitioner om
konventikelplakatets afskaffande. Frågan förevar
vid flera riksdagar, men först genom k. förordn. 26
okt. 1858 blef konventikelplakatet omsider upphäfdt. I
denna förordning stadgades det emellertid, att
sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan
ledning af präst icke finge utan särskildt tillstånd
ega rum å tid, då allmän gudstjänst i församlingen
hölles. Detta förbud bortföll genom k. förordn. 11
dec. 1868. Där föreskrifves allenast, att sådan
sammankomst ej må å allmän gudstjänsttid hållas
så nära det ställe, där gudstjänsten förrättas,
att denna eller ordningen därvid störes. Se
K. G. Malmström, "Om konventikelplakatets uppkomst"
(i "Tidskr. f. litteratur", 1852, och "Smärre
skrifter rörande sjuttonhundratalets historia", 1889).
J. H-r.*

Konvention (lat. convefntio), öfverenskommelse,
fördrag; ett slags internationellt fördrag, hvarigenom

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:30:29 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free