Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar är den metall, som näst guld. 2. Metall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljas från den lättare bergarten. Genom förbättrade
anordningar kan man numera äfven vid bearbetande af
ganska fattiga malmer utvinna omkr. 80 proc. af den
i det brutna berget förefintliga kopparn. Till följd
däraf ha malmförekomster, som endast för ett par
årtionden sedan ej skulle varit lönande att bryta,
nu börjat exploateras i stor skala. Koppar erhålles
ur sina malmer medelst någon af de nedan beskrifna
metoderna som råkoppar l. cementkoppar. Denna måste
vidare underkastas en rening, raffinering, innan den
kan användas för industriella ändamål. Med afseende
på bearbetningsmetoderna kunna kopparmalmerna indelas
i följande tre klasser:
a. Gedigen koppar förekommer hufvudsakligen i
Lake Superior-distriktet i Nord-Amerika. De där
vunna malmerna bearbetas först genom anrikning,
hvarvid man på grund af den stora skillnaden i
eg. v. mellan kopparn och bergarten erhåller som
produkt en mycket rik slig, hvilken nedsmältes i
flamugn och underkastas en smältraffinering (se nedan)
i samma ugn. Då man redan i malmen har kopparn i
metalliskt tillstånd, blir framställningssättet
synnerligen enkelt och billigt, hvarför dylika
malmer med mycket lägre kopparhalt än andra kunna med
fördel bearbetas. Vid flera verk arbetar man med
mindre än l proc. koppar i det ur grufvan brutna
berget.
b. Karbonat- och oxidmalmer (malakit, azurit,
kuprit m. fl.) bearbetas antingen på torra vägen
medelst smältning eller på våta vägen. För att
malmerna skola kunna bearbetas på torra vägen,
fordras, att de äro ganska rika på koppar, emedan
förlusterna i den vid smältningen bildade slaggen,
hvars kopparhalt varierar från l till 3 proc.,
annars skulle bli för stora. Smältningen
utföres i en schaktugn med tillsats af
lämpliga flussmedel för att bilda en lättfluten
slagg och med användande af träkol eller vanligen
koks som bränsle. Detta tjänstgör äfven som
reduktionsmedel, i det att kolet förenar sig med det
vid kopparn i malmen bundna syret. Kopparn återstår
i metalliskt tillstånd och samlar sig på ugnens
botten, under det slaggen, såsom varande lättare,
flyter ofvanpå och aftappas, i den mån den bildas,
genom en särskild öppning. Kopparn aftappas med
vissa mellanrum och gjutes i tackor för att vidare
underkastas raffinering. På våta vägen bearbetar
man dessa malmer genom att krossa dem och behandla det
erhållna malmpulvret med en utspädd syra, helst
under uppvärmning. Härvid löses kopparn och kan sedan
medelst järnskrot fällas ur lösningen i metalliskt
tillstånd i form af cementkoppar, som nedsmältes
och raffineras i flamugn. Vanligen bearbetas
oxid- och karbonat-malmer numera tillsammans
med svafvelmalmer genom smältning i schaktugn för
erhållande af skärsten som produkt, hvarur råkoppar
framställes genom bessemerering (se nedan).
c. Koppar förekommer vanligast i form af
svafvelföreningar (kopparkis, grå och
brokig kopparmalm m. fl.), och största delen af
världens kopparproduktion härrör från dylika
malmer. De bearbetas mestadels på torra vägen
genom smältningsprocesser. På somliga ställen
begagnar man, särskildt för fattiga malmer, våta
metoder, numera dock mindre än förr varit fallet.
En af dessa våta metoder har haft stor betydelse för
Sverige, där den
användts vid Falun och Åtvidaberg samt fortfarande
brukas i Hälsingborg. Den utfördes vid Falun på
följande sätt. De ur grufvan vunna malmerna innehålla
ganska mycket svafvel, som först måste till största
delen aflägsnas genom s. k. kallrostning, hvilken
utföres i rostbås (se fig. 1) med tre murade väggar
och den fjärde sidan öppen. På ett underlag af ved
och träkol upplägges hvarftals svafvelrik malm,
blötmalm, och svafvelfattigare malm, hårdmalm,
hvarefter det hela täckes af ett lager fint
malmgrus, s. k. grufsylta. Veden antändes framifrån,
hvarefter träkolet och sedan blötmalmen bringas att
brinna. Därvid förbrinner svaflet under utvecklande
af en tjock rök af svafvelsyrlighet, och det i malmen
befintliga järnet förvandlas till oxid. Den häraf
alstrade värmen rostar äfven hårdmalmen. Processen
måste regleras så, att hela massan blir väl
genomrostad. Detta sker därigenom, att man pålägger
eller borttager grufsylta, så att draget ledes i
önskad riktning. En del blötmalm rostas i särskilda
ugnar, kisugnar l. kilns, hvarvid de bildade gaserna
tillvaratagas för beredning af svafvelsyra. Sedan
rosten är utbränd, hvilket tager en tid af 2 å
3 veckor, rifves den och får svalna, hvarefter
godset krossas tillsammans med råsalt i kulkvarnar
till ett fint pulver. Detta underkastas röstning
i en med stenkol, ved och sågspån eldad flamugn,
då kopparn öfverföres till lösliga salter, klorid
och sulfat. De vid denna röstning bildade gaserna
innehålla sura ångor, som tillvaratagas därigenom, att
man låter dem passera genom ett torn, hvari vatten får
neddroppa och lösa syrorna. Lösningen, som erhålles,
kallas tornsyra och användes tillsammans med utspädd
svafvelsyra för att ur det rostade godset utlösa
kopparn, hvilket sker i stora träsumpar. Kopparn
fälles ur lösningen på järnskrot som cementkoppar,
hvilken sedan smältes och raffineras i flamugn. Många
andra våta metoder ha utarbetats för olika malmer och
förhållanden. Vid Rio Tinto i Spanien underkastar man
blötmalm en svag röstning i stora högar, som tager
en tid af 2-6 månader, hvarefter den till sulfat
förvandlade kopparn urlakas med vatten, och kopparn
fälles som vanligt med järnskrot. Härmed utvinnes
dock endast omkr. hälften af kopparn, hvarför man
låter den fuktiga
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
