Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kran ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphängningspunkten är fast (kajkranen, fig. 1), eller
inom en af kranbalken bestruken cirkelyta, ifall
dessutom nämnda punkts afstånd från kranpelaren låter
förändra sig (gjuterikranen, fig. 4). Fig. 1 visar
en kajkran för handdrift. Kring en i grundplattan
b fastsatt kranpelare, a, är ett U-formigt stativ,
d, vridbart lagradt. Mot dess nedre del stöder
kranbalken e, som i detta fall utgöres af två
I-balkar; öfverdelen uppbär spelet och tjänar
till fäste för stagen, f. Spelet är försedt med
dubbla kugghjulsväxlar, handvefvar g, broms
samt en å det största kugghjulets i axel mellan
stativskänklarna uppkilad kättingstrumma, kring
hvilken kättingen k upp- eller aflindas. Den senare
löper genom fasta blocket l, rörliga blocket m,
vid hvars tapp lastkroken är upphängd, samt är
slutligen fäst vid krannocken. Lasten fördelar
sig således på två kättingsparter, och dragkraften
blir i kättingen vid spelet endast omkr. hälften af
lasten. Ett annat utförande af kranbalken finner man
hos fairbairnkranarna, nämligen en oftast af plåtar
hopnitad, krökt balk, som ensam upptager belastningen
(fig. 2). Kranpelaren vid dessa kranar är vridbar
och utgöres af den nedåt förlängda kranbalken, som
är försedd med rullager i höjd med pelarschaktets
mynning och stödlager vid dess botten. För undvikande
af underjordisk kranpelare kan man äfven låta
hela kranen uppbäras af ett större rullager,
anordnadt å fundamentskifvan. Kajkranen göres numera
ofta transportabel på skenor, och drifkraften är
då merendels ånga. En annan typ af transportabla
kranar är den s. k. velocipedkranen (fig. 3), som
stundom användes i monteringshallar. Kranpelarens
bägge tapplager äro här anbragta å två löpvagnar,
den öfre styrd i horisontell led af två skenor, den
undre däremot löpande å endast en skena. De fristående
svängkranarna användas nästan uteslutande för lastning
och lossning af fartyg och järnvägsvagnar, hvarvid
lasten hissas och firas medelst spelet samt förflyttas
efter en cirkelbåge i horisontalplanet antingen
genom dragning i en från krannocken nedhängande
kätting eller medelst ett särskildt spel (vefven n
i fig. 1). En svängkran med radiell förskjutning
af lastens upphängningspunkt är gjuterikranen
(fig. 4). Den horisontella kranbalken c är försedd
med skenor och löpvagnen f. Lastkättingen d går från
kättingstrumman öfver skifvan e, hänger i dubbla
parter ned mellan löpvagnens kättingsskifvor samt är
slutligen fastgjord vid kranbalken vid t. Lastkroken
hänger under lösa blockskifvan g. Löpvagnen
tillsammans med lasten förflyttas, utan att den
senares höjdläge förändras. Den förras förskjutning
sker med tillhjälp af kättingen h, löpande kring två
skifvor, i och k, hvarvid dragning i kättingen i den
ena eller andra riktningen åstadkommes genom vridning
af skifvan k medelst kättingen m och kättingshjulet
l. Tillvaratagandet af utrymmet på en kaj för
godstrafik etc. underlättas stundom i hög grad, när
lastning och lossning verkställas medelst
portalkran. Denna utgöres af en fast eller flyttbar,
portalformig vagn, under hvilken godstrafiken på ett,
stundom äfven på flera, järnvägsspår obehindradt
kan fortgå, samt en därpå anbragt svängkran. Vid en
s. k. halfportalkran (fig. 5), som medger största
möjliga kajutrymme, löpa vagnens inre hjul på en nära
under balken vid godsmagasinets mur anbragt skena,
medan yttre hjulen styras af en på
kajskoningen utlagd skena. – Vippkranarna ha mast-
l. varfskranen till grundtyp (fig. 6). Den senare
består af två, snedt mot hvarandra ställda, nedtill
vridbara fällbommar S1, som medelst en länkbom S kunna
bringas i olika lutningar, hvarigenom lasten kommer
att röra sig i ett vertikalplan. Länkbommens fotpunkt
b förskjutes medelst skrufven s och snäckhjulsväxeln
o h. F. ö. hissas och sänkes lasten med tillhjälp
af vanligt spel, krangina, krantalja eller
krangöling. Vippkranen har på senare tiden funnit
stor användning som lyftmaskin vid flytande kranar,
pontonkranar, för lastning och lossning
af fartyg, t. ex. Stockholms stads 1909 levererade
60 tons pontonkran, konstruerad af A. Viking. –
Löpkranarna l. traverserna ha funnit vidsträckt
användning för lyftning och förflyttning af laster
inom byggnader samt rektangulära områden. Vanligen
anordnas de i enlighet med löpkranen i fig. 7,
hvarvid de balkar, som uppbära skenorna till
traversbalkens löphjul, placeras på lämplig höjd. I
balkens längdriktning, ofvanpå densamma, rör sig
löpvagnen på sina skenor. Kranen är vidare utrustad
med tre motorer; af dessa äro två uppställda på
löpvagnen och tjäna den ena till lastens lyftande,
den andra till vagnens förflyttning; den tredje,
traversens körmotor, är uppställd på ett utsprång
från balken (vänster). Motorerna manövreras från en
till höger under balken anbragt manöverkorg. – En
s. k. bockkran visas i fig. 8. Den används vanligen
för godstransport inom ban- och fabriksgårdar o. s. v.
1 o. 2. E. R-r.
Kran, persiskt silfvermynt af 4,6 gr. vikt och
9/u> finlek, = 1/io tomän = 2 panabäd = 20 schähi,
från 1877 ämnadt att motsvara l j franc, men har
småningom sjun-’ kit i värde.
Kranaa’, K rånad’. Se Kra-n a os.
Kranäer. Se K r a n a o s.
Kranankare 1. Bogankare, sjöv. Se Ankare, sp. 1051.
Kranao’8 (grek. Kgavaos), urgammal sagokonung i Aten,
efter hvilken, enligt sagan, Atens äldsta, pelasgiska,
inbyggare kallats k r a n a e r (grek. kranaöi’),
egentl, "de på bergshöjderna boende", likasom staden
Aten själf vid denna tid skall ha hetat K r a n a a’
1. K r a n a åY. A- M. A.
Kranbalk, skpsb., ett från bogen å äldre fartyg
snedt utskjutande timmer, som vid uppläggning
af ett vanligt ankare med stock äfvensom vid
ankarets fällning bringar ut detsamma från
fartygssidan. Kranbalken är kraftigt förbunden
med fartyget samt stöttas underifrån af ett knä,
benämndt kranbalks-tryckare. Ankarets uppläggning
med tillhjälp af kranbalken försiggår på följande
sätt. Sedan ankaret medelst kättingen uppvindats
tätt under bogkly-set, hugges blocket till katlginan,
a, i röringen (klämmen). Med kattginan, som upptill
är skuren genom skifgatt i närheten af kranbalkens
yttre ända, lyftes, under erforderlig utstickning af
ankarkättin-gen, ankaret upp under kranbalken. För att
bringa ankaret i dess surrningsläge, horisontellt och
med ena flyet hviiande på den därför afsedda dynan
1. kip-ningsröslet, c, finnes akter om kranbalken
en kipdäf-vert, e, med tillhörande kipskänkling, d,
och kipgina,
Kran.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
