- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1013-1014

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kora ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1013

Kora-Koral

1014

häng är denna berättelse sammansmält med de
jeho-vistiska källornas berättelse om ett politiskt
uppror af Datan och Abiram, hvilka straffas därmed,
att de med sina familjer uppslukas af jorden. Se de
nyare kommentarerna till 4 Mos. 16. Den ifrågavarande
Korasläkten synes äfven ha varit bekant som en
sångarsläkt (l Krön. 6: 18 ff.), så att flera psalmer
i Psaltaren hänföras till dem: "Koras barn". Det
hebreiska uttrycket libené körah, som här icke kan
vara en författarangifvelse ("af Koras barn"), då
det syftar på ett flertal personer, betyder, antingen
att ifrågavarande psalmer (42; 44-49; 84; 85; 87; 88)
urspr, utgjorde en del af en korah-disk sångsamling,
eller ock att de stodo i nära sammanhang med den
del af liturgien, som ålåg denna sångarsläkt. Jfr
J. Köberle, "Der tempel-sänger" (1899).
E. S-e.

Kora, Korana. Se Hottentotter, sp. 1158.

Koraes [kårals], Adamantios, nygrekisk hellen ist
och patriot, f. 27 april 1748 i Smyrna, d. 6 april
1833 i Paris, förestod 1772-78 för faderns räkning
ett handelskontor i Amsterdam, genomgick från 1782
en medicinsk kurs i Montpellier samt egnade sig
på åtskilliga orter uti Italien och Grekland åt
filologiska och teologiska studier. Han till-bragte
senare hälften af sitt lif i Paris. K., som ej
utan orätt blifvit kallad den "nygrckiske Lessing",
var drn främste af de fosterlandsälskande män, som
på 1700-talet sökte förmedla västerländsk kultur
och vetenskap till sina landsmän och så förbereda
dem , att afkasta främlingsoket. Den nödvändigaste
uppgiften därvid var att skapa ett för litterära
ändamål användbart skriftspråk, och K. kan nämnas
som det nygrekiska litteraturspråkets egentlige
upp-hofsrnan. Hans tidigare skrifter, i hvilka
han undervisade grekerna om frihetens begrepp och
angaf det politiska program, som sedan väsentligen
följdes, voro Adelfike didaskaWa (1798), Mémoire
sur Vetot actuel de la civilisation de la Gréce
(1803) samt den med anmärkningar utrustade öfv. af
Beccarias "Dei delitti e delte pene" (1802; 2:a
.uppl. 1823). K. spred äfven friare åsikter inom
undervisningsväsendet, ingöt mera lif i grekiska
teologien, bekämpade det inhemska prästadömets
jesuitiska och ofosterländska böjelser samt omfattade
med sin verksamhet hela det klassisk-antikvariska
området jämte filosofi, historia och filologi. På det
sistnämnda fältet utgaf han forngrekiska prosaister,
bl. a. i "Hel-lenike bibliotheke" (16 bd, 1805-27)
jämte "Par-erga" (9 bd, 1809-27), med företal
(prolegomena) p-\ nygrekiska och anmärkningar på
forngrekiska. Dessa storartade företag understöddes af
rika grekiska mecenater, främst bröderna Zosimas. Af
hufvudsakligen filologiskt innehåll äro K:s Artakta
(3 bd, 1828-35), hvilka ega stort värde. Hans
efterlämnade verk utgåfvos i 7 bd 1881-83. Hans
själfbiografi, Bio’s Adamanti’ou Koraé, utgafs
1833. Biogr, af D. Thereianos, "A. K." (3 bd, 1889
-90). På Chios, till hvars läroverk K. testamenterade
sitt rika bibliotek, är hans marmorstaty (modellerad
af Canova) uppställd. I Frankrike är K. mest känd
under namnet C o r a y. (E. N-n.)

Koräg (grek. choragofs 1. choreyofs), den som i
det forna Aten bestred omkostnaderna för körens
utrustning. Till en början brukade samma person själf
i egenskap af föresångare och föredansare

anföra kören; däraf benämningen choragos
(kor-förare). Sedermera, då körpartiernas
konstmässigare inrättning kräfde större
teknisk bildning hos kor-föraren, anställdes för
sådant ändamål en särskild person, som benämndes
koryfé. Ko-ragerna plägade som segerpris erhålla en
gyllene trefot. Denna uppställdes af segervinna-ren
efter antik sed offentligt, t. ex. på en kolonn,
öfver hvars kapital trefoten reste sig, eller på en
för ändamålet särskildt afsedd underbyggnad eller på
ett fotställ. Dessa kallades koragiska monument. Ett
bland de berömdaste är det, som 334 f. Kr. restes
af Lysikrates i Aten fse fig.) och till hvilket
underbyggnaden ännu finnes i behåll. Den utgöres af
en på ett fyr- Lysikrates’ koragiska monu-kantigt
postament stå- ment i Aten.

ende, af korintiska half-

kolonner omgifven rundbyggnad med kupolformigt tak,
öfver hvilket höjde sig en stor akantusblomma,
som på sina utspringande blomflikar uppbar
seger-priset: trefoten. Frisen prydcs med
en reliefframställning. Ett annat koragiskt
monument i Aten, uppkalladt efter Thrasyllos,
stödde sig mot klippväggen i form af en liten
pelarfasad, som uppbar en plattform för trefoten.
A. M. A. Upk.*

Koragiska monument. Se Kor a g.

Korai._ Se Korea.

Korakän, bot. Se El e u si n e.

Koral (C h or al), lat. ca’ntus chorälis, liturgisk
körsång, urspr. den, som brukades i den katolska
gudstjänsten och som sjöngs enstämmigt under form
af hymner, antifonier, responsorier o. s. v. Denna
sång ordnades - såsom vanligen upp-gifves - af biskop
Ambrosius i Milano (4:e årh ) och påfven Gregorius
I i Rom (6:e årh.). Både den ambrosianska och den
gregorianska kyrkosången voro recitativiska; om
deras inbördes förhållande i öfrigt se Gregorianska
sången. Antifonierna hade fritt böljande rytm och
mycken koloratur, medan hymnerna och sekvenserna
egde en mer melodiskt sluten form. Först i 14:e
årh., då den flerstämmiga sången vunnit insteg och
de gregorianska melodierna begagnades som underlag
(cantus firmus, cantus pla-nus) för kontrapunktiska
bearbetningar, uppkom det enformiga föredrag af dessa
melodier i lika tonlängder, hvilket man vanligen,
ehuru med orätt, tillägger den gregorianska sången
som sådan. Samma doermatiska förstening af rytmen
träffade i slutet af 1600-talet äfven den lutherska
koralen, hvilken dessförinnan erbjöd skådespelet af
den friskaste alstring och den rikaste formväxling, i
det den rytmiskt rörliga folkvisan användes vid sidan
af den gregorianska hymnen och den moderna harmonien
hade brutit sig ut ur de gamla kyrkotonarterna. Under
refor-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free