- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1145-1146

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosteloryzo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1145

Kosyk-Kota Radja

1146

Adolfs häst. 12-13 sept. 1813, strax före slaget vid
Leipzig, hade Karl Johan sitt högkvarter vid K. och
besökte stenen, vid hvilken 2 sept. 1840 aftäcktes
eu minnesvård med inskrift, hvari omnämnas Gustaf
Adolfs och Karl Johans besök och uttalas tack för
deras förtjänst om Tysklands frihet. Se hertigliga
arkivrådet d:r H. Wäschkcs festskrift med anledning
af K:s skyttegilles 200-års fest 17-20 aug. 1902.

Ko’syk, M. Se Vendiska litteraturen.

Kota. 1. (Ryggkota, Verte’bra) Anat., hvart och ett
af de knöliga och taggiga ben, som hos vissa djur
träffas i en oafbruten serie i bålen och mot dess
ryggsida. Sådana kotors närvaro i nämnda anordning
utmärker en stor afdelning djur, hvilka därför

Fig. 1. Bröstkota, Fig. 2. Bröstkota,
Fig. 3. Bröstkota, från sidan.
bakifrån. nedifrån.

kallas ryggradsdjur eller "vertebrater". Fullständigt
utbildade kotor, t. ex. de, som tillhöra människans
bröstkorg, utmärkas genom följande delar: en tjockare,
kullrig eller cylindrisk "kropp" (1), hvilken är
belägen framåt och sticker delvis in i kropps-hålorna;
en mot kroppens bakre sidokanter stödjande,
bakåt hvälfd "båge" (5), hvilken tillsammans
med kroppens baksida omsluter det hål (6), hvari
ryggmärgen finnes; vidare sju framstående benspetsar
("utskott", "processer"), näml. ett opa-rigt (4),
bakåt och där nedåt riktadt taggutskott, två pariga
(2, 2) ledutskott, ett uppåt och ett nedåt riktadt,
utmärkta af släta, broskklädda ytor, medelst hvilka
de leda mot dylika ofvan och nedan befintliga kotor,
samt ett sidoutskott, riktadt åt hvardera sidan,
tvärutskotten (3, 3), som i denna del af ryggraden
lämna stöd för refbenen. Dessa leda dessutom mot
kotorna i dubbelsidiga fasetter, en ofvan och en nedan
på kotkropparnas kanter vid bågarnas utgång från
dem (synliga på fig. l mellan l och 2 samt nedtill
gentemot på fig. 3 strax framom 5). - Man skiljer
mellan fria och sammanvuxna kotor, hvilka senare,
äfven till formen förändrade, hos människan träffas
endast i kors- och i svans- eller stjärtbenen. Af
de fria kotorna äro de två öfversta 1. främsta,
atlas och epistrophceus (se dessa ord) genom led
vridbara mot hvarandra, hvarför de kallas vridkotor;
de ofrigas kroppar äro genom brosk fästa sinsemellan
och vida mindre rörliga samt kallas böjkotor. -
De fria kotorna indelas äfven, efter den trakt af
bålen de tillhöra, i hals-, bröst- och ländkotor. Med
undantag för vridkotorna, hvilka äfven till formen af
vika från hvarandra och från alla öfriga, ha hvarje
regions kotor tydliga likheter inbördes, men förete
andra bestämda drag, så olika de andra afdelningarnas,
. att de med lätthet kunna urskiljas från dem. Hos
de högre vertebraterna är kotantalet nästan konstant
inom de tre nämnda regionerna, så att ryggradens
längd i bålen beror af kotornas form, icke af deras
antal. Hos människan finnas i regel 7 hals-, 12

bröst- och 5 ländkotor; sällan ökas, ännu mera
sällan minskas antalet med en kota i bröst- eller
länd-trakten. Jfr Ryggrad. - 2. (K o t le d) Veter.,
den del af hästens fot (se fig. till art. Hästen,
sp. 177-178), som ligger mellan skenbenet och hofven
och har till underlag kotbenet och kronbenet jämte de
på baksidan af dessa löpande böjsenorna. Kotans styrka
bedömes efter dess längd, bredd och riktning. En
lång kota gör rörelsen mera mjuk och elastisk, men
anstränger mera böjsenorna, hvaremot en kort kota
skonar senorna, men ger en hårdare rörelse, som mera
frestar ledgångarna. Kotans bredd beror hufvudsakligen
på utvecklingen af kotsen- 1. sesambenen, två små,
halfmånformiga ben, belägna vid kotbenets öfre, bakre
ända och tjänande dels till att förstora dess ledyta,
så att skenbenet vid genomtrampningen icke glider
ur bakåt, dels till underlag för böjsenorna, och de
verka för dem som ett block, öfver hvilket senorna
glida (se H o f, fig. 1); en bred kota förstärker
därför senornas verkan. Kotans lutning mot marken bör
bilda omkr. 45-50° på fram- och 55-60° på bakbenen;
är vinkeln väsentligt större, kallas kotan rak eller
stel, i motsatt fall sänkt eller "Möt"; i senare
fallet blir genomtrampningen vid rörelsen starkare,
och större delen af kroppstyngden öfverföres
på senorna, i förra fallet hvilar kroppstyngden
mera direkt på skelettdelarna, och rörelsen blir
mera hård och stötande. Är kotan så starkt sänkt,
att den ligger nästan horisontellt, kallas hästen
björnfotad; står den åter vertikalt, så att kotleden
skjuter fram om hofkronan, säges hästen kota öfver,
hvilket alltid är tecken till sjukligheter, vanligen
i böjsenorna, men någon gång äfven i hofven. öfriga
sjukligheter i kotan äro t. ex. mugg och ringkota.
1. G. v. D.* 2. E. T. N.

Kota [kå’ta], Kotar, det obetydligaste och
till antalet minsta af de dravidiska folken (se
Dravida), bo på Nilgiribergen i sydvästra
Deccan mellan städerna Maisur och Coimbatore,
spridda bland och till stor del underkastade dess
egentliga inbyggare, tudafolket (se Dravida,
sp. 837). Kotamännen äro ett stillsamt och fredligt
släkte samt arbeta strängt, vanligen som daglönare,
men ofta äfven som läder- och metallarbetare. Stundom
vandra de omkring som musikanter och gycklare samt
stå f. ö. på det lägsta trappsteget af mänsklig
odling, med särdeles osnygga lefnadsvanor och
några få hedniska religionsbegrepp. Deras språk,
som närmast ansluter sig till kanara, saknar
eget alfabet och all litteratur. Det kommer
sannolikt snart att dö ut. En ordsamling finnes
publicerad i Breeks "Neilgherry hills" (1873).
H. A. (K. F. J.)

Kota [kåta], javan., fästning, stad, by, användes
som första sammansättningsledet i en mängd namn på
städer, landskap och distrikt i Nederländska Indien,
t. ex. Kota Radja i Atjeh på Sumatra, vasallområdet
Kota Waringin på Borneo o. s. v.

Kota [kåutā], tributstat i Rajputana i kejsardömet
Indien, omkr. Jumnas biflod Chambal. 14,721
kvkm. 544,879 inv. (1901). Hufvudstaden, med samma
namn, ligger vid Chambal och hade 33,679 inv. 1901.
J. F. N.

Kota Baru [kåta], hufvudstad i Kelantan (se
d. o.).

Kotangent. Se Cotangens.

Kotar [kå’tar]. Se Kota.

Kota Radja [kåta], stad. Se Atjeh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free