Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparmalmer. kallas de mineral. 1. Gedigen koppar - Kopparmalmer. kallas de mineral. 2. Kuprit - Kopparmalmer. kallas de mineral. 3. Atakamit - Kopparmalmer. kallas de mineral. 4. Grå kopparmalm l. redrutit (se Kopparglans) - Kopparmalmer. kallas de mineral. 5. Gul kopparmalm l. chalkopyrit (se Kopparkis) - Kopparmalmer. kallas de mineral. 6. Brokig kopparmalm (se d. o.) - Kopparmalmer. kallas de mineral. 7. Malakit (se d. o.) - Kopparmalmer. kallas de mineral. Kopparlasur (se d. o.) - Kopparmatte - Kopparmynt. Se Mynt. - Kopparnickel, Miner. Två olika mineral, som båda bestå af nickel och arsenik i olika propotioner, benämnas kopparnickel. 1. Röd kopparnickel l. nickelin - Kopparnickel, Miner. Två olika mineral, som båda bestå af nickel och arsenik i olika propotioner, benämnas kopparnickel. 2. Hvit kopparnicel - Kopparormen. I 4 Mos. 21:5-9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Kopparmatte-Kopparormen
992
träffas ofta, ehuru i smärre kvantiteter, tillsammans
med andra kopparmalmer. Anmärkningsvärdast är den rika
fyndigheten af gedigen koppar i melafyr-mandelsten
med prehnit och andra zeoliter vid Lake Superior
i Nord-Amerika; den är där äfven silfver-haltig. I
Sverige är den funnen i mindre mängd vid flertalet
af koppargrufvorna och dessutom vid Sun-nerskog
i Småland, Svappavaara i Torne lappmark samt vid
Jakobsbergs mangangrufva i Värmland. Som nybildning
utfälles koppar ofta i grufvor på järn eller trä. De
vackraste kopparkristallerna komma från Cornwall,
Rheinbreitbach, Szåszka och Uj-Moldova i Banatet,
Bogoslovsk i Ural o. s. v. Genom atmosfäriliemas
inverkan öfvergår den gedigna kopparn till kuprit,
malakit eller azurit. - 2. Kup-rit (röd kopparmalm,
kopparoxidul) innehåller 88,5 proc. koppar och 11,2
proc. syre samt är sammansatt efter formeln Cu2
0. Den kristalliserar reguljärt, oftast i oktaedrar
eller rombdo-dekaedrar, och förekommer vanligen
okristalliserad i korniga aggregat. Genomgångarna äro
oktaedriska, färgen koschenillröd, med blygrå, stark
metallglans, strecket brunrödt och Ijusbrytningen
starkare än diamantens. Hårdheten är 3,s-4, tyngden
5,?-6. Kupriten förekommer, där andra kopparmalmer
(t. ex. kopparglans, kopparkis) äro underkastade
för-vittring och omvandling, således i de öfre
delarna af kopparmalmförande gångar och lager,
som på större djup föra svafvelmetaller. Detta
är förhållandet på gångarna i Cornwall, vid
Kheinbreitbach, Jekaterin-burg och Nisjni Tagilsk i
Ural, Burra-Burra-mines i Australien. I Sverige har
kuprit träffats vid Jakobsberg i Värmland med gedigen
koppar. Varieteter af kuprit äro kopparblomma (c h
a l k o t r i-chit), som förekommer i ytterst fina,
hårformiga aggregat af präktigt röd färg, och tege
malm (ty. ziegelerz), som är en brunröd, jordartad
blandning af kuprit med järnockra. - 3. A t a k a m
11, en basisk klorkopparförening af sammansättningen
Cu2 Cl H3 03 med 59,5 proc. koppar, är såsom
flertalet kopparsalter grön och kristalliserar i
rombiska systemet. Den förekommer i större mängder
i Ata-cama-distriktet i Chile och Bolivia samt
vid Burra-Burra i Australien. Atakamiten bildas
sannolikt genom inverkan af klorföreningarna
i hafsvattnet på andra kopparmalmer. Stundom
har den äfven iakttagits som grönt anflog på
lavor. Den har ej träffats i Sverige. - Bland
svafvelföreningarna förekomma följande kopparmalmer:
4. Grå kopparmalm 1. redruthit (se Kopparglans),
5. Gul kopparmalm 1. chalkopyrit (se Kopparkis) och
6. Brokig kopparmalm (se d. o.). - Af de kolsyrade
föreningarna (karbona-ten) kunna 7. Malakit (se
d. o.) och 8. Kop-parlasur (se d. o.) 1. azurit
räknas som kopparmalmer. I Sveriges koppargrufvor
brytas årligen omkr. 20,000 ton kopparmalm. Hj.Sj. (A
Hng.) Kopparmatte kallas en bronsstaty (se fig.), som
länge prydde skampålen i Stockholm och nu förvaras
i Statens historiska museum. En skampåle 1. kåk,
invid hvilken offentliga af straff ningar egde rum,
torde ha stått på Stortorget i Stockholm redan
på 1400-talet midt för mynningen af den därefter
uppkallade Kåkbrinken. Mot 1500-talets slut var
den borta, men 1602 restes där ånyo "stupen", och
1647 träffades omfattande anordningar för den nya
"justitien på Stortorget". Kontrakt afslöts 5 april
Kopparmatte.
s. å. med styckgjutaren Gerhard Mcijcr om att
"gjuta och förfärdiga justitisebclätefc af
fin mcssings-malni". Som "belätes-snidare"
nämnas en ålderman Jost och bisitta-ren mäster
Mårten. "Be-lätet" framställer en i tidens dräkt
klädd herreman med toppig slokhatt och kyller,
i handen hållande ett ris. Sägnen om att det
skulle afbilda en borgmästare i Stockholm torde
sakna all grund. Snart fick bilden i folkmunnen
namnet Kopparmatte. Den kvarstod öfverst på
spöpålen till 1776, då den med pålen flyttades
till Packartorget (nuv. Norrmalms-torg). Någon
gång i början af 1800-talet flyttades spöpålen med
Kopparmatte till det ännu aflägsnare Träsktorget
(nu Roslagstorg). Bilden nedföll maj 1833 från
pålen och uppsattes icke vidare, fast skampålen
kvarstod .ännu i flera decennier. Jfr F. U. Wrangel,
"Stockholmiana", I (1902), och art. Höland-stod.
V. S-g.
Kopparmynt. Se Mynt.
Kopparnickel, miner. Två olika mineral, som båda
bestå af nickel och arsenik i olika proportioner,
benämnas kopparnickel. 1. Röd kopparnickel
1. nickelin Beudant har sammansättningen Ni
As, motsvarande 43,e proc. nickel och 56,4
proc. arsenik med några föroreningar af antimon
och svafvel. Kristallerna, som tillhöra hexagonala
systemet, äro mycket sällsynta. Färgen är ljust
kopparröd, hvaraf namnet. Den röda kopparnickeln
förekommer på koboltförande malmgängar med kvarts,
speiskobolt, kloantit, vismut, pyrit, blände och
silfvermalmer vid Schneeberg, Marienberg, Annaberg
och Johanngeorgenstadt i Sachsen, Joa-chimsthal i
Böhmen, Wittichen i Schwarzwald, Hisö och Långö i
Norge o. s. v. Den bildar tillsammans med mineralen
speiskobolt och kloantit en konstant paragenesis, som
af Breithaupt benämndes "koboltformation". I Sverige
är den funnen endast en gång, i ringa kvantitet
i Mossgrufvan på Nordmarksfältet i Värmland. Den
är en af de viktigaste nickelmalmerna. - 2. Hvit
kopparnickel, Arse-niknickelkis (delvis) 1. Kloantit
Breithaupt (af grek. chloantés, grönskande, emedan
mineralet i fuktig luft befcäckes med ett grönt
öfverdrag af nickelarseniat) har sammansättningen
Ni As2, motsvarande 28,2 proc. nickel och 71,s
proc. arsenik, samt kristalliserar sällan och
då i reguljära systemet. Färgen är tennhvit
till ljust stålgrå. Kloan-titcn förekommer
på samma sätt som och tillsammans med röda
kopparnickeln. Den är en värderik nickelmalm.
Hj. Sj.*
Kopparormen. I 4 Mos. 21: 5-9 berättas, att
israeliterna på sitt tåg från berget Hor till
Elani-tiska viken klagade öfver mödorna och bristen
under
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
