- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1087-1088

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kors ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ursprung, som är af senare datum. Perserna hade
614 vid eröfringen af Jerusalem tagit med sig
som byte därifrån det heliga korset, men blefvo
sedermera slagna af östromerske kejsaren Herakleios
och nödgades i freden 628 bl. a. återlämna Kristi
kors. 14 sept. 629 bar kejsaren på sina skuldror
i högtidlig procession korset upp till Golgata för
att i den restaurerade Heliga graf kyrkan "upphöja"
det som det kristliga världstecknet. Sedan dess
har i den österländska l. grekisk-katolska kyrkan
korsupphöjelsens (l. korsuppsättandets) fest varit
en af de större kyrkofesterna. I den västerländska
kyrkan påbjöd påfven Honorius I kort därefter dess
firande på 14 sept., och efter reformationens
införande bibehölls den här och där äfven i de
protestantiska kyrkorna, där man gaf den en mera
andlig betydelse, enligt Fil. 2: 5-11 och Joh. 12:
31-36. I svenska almanackan bar till minne af den
gamla festen 14 sept. (likasom 3 maj; se Korsets
återfinnande
) ända till 1901 namnet Korsmässa.
J. P.

Korsets återfinnande (Inventio sanctæ crucis) är
namnet på legenden om, huru kejsar Konstantin den
stores moder, Helena, år 326 återfann frälsarens
kors vid en gräfning, som hon lät anställa i den
kulle, hvilken täckte såväl Golgata som Kristi
graf. Kejsarinnan Helena fann, berättar legenden, tre
kors, och genom ett under visades, hvilket af dem var
Kristi kors. En mindre del däraf jämte spikarna sände
kejsarinnan till sin son, kejsar Konstantin, men den
större delen infattades i silfver och förvarades i
Jerusalems hufvudkyrka för att vid hvarje påskhögtid
bli föremål för folkets tillbedjan. Biskopen fick
rättighet att bortge bitar af det heliga korset till
amuletter; och för hvarje gång detta skedde, växte
ett nytt stycke i det gamlas ställe. - Denna legend
förekommer först antydningsvis i början af 4:e årh.,
hos Konstantins samtida och biograf, kyrkohistorikern
Eusebios (d. 340). Hos senare kyrkofäder är den
mera detaljerad, såsom den ofvan är anförd. Enligt
kyrkohistorikern Nikeforos skulle redan under
Konstantins tid en fest till minne af korsets
återfinnande årligen ha firats. Formligen påbjöds den
som allmän kyrkofest inom västerländska kyrkan först
1376 af Gregorius XI. Den firas af romersk-katolska
kyrkan 3 maj. Till minne af denna fest bar denna
dag (likasom 14 sept.; se Korsetsupphöjelsefest) i
svenska almanackan ända till 1901 namnet Korsmässa.
J. P.

Korsett (fr. corset, dim. af fnfr. cors, lat. corpus,
kropp), kvinnligt klädesplagg, utgörande ett slags
underlif eller gördel, som kan sammandragas eller
utvidgas medelst snörinrättning och som har till
hufvuduppgift att modellera figuren och därigenom
komma klänningen att sitta väl. Korsettens upphof
anses vara ett på 1200-talet till själfständigt
plagg förvandladt underfoder, men redan under antiken
nyttjades dräktföremål med korsettens uppgift. Under
medeltiden och nyare tiden ombildades korsetten
efter klädselsättets växlingar; ungefär från 1810
förskrifver sig ordets nuvarande betydelse. Mot
densamma ha riktats ideliga anfall från läkarhåll,
utan att de likväl haft något nämnvärdt resultat, men
korsettens form har undergått ständiga förändringar
i syfte att med bibehållande af dess praktiska och
skönhetsuppgift göra den oangriplig ur hygienisk
synpunkt. F. n. följer dess form i allt väsentligt
kroppens, den lämnar bröstkorgen fri och sträcker sig
ett stycke ned öfver höfterna (se fig.). Korsetten
göres af tyg och får sin form af på längden
insydda fjädrar (af aluminium, hvalfiskben), dess
tillverkning utgör en betydande industri. I stället
för korsett användes stundom s. k. reformlif, som
saknar fjädrar och afser att värma äfven bröst-
och öfre ryggpartiet. Jfr Dräkt och Snörlif.
illustration placeholder
Korsett år 1910

Korsfana, en lång staf, slutande med ett litet kors
och med en där nedom anbragt liten korsprydd fana
eller vimpel (se fig. 1). Den uppståndne frälsaren
framställes fr. o. m. den senare medeltiden med
en sådan fana i handen. Denna
symbol anbringas äfven å bilder af lammet (se
Agnus Dei). Fanans färger äro rödt och hvitt. -
Benämningen användes äfven om kejsar Konstantin den
stores segerrika baner (la’barum), som utgjordes af en

illustration placeholder
Fig. 1. Korsfana.

illustration placeholder
Fig. 2. Konstantin den stores labarum, afbildadt på en antik
silfvermedalj.

lans, slutande i ett kristusmonogram inom en gyllene
krans med en där nedanför anbragt tvärstång, från
hvilken nedhängde en kvadratisk duk med bilder af
kejsaren och hans barn (se fig. 2). Enligt andra
afbiidningar (på mynt) slutar stången i ett kors, och
duken prydes af kristusmonogrammet. Upk.*

Korsfarare, deltagare i ett korståg (se d. o.).

Korsfjord, en omkr. 30 km. lång fjord i Nordhordland,
Söndre Bergenhus amt (Norge), mellan öarna Store
Sartor och Hofteren. - Äfven en arm af Altenfjord
(se d. o.) bär namnet K. O. A. Ö.

Korsfästning, ett hos forntidens folk,
särskildt indier, egypter, assyrer, kartager,
perser, skyter, greker och romare, vanligt
dödsstraff. Straffredskapet utgjordes urspr,
af en påle, på hvilken den dömde spetsades, såsom
det ännu brukas i Österlandet. Denna påle erhöll
sedermera en tvärslå, hvarigenom det egentliga korset
(korsformen) uppkom. Delinkventen gisslades och måste
därefter själf bära sitt kors till afrättsplatsen. Där
fick han en döfvande dryck och spikades eller bands
sedermera fast vid korset. Detta dödsstraff var i
högsta grad kvalfullt; stundom infann sig döden,
först sedan flera dagar förflutit. Under Konstantin
den stores regering (323-337) afskaffades detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free