- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1223-1224

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kraszna horka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ment (Grenfell och Hunt, "Oxyrhynchus papyri",
IV, 1904, n:r 663) återger i stympad form
en innehållsöfversikt (hypothesis) af K:s
lustspel Dio~ nysalexandros, hvarigenom det
är möjligt att bilda sig åtminstone någon
föreställning om skaldens kom-positionssätt.
A. M. A.

Kratostät. Se Cour 2.

Krats, en korkskrufformad skruf, vanligtvis med
dubbla mot hvarandra böjda spiraler, hvilken,
fäst på laddstocken, fordom nyttjades att ur ett
handeldvapen för framladdning borttaga en laddning
("plundra vapnet"). Vid f ramladdnings-kanoner
motsvarades kratsen af plunderskruf-ven.
H. \V.\V*

Kra’tschi, konungens residens i Kete (se d. o.}.

Kra’tylos (grek. Kgarvlos, lat. Cratylus),
forngre-kisk filosof af Herakleitos’ skola, lefde i
Aten under senare delen af 5:e årh. f. Kr. Platon
har med hans namn uppkallat en af sina dialoger,
i hvilken an-ställes undersökning om språkets
väsen. Denna dialog innehåller en mängd förslag
till etymologiska ordförklaringar, till stor
del af den äfventyrligaste beskaffenhet.
A. M. A.

Kratz, JohannPhilipp, grefve af Scharffen-stein,
friherre till Riesenburg (födelseåret okändt), var
en typ för trettioåriga krigets soldateskhöfdin-gar,
oförvägen, grym och obekymrad om beskaffenheten af
de medel han använde. I början af 1632 öfvergaf han
kejsarens tjänst för att bli generalfält-tygmästare
i bajerska armén. På försommaren 1633 förde han
befälet i Ingolstadt, men underhandlade med hertig
Bernhard af Weimar om att lämna fästningen i
dennes händer. Anslaget misslyckades emellertid,
och K. flydde, misstänkt af sina officerare,
till svenska hären i Schlesien. I slaget vid
Nördlingen (27 aug. 1634) tillfångatogs han af de
kejserlige, hvarefter han fördes till Wien och
dömdes till döden för högförräderi. Natten till
den för exekutionen bestämda dagen lyckades han
fly ur fängelset, men greps snart vid schlesiska
gränsen och afrättades i Wien 26 juni 1635.
<B. B-s.)

Kra’tzau, stad i Böhmen, nära sachsiska
gränsen. 3,505 inv. (1900). Klädesfabriker,
bomullsspinneri och väfveri.
J. F. N.

Kratzenstein-Stub [-stubb], Kristian Gott-lieb,
dansk målare, f. 15 aug. 1783 i Köpenhamn, d. 24
juli 1816, antog namnet K. efter sin morbroder,
fysikern K. G. Kratzenstein. Sedan han blifvit
student, egnade han sig åt målarkonsten under
Abild-gaards ledning. K. var en rikt begåfvad
natur med sinne för kompositionens poesi, hvaremot
tekniken hos honom aldrig kom till någon hög
utveckling. 1809- 11 vistades han i Italien,
där han starkt påverkades af Thorvaldsen, och
blef 1814 led. af akademien. K. målade porträtt
(själfporträtt m. fl. i Hirsch-sprungska samlingen)
och figurbilder, oftast med ämne ur Ossians
sånger. Hother, som kommer till valkyrjorna i
grottan, eges af konstakademien; hans sista större
målning, Ossian och Alpins son (1816, skiss 1815
i Hirschsprungs samling), finns i konstmuseet.
Ph.W. (G-gN.)

Kraus, Josef Martin, tonsättare, f. 20 juni 1756 i
Miltenberg vid Main, d. 15 dec. 1792 i Stockholm,
röjde tidigt ovanliga poetiska och musikaliska anlag
och skref vid 17 års ålder idyller samt komponerade
ett Miserere. Hans musikstudier för Vogler i Mannheim
voro dock urspr. ämnade blott
till tidsfördrif. Hans afsikt var att bli jurist, och
vid tre universitet studerade han jurisprudensen. En
orättvis förföljelse mot hans fader, som suspenderades
från sitt ämbete, ingaf honom emellertid motvilja
för denna bana,och han lyssnade därför gärna till
en svensk students i Göttingen förslag att söka sin
lycka i Sverige, dit han ock reste 1778 och där han
1780 blef led. af Mus. akad. samt 1781 utnämnd till
andre hofkapellmästare, sedan hans opera Proserpine
med framgång blifvit uppförd inför konung Gustaf III
på Ulriksdal. 1782—87 reste han, "för att än vidare
fullkomna smak och insikter’’’, på konungens bekostnad
i Tyskland, Italien, Frankrike och England. Efter
återkomsten blef han 1788 förste kapellmästare efter
Uttini. Hans verksamhet togs dock, vare sig till följd
af afundsränker eller af de politiska oroligheterna,
förvånande litet i anspråk, i det att under hans
fyraåriga kapellmästarskap ingen ny opera synes ha
blifvit uppsatt och att den enda större opera han
själf komponerat, Kellgrens Dido och Æneas (Æneas
i Kartago)
, ehuru urspr. ämnad till invigningsprogram
åt det nya operahuset, icke blef gifven förrän 1799,
eller 7 år efter K:s död. — Under det i utlandet
män sådana som Gluck och Neukomm fällde de amplaste
loford om K., padre Martini lät måla hans porträtt,
professor Klein i "Pfälzisches museum" införde hans
intressanta bref från Paris om Piccinnis "Didon", och
Breitkopf & Härtel tryckte hans kompositioner, blef
han däremot i Sverige ej uppskattad efter förtjänst,
trots konungens gunst och vänners beundran samt trots
det att alla de, som skrifvit om honom (Frigel,
Marianne Ehrenström, Silverstolpe, Atterbom),
synas haft åtminstone en aning om sanningen, som
är den, att Sverige före 1800-talet aldrig hyst
ett större musikaliskt snille. F. n. är hans musik
(med undantag af sorgkantaten öfver Gustaf III)
så fullständigt glömd, att den rent af behöfver
"upptäckas". Hans samtid åter fann honom "något
för mörk i sitt maner" — hvilket, som det heter i
åminnelsetalet vid Mus. akad:s minnesfest öfver K. 24
maj 1798, "orätt förblandades med nödvändig djuphet
och energi" — samt klandrade äfven i hans skapelser
"en viss utförlighet". Äfven med inrymmande af den
relativa befogenheten af dessa omdömen, kan den, som
tager kännedom om hans bästa kompositioner, svårligen
undgå det intrycket, att Sverige i K. skulle fått
minst en Cherubinis vederliks, ifall hans lif varit
längre och omständigheterna gynnsammare. Det vissa är,
att hans c-mollsymfoni uthärdar jämförelsen med Haydns
och Mozarts symfoniska verk från samma tidiga period
(1783), att han i sorgkantaten öfver Gustaf III genom
klassiskt ren formbehandling och gripande stämning
kommer nära i jämbredd med Mozart samt att uvertyren
till "Dido och Æneas" fullkomligt kan ställas vid
sidan af, om ej framför Glucks uvertyrer. Äfven
själfva operan innehåller genialiska partier, om än
dess oformliga längd torde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free