- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1171-1172

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krafft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1171

Krafft

1172

1719 (han tog ej introduktion), och hans utnämning
till hofintendent, 1720.

K. utgick från Ehrenstrahls riktning, som han dock
betydligt omdanade genom strängare teckning, lugnare
färg och något kärfvare framställning. Haas tidigare
arbeten utmärkas af flera betydande förtjänster samt
andas en viss ädelhet och finhet, egenskaper, som göra
sig gällande äfven i åtskilliga af hans senare verk,
sedan hans färg fördunklats, hans karnation fått en
dragning i grågrönt samt hans skuggor falla tunga
och hårda. Den allmänna stiltje i konstförhållanden,
som olycksåren under Karls sista tid framkallade,
kunde ej heller undgå att verka menligt på K-o
konstnärskap. Många af arbetena från hans senare skede
äro sålunda kallt och vårdslöst utförda samt göra ett
frånstötande intryck. En tid hade hans karnation en
dragning åt tegelrödt, som verkar särdeles obehagligt,
men lyckligtvis ej behöll sig länge. - K:s arbeten
äro mycket spridda. Hans största duk är Altartaflan
i Kalmar domkyrka, som framställer Kristi nedtagande
från korset och uppsattes 1712 (kompositionen är dock
lånad från italiensk mästare). Denna och en större
målning på Drottningholm, Minerva, som håller hertig
Karl Fredriks porträtt i en medaljong, äro, så vidt
man vet, de enda historietaflorna af hans hand. På
Gripsholm finnas flera bilder af Karl XII (se Karl,
sp. 969), af dem ett par särdeles utmärkta, äfvensom
en mängd porträtt från hans ateljé, i synnerhet af
tyska furstar; å Drottningholm bl. a. af Karl XII
och af hans fältherrar. Prof af hans pensel ses
ock i Uppsala konstmuseum samt i andra offentliga
och enskilda gallerier. - Antalet af K:s lärjungar
var synnerligen stort, och flertalet af dem har
gjort sin mästare heder. Vi kunna som de mest
framstående nämna Lundberg, Lör. Pasch d. ä.,
Swartz, Schröder, Arenius, alla sedan utbildade i
utlandet. Se A. Hahr, "David von Krafft" (1900).
-rn.«

Krafft. 1. Per K. (d. ä.), målare, f. 16 jan. 1724 i
Arboga, d. 7 nov. 1793, blef 1736 student i Uppsala,
men började snart studera måleri i Stockholm. Han
var elev af J. H. Scheffel, begaf sig till Danmark,
där han fann en beskyddare i geheimerådct grefve Otto
Thott, som satte honom i tillfälle att fortsätta sin
konstutbildning i Tyskland och Frankrike, jämte det
han gaf honom i uppdrag att kopiera utmärkta mästares
arbeten. Till Paris anlände han 1755. Eoslin blef där
hans egentlige lärare, och intryck från denne äro
uppenbara i K:s arbeten från dessa år. Få Eoslins
förord fick han kallelse till markgref-liga hofvet
i Baireuth, där han 1762 utnämndes till professor
vid målarakademien. Efter högst två års vistelse i
Baireuth begaf sig K. till Italien, där han uppehöll
sig 1764-65. Han tyckes sedan ha återvändt till
Baireuth, blef af polske

P. Krafft d. ä. Efter ett själf-porträtt.

konungen Stanislaus II kallad till hofmålare -
diplomet är dateradt Warschau 20 sept. 1767 -, men
återvände hösten 1768 från Polen till Stockholm efter
21 års frånvaro. Där blef han genast en eftersökt
porträttmålare. Med en af. samtida vitsordad stor
förmåga att träffa likheten förenar han en säker,
om ock ej skarp teckning, en blomstrande, mjuk färg
och en behaglig uppfattning. Någon gång under hans
senare år blef hans karnation betydligt blodfull
och rödbrusig, en motsättning till den grönaktiga,
bleka ton, som utmärkte hans främste medtäflare
Pasch d. y. och i synnerhet Pilo. Däremot saknar
K:s penselföring den eleganta lätthet, som tillhör
de nämnde mästarna. Hans i Sverige målade porträtt
ha en borgerlig, sund, rättfram karaktär. 1773
erhöll han professors fullmakt och valdes till
led. af målarakademien. Under flitig utöfning af
.sia konst fortfor K. att vara bofast i Stockholm
till sin död. - Af K:s hand förvarar Nationalmuseets
samling två porträtt af Gustaf IV Adolf som barn,
genre-artadt hållna porträtt af målarens dotter
och af ön äldre dam m. fi., Göteborgs museum eger
ett förträffligt mansporträtt (uppges framställa
0. Kexel), konstakademien eger K:s själfporträtt
(se fig.). På Drottningholm- finnes bl. a. ett
intressant porträtt af en okänd dam (1772). På
Gripsholm finnas Gustaf IV Adolf, Swedenborg, Bellman,
Elis Schröderheim och hans fru, bondeståndets talman
Anders Mattsson i helfigur m. fl. Andra bilder
af framstående män lämnade K. i porträtt af Linné
(Vet. akad.), Creutz, Torbern Bergman m. fl. Till
hans yppersta arbeten hör hans hustrus porträtt. -
Hans dotter, Maria Vilhelmina K., f. 1778, gift N or
se us, d. 1828, var miniatyrmålarinna. Jfr A. Hahr,
"En gustaviansk målare, P. Krafft d. ä." (1898).

2. Per K. (d. y.), den föregåendes son, målare,
f. 1777 i Stockholm, d. där 11 dec. 1863, var elev af
sin fader och af målarakademien, där han redan vid tio
års ålder erhöll en belöning. Vid 19 års ålder målade
han ett i föredragets bredd och friskhet lysande
porträtt af L. J. Desprez (1796, konstakademien)
och begaf sig s. å. till Paris, där han blef elev af
David. 1800 hemsände han till akademien en sittande
Bc-lisarins, en stående Ku-pido och en Paris. 1801
blef han agré af akademien. Genom honom fick man i
Sverige för första gången kännedom om den davidska
skolans stil, en sträng, åt skulpturens enkelhet
syftande teckning, rund och stel modelle-ring samt
lugn och dämpad färg, men på samma gång ett tydligt
sträfvande efter storhet och kraft. K hade emellertid
gjort en resa till Italien, där han studerade antikon
och aftecknade "de bästa hufvud af Rafael". Han
återvände till Paris 1803, blef led. af akademien
1805, återkom till hemlandet 1806, blef vice professor
1808 och ord. professor 1819. Han blef en ytterst
alsterrik porträttmålare

P. Krafft d. y. Efter ett själfporträtt.

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free