Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kraszna horka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit ett hinder för spelbarheten. Den omtvistade
äktheten af vissa delar i femte akten kan numera
anses afgjord därhän, att K. utan tvifvel själf
färdigkomponerat det hela, ehuru en del efteråt
öfverarbetats, sannolikt af Haeffner. — K. ligger
begrafven vid Tivoli på stranden af Brunnsviken. Det
intressantaste i nedan citerade "Biographie" utgöres
af den rika brefsamlingen, som åskådligt målar K:s
älskvärda och själfständiga karaktär, vidsträckta
humanistiska bildning samt skarpa omdöme. Den
samma biografi åtföljande förteckningen på hans
kompositioner upptager ej mindre än 77 nummer, bland
dem 12 för kyrkan (oratoriet Der tod Jesu till ord
af K. själf, motetter, arior m. m.), 12 för teatern
(operorna Azire, Proserpine, Aeneas i Kartago, Soliman
II samt arior och körer), vidare 2 större och 4 mindre
kantater, en stor mängd arior samt sångstycken vid
piano till svenska, danska, tyska, italienska, franska
och latinska texter, slutligen af instrumentalrnusik
9 symfonier, 4 pantomimer och baletter, en
violinkonsert, musik till Gustaf Ill:s bisättning,
en kvintett för stråkar och flöjt, 7 stråkkvartetter,
sonater för piano och andra instrument samt andra
pianostycken. Bland K:s litterära arbeten märkas
15 idyller (1773), sorgspelet Tolon (1776), Etwas
von und über musik (1773) samt det förut nämnda
brefvet öfver Piccinni. — Jfr "Biographie af Kraus"
(1833; af F. S. Silverstolpe) och A. Lindgren,
"Svenske hofkapellmästare 1782—1882" (1882).
A. L.*
Kräus, Frans Xaver, tysk konstarkeolog, katolsk
teolog, f. 1840, d. 1901, blef 1872 e. o. professor
i konstarkeologi vid Strassburgs universitet och
1878 professor i kyrkohistoria vid universitetet
i Freiburg im Breisgau. Han författade bl. a. Die
christliche kunst in ihren friihesten anfänge (1872),
Roma sotterranea. Die römischen katakomben (1873;
2:a uppl. 1879), Lehrbuch der kirchengeschichte
fur studierende (4 bd, 1872-76; 4:e uppl. 1896),
Kunst und alterthum in Elsass-Lothringen I-IV
(1876- 92), Charakterbilder ans der christlichen
kirchengeschichte (1876-79), Real-encyklopädie
der christlichen alterthumer (I, II, 1882-86), Die
kunstdenk-mäler des grossherzogt. Baden (1887 ff.),
Die christlichen inschriften der Rheinlande (2 bd,
1890 -94) m. fl. konsthistoriska arbeten. Intressant
är ock hans Dante (1897). Mest berömd har dock
blifvit hans stora sammanfattande Geschichte der
chrisl-lichen kunst (1896-1900; fullbordad af J. Sauer
1908). I konsthistoriskt afseende bildade K. en
stor skola, som i vidsträckt grad söker den kristna
konstens upprinnelse från Kom, under fejd med den
främst af Strzygowski företrädda nya riktning, som
starkare betonar Orientens betydelse. I teologiskt
afseende häfdade K. en historisk-kritisk metod
och en anti-ultramontan moderat katolicism. Stort
uppseende väckte hans stilistiskt glänsande, bittra
kyrkopolitiska Spektator-biei (i "Allgemeine zeitung",
1895-99), där han äfven häfdade statens rätt gentemot
katolska kyrkoanspråk. Döden befriade honom från
att bli dömd som "modernist". K. testamenterade
sin förmögenhet till upprättandet af en lärostol i
kristlig arkeologi vid universitetet i Freiburg. 1904
bildades Rrausgesellschaft i Miin-chen för att
i K:s anda verka för religiöst och kulturellt
framåtskridande. Biogr, af Braig (1902), Hauviller
(1904) och Schrörs (1906). Hj. H-t.
Kräus, Ernst, tysk operasångare (hjältetenor), f. 1863
i Erlangen, egnade sig flera år åt köpmansyrket,
men utbildade sin röst i Mimenen och Milano, erhöll
1893 engagemang i Mannheim och tillhör sedan 1896
k. operan i Berlin, där han uppbär de förnämsta
tenorpartierna. Genom sin sällspordt kraftiga
och ungdomligt glansfulla röst i förening med en
ståtlig gestalt har han vunnit stora framgångar,
framför allt som Siegfried. Vid Wagnerfestspelen
i Baireuth har K. förutom nämnda roll sjungit
Sieg-miinds, Walther Stolzings och Eriks. Till öfriga
roller höra Tannhäuser, Tristan, Tamino, Max och
Masa-niello. Han har gett upprepade gästspel i Amerika
och England. K. är k. kammarsångare E. F-t.
Kräus, Felix von, tysk sångare (basbaryton), f. 1870
i Wien, filos. doktor där 1894, utbildade på egen
hand sin röst och har vunnit mycket anseende som
oratoriesångare samt genom sitt uttrycksfulla föredrag
af Schuberts, Brahms’ och Hugo Wolfs sånger. K. har
från 1899 medverkat vid Wagnerfestspelen i Baireuth
som Hagen, Gurnemanz, Titu-rel, Landtgrefven och
Märke. Han blef 1905 österrikisk kammarsångare och
1908 lärare vid konserva-toriet i Mimenen. - Hans
hustru, Adrienne v. K., född O s bor n e, f. 1873 i
Buffalo, Nord-Amerika, är en uppburen altsångerska.
E. F-t.
Kraus, Karl, österrikisk författare, f. 1874 i Jicin,
bosatt i Wien som utgifvare af den sedan 1899 i
tvångsfria häften utkommande tidskr. "Die f äckel",
har med Die demolierte literatur (5 uppl. 1897),
Eine krone fur Zion (3 uppl. 1898), Sittlich-keit
und kriminalität (2 uppl. 1908), Kultur und presse
(1909-10), Spruche und widerspriiche (1909), Satiren
(s. å.) och Die chinesische mauer (1910) gjort sig
känd som en bitande satiriker. Särskildt ha hans om
Lichtenberg erinrande aforismer vittnat om tankeskärpa
och fulländad form. R-n B.
Kräii’se [-se], Karl Christian Friedrich, tysk
filosof, f. 1781, d. 1832, blef 1802 privatdocent i
Jena samt flyttade sedan i samma egenskap till Berlin
och Göttingen. Han förde till följd af motgångar vid
lärarkallets utöfning och sin läras obegriplighet ett
bekymmersamt lif. 1831 bosatte han sig i München. -
Som filosof utgick K. från Schelling, men han sökte
mildra panteismen genom att å ena sidan fasthålla
Guds individualitet, å den andra tillerkänna de
ändliga väsendena en själfständig verklighet. Han
betecknade sin lära som "pan-enteism". Särskildt
intresse har han egnat åt rättsfilosofien, inom
hvilken han söker fatta rätten ej blott som villkor
för den yttre frihetens bruk, utan som princip
för ordnandet af hela människolifvet. K. svärmade
för ett "människoförbund", som skulle omfatta hela
mänskligheten. Bland hans skrifter må nämnas Entwurf
eines systems der philosophie (1804), Das urbild der
menschheit (1811; 3:e uppl. 1903), Vorlesungen uber
das system der philosophie (1828; 2:a uppl. 1869)
och Abriss des systems der philosophie des rechts
(1828). K. var äfven musikskriftställare. Hans
brefväxling utgafs 1903. - K:s lärjunge Ahrens gjorde
hans åsikter bekanta i Frankrike och Belgien. Del
Kio utbredde dem i Spanien, där ännu jesuiternas
motståndare ofta kallas "Krausistas". På sista tid^n
ha Leonhardi, Koder, Hohlfeld, Wiinsche m. fl. sökt
göra propaganda i Tyskland för en pånyttfödelse af
K:s åsikter. s-e-
KrälTse [-se], Theo d or, tysk sångpedagog och
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
