Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreditanstalt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligt, men ej nödvändigt; likaså hör
därvid utställandet af skuldebref eller
annat kreditpapper till vanligheten.
C. G. Bj.
Kreditanstalt (se Kredit), i vidsträckt bemärkelse
inrättning med uppgift att drifva inlåning och
utlåning af penningar. Vanligen förena sådana
anstalter med denna uppgift äfven andra, såsom
handel med ädla metaller och varor, förvaring
af värdepapper och dyrbarheter, inkasseringar,
grundande af aktiebolag m. fl. Kreditanstalter kunna
drifvas af enskilda personer, s. k. handelsbolag,
aktiebolag, föreningar, offentliga korporationer,
staten o. s. v. Inlåningsrörelsens hufvudgrenar
äro: depositionsrörelse, upp- och afskrifning
(folioräkning), sedelutgifning (hvar och
en, som emottager en banksedel, ger kredit
åt banken), utgifvande och försäljning af
obligationer. Utlåningsrörelsens hufvudgrenar
äro: diskontering af växlar, lån mot reverser med
namnsäkerhet, s. k. lombardlån, lån mot inteckning i
fast egendom, kassakreditiv, inköp af värdepapper,
vissa grenar af s. k. crédit-mobilier-affärer
(se nedan). Jfr Bank och
Hypoteksbank. – Kapitalräkning är ett särskildt slag af
depositionsräkning, som hufvudsakligen utmärkes
därigenom, att räntan vid vissa tidpunkter lägges
till kapitalet, såvida ej insättaren förbehållit
sig att uttaga densamma. Kapitalet kan å båda
sidor uppsägas till betalning efter viss tid. –
Sparkasseräkning är en förening af depositions-
samt upp- och afskrifningsräkning, i det banken
utbetalar belopp, som ej öfverstiga en viss mindre
summa vid anfordran, men större belopp först viss tid
efter uppsägning. – Löpande räkning (kontokurant)
är en räkning, som i fortlöpande följd upptager
affärerna mellan en bank och dess kund eller mellan
flera banker. Då än banken, än kunden, eller, då
räkningen föres mellan två banker, hvardera ömsevis
blir borgenär och gäldenär, upptager den både debet-
och kreditposter. Den är så att säga en förening
af kassakreditiv samt upp- och afskrifning. Med
löpande räkning är vanligen förenad annan verksamhet
från bankens sida (se Kredit, sp. 1238–39). –
Hufvudgrundsatsen för en kreditanstalts verksamhet
är, att karaktären af dess inlåningsrörelse
måste vara bestämmande för beskaffenheten, af dess
utlåningsrörelse och öfriga verksamhet. Enligt denna
grundsats har man ej blott att afgöra, hvilka olika
slags uppgifter kunna hos en och samma kreditanstalt
förenas, utan äfven bestämma de speciella reglerna
för hvarje särskildt slag af kreditanstalter. En
kreditanstalt, som utger sedlar eller emottager större
belopp på upp- och afskrifning eller på deposition,
bör sålunda ej ge lån på lång tid. En hypoteksbank
bör därför icke i någon större utsträckning använda
nämnda inlåningsgrenar; men väl kan den anstalt,
som upptagit lån på lång tid (t. ex. i form af ett
ouppsägbart obligationslån), utlåna dessa medel på
kort tid. Man får ej fatta nämnda grundsats så, att en
kreditanstalt ej borde utlåna penningar på annan tid
än den, för hvilken anstalten själf erhållit desamma
i försträckning. Ty då skulle medel, som mottagas på
upp- och afskrifning, aldrig få utlånas, emedan ingen
gärna lånar penningar med skyldighet att återbetala
dem vid anfordran. Erfarenheten visar, att under lugna
tider en viss del af de i en kreditanstalt på upp-
och afskrifning innestående medlen
städse förblir i anstaltens besittning; och
denna del kan utan risk utlånas, blott man,
när mer kritiska tider äro i annalkande, genom
indragning af utestående lån bereder sig på att
kunna återbetala den större del af dessa medel, som
allmänheten då plägar uttaga ur kreditanstalterna. –
De viktigaste slagen af kreditanstalter äro följande:
banker i inskränkt bemärkelse (hvilka egentligen ge
och taga kort kredit), hypoteksbanker, sparbanker
(postsparbanker), pantlåneinrättningar (pantbanker)
och kreditanstalter i inskränkt bemärkelse, eller
s. k. crédits mobiliers. Med ’’crédit mobilier"
betecknas ett företag i form af aktie- eller
kommanditbolag, som med egentlig bankrörelse
förenar flera eller färre af följande uppgifter,
nämligen att öfvertaga stats- eller andra lån,
drifva handel med värdepapper och börsaffärer, grunda
affärsföretag (i synnerhet i form af aktiebolag)
och kreditanstalter, ge förlag åt affärsföretag samt
ibland äfven att för egen räkning drifva industriella
företag och varuhandel. En förelöpare till dessa
anstalter var redan Laws 1716 upprättade bank, och
äfven det af Fredrik II i Preussen 1772 grundade
Königliche seehandlungsinstitut dref ett slags
crédit-mobilier-affärer. Vidare inrättades 1822 i
Bruxelles Société générale des Pays-Bas, från 1830
kalladt Société générale pour favoriser l’industrie
nationale, som ännu eger bestånd och f. n. är
världens mest betydande kapitalinvesterings-
och finansieringsbolag. Mönstret för dylika
anstalter blef dock den i Paris 1852 under ledning
af bröderna Pereire grundade Société générale de
crédit mobilier. Detta företag, som skulle praktiskt
tillämpa en af S:t Simons lärjunge Enfantin flera
årtionden förut framställd idé, skulle enligt den
ursprungliga bolagsordningen få ha ett kapital af
60 mill. frcs samt ega rätt att utge obligationer
ej lydande på kortare återbetalningstid än 45 dagar
och uppgående, när bolagets hela kapital inbetalts,
till en summa motsvarande tio gånger aktiekapitalets
belopp. Bolaget, som fick drifva vissa angifna slag
af egentlig bankrörelse (emottaga medel på löpande
räkning, belåna statspapper, aktier och obligationer,
men ej diskontera växlar eller utge sedlar), hade
därjämte rätt att genom subskription eller köp
förvärfva statspapper samt aktier och obligationer
uti industriella företag och kreditanstalter
samt åter försälja dessa papper, öfvertaga lån
och allmänna arbeten m. m. Vissa slags riskablare
börsaffärer voro dock förbjudna (försäljningar in
blanco och premieaffärer). I st. f. de värdepapper,
som bolaget sålunda förvärfvade, skulle det utge egna
obligationer; och den ursprungliga meningen var, att
dessa bolags obligationer skulle småningom ersätta
den stora massa olikartade värdepapper, som funnos i
marknaden. Bolaget, som dock ej fick tillåtelse att,
annat än till en begränsad del, begagna sig af sin i
bolagsordningen medgifna rätt att utge obligationer,
slog sig hufvudsakligen på börsspekulationer och
stiftande af aktiebolag. Till en början kunde det
ge större vinstutdelningar, men måste slutligen,
sedan aktiekapitalet 1866 fördubblats, inställa sina
betalningar mot slutet af 1867. Efter detta företag
som förebild, ehuru ej i samma storartade omfattning,
ha i flera länder, särskildt i Frankrike och Tyskland,
crédit-mobilier-företag bildats. Äfven i Sverige ha
sådana inrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
