- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1193-1194

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krakatoa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Fig. 2. Krakau i senare hälften af 1600-talet.


senat. I anledning af adelns ingrepp i
författningen sände de tre skyddsmakterna 1829 en
undersökningskommission till K. 1830 slöt en del af
befolkningen sig till revolutionen i Polen, hvarför
republiken besattes af ryska trupper. Senare funno
polska flyktingar en fristad i K.; och då senaten
på skyddsmakternas fordran ej utvisade dem, besattes
republiken af österrikiska trupper 1836–37 och ånyo
1838–41. Det 1846 tillämnade polska upproret hade
någon framgång endast i K., dit sammansvurna från
hela Polen strömmade och där i febr. en provisorisk
regering bildades, hvarför landet besattes af
de tre skyddsmakternas härar. På en konferens
i Wien upphäfdes, trots Englands och Frankrikes
protester, 6 nov. s. å. fristaten, som 1849 med
titel storhertigdöme förenades med Galizien. Äfven
under Österrikes välde har K. varit medelpunkten
för den polska nationalismen. Af K:s gamla, inre
staden omslutande befästning är sedan 1822 endast
det på en hög klippa invid floden liggande slottet
kvar. Sedan K. kommit i Österrikes besittning, anlades
en ny enceinte, som innesluter förstäderna på vänstra
flodstranden och består af starka enligt österrikiska
befästningsmaneret byggda fronter; 1855 befästes
Kosciuszkokullen till en starkare stödpunkt, och i
anslutning till denna byggdes en kedja detacherade
verk på 2 km. afstånd från och rundt om staden. På
högra stranden skyddades förstaden Podgórze blott med
batterier och svaga jordlinjer samt några befästningar
på den framförliggande Krakuskullen. Numera omges
denna kärna af en i slutet af 1800-talet i en
vid krets och i modern stil anlagd fortgördel. På
vänstra stranden äro forten framskjutna ända till
Höhenrücken, som från den i ryska gränsen liggande
högsta kammen nedstiger på slättlandet; de omkr. 2,5
km. från hvarandra liggande forten och fortgrupperna
närma sig gränsen på 2,5–1,5 km. afstånd och ha
nyligen förstärkts med starka pansarbatterier
samt förenats medelst ett välordnadt vägnät. På
högra stranden har det kuperade höglandet tvingat
till ett längre utbredande i förterrängen, så att
gördelns omkrets uppgår till 50 km. med 16 km. radie.
J. F. N. L. W:son M.

Krakau, förr by, i aug. 1910 införlifvadt med
staden Magdeburg, vid Elbe. 3,912 inv. (1900).
Oljetillverkning och annan industri.

Krake. Se Krakning.

Kraken l. Horven, ett till fabelns område
hörande hafsvidunder, om hvilket E. Pontoppidan, med
stöd af norska fiskares utsagor, visste förtälja
sällsamma ting i ”Norges naturlige historie” (1752–53).
Så, när fiskare någon het sommardag i
vindstilla rott ut ett par mil från kusten och enligt
vanlig beräkning borde påträffa 80–100 famnars djup,
händer det stundom, att lodet bottnar på 20–30
famnar. Men i detta vatten stå de allra mest ymniga
stim af torsk och långor. Då är man på det klara
med, att kraken håller till där nere; det är han, som
bildar den konstgjorda höjningen af bottnen och
genom sina afsöndringar lockar dit fisk. Men om de
metande märka, att kraken höjer sig, gäller det att
ro undan, allt hvad tygen hålla. Efter få minuter
kan då odjuret ses lyfta öfver vattenytan öfversta
delen af sin kropp, hvilken på en fjärdedels mil i
omkrets ter sig som en samling blindskär, behängda
med vaggande, hafstånglika utväxter. Slutligen resa
sig i vädret några blänkande, nedtill allt tjockare
spetsar (l. fångarmar), som t. o. m. kunna visa sig
höga som skeppsmaster. Efter en stund ger sig kraken
åter till att sjunka, och man får då akta sig
för att råka in i den sughvirfvel, som därvid bildas.
(Jfr J. Furö, ”Fra Ishavets kyster”, s. 9 ff.).
Möjligen ha jättelika hafspolyper gett anledning till
denna sägen.
(O. A. Ö.)

Krakewitz, Albrecht Joachim von,
generalsuperintendent i Pommern, f. 1674, d. 1732,
blef 1699 professor i Kostock och kallades af Karl XII
1715 till generalsuperintendent i svenska Pommern.
Till följd af Stora nordiska kriget tillträdde han detta
ämbete först 1721. Som superintendent blef han
kansler och professor primarius vid universitetet i
Greifswald. Såväl i Rostock som i Greifswald hade
han att utstå många trakasserier från prästernas och
den teologiska fakultetens sida. Han misstänktes
nämligen för irrlärighet, emedan han höll sina teologiska
föreläsningar på modersmålet och i en stridsskrift
mot Dippel ställde sig sympatisk för en union mellan
lutheraner och reformerta. Som universitetslärare
var han omtyckt och inflytelserik, som teolog ortodox
lutheran. Frånvaron af konfessionell polemik
tydde dock på pietistiskt inflytande. 1717 utkom den
af honom författade, än i dag brukade mecklenburgska
katekesen. För den pommerska kyrkan
utarbetade han en 1723 godkänd psalmbok och
ombesörjde dessutom en tillökad upplaga af David Gigas
katekes, numera kallad ”krakewitzska” eller
”pommerska” katekesen.
E. M. K.

Krakmandel. Se Mandel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free