Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1255-1256 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kremsmünster ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1255

Kret-Kreta

1256

den siste konungen i Lydien, af Mermnadernas ätt,
var son af Alyattes, som han efterträdde i regeringen
omkr. 560 f. Kr. Genom eröfringar utvidgade han sitt
rike åt östra sidan ända till floden Halys och gjorde
de i Asien bosatte grekerna skattskyldiga. Uppblåst
öfver sin makt och rikedom, hvilken blifvit till ett
ordspråk ("rik som K."), gjorde han anspråk på att
gälla som den lyckligaste bland dödliga, och enligt
en af kronologiska skäl tvifvelaktig saga skall han
ha illa upptagit, att den vise atenaren Solon icke
ville prisa hans lycka. Ej långt därefter började han
krig med perserkonungen Kyros, sedan oraklet i Delfi
på hans förfrågan gett det tvetydiga svaret, att K.,
om han öfverginge floden Halys, skulle störta ett
mäktigt rike. Efter en oafgjord drabbning drog han
sig tillbaka till Sardes, där han inneslöts af Kyros
och efter 14 dagars belägring måste ge sig fången
(546 1. 541). Kyros behandlade honom väl och behöll
honom städse i sin närhet som vän och rådgifvare. Om
anledningen till denna mildhet mot den besegrade
fienden finnas två olika uppgifter. Enligt Herodotos
dömdes K. att brännas lefvande och stod redan på
bålet, då han, erinrande sig Solons yttrande, att
ingen bör prisas lycklig före sin död, tre gånger
ropade dennes namn. Kyros, som hörde detta utrop,
sporde om dess betydelse och, i sitt hjärta slagen
af den däri liggande hänsyftningen på all mänsklig
lyckas förgänglighet, skänkte han K. lifvet. En annan
forntida häfdateck-nare (Ktesias) berättar, att K.,
som tagit sin tillflykt i Apollons tempel, fyra gånger
blifvit belagd med kedjor, men alla fyra gångerna
på underbart sätt befriats från dessa, hvilket Kyros
tolkade som ett tecken till, att den fångne konungen
stod under skydd af den gud, åt hvilken han alltid
med förkärlek egnat sin dyrkan. Enligt Herodotos
skall K. efter Kyros’ död ha lefvat hos dennes son
Kamb>ses. A. M. A.

Kret (fr. créte), befästningsk., skärningslinjen
mellan ett bröstvärns öfversta yta, krönet,
och dess inre, resp. yttre, sluttning,
dosering. Numera afrundas alltid yttre kreten.
L. W:son M.

Kreta (forngrek. Krete, lat. Creta, nygrek. Kriti,
turk. Kirid, it. Candia), ö i östra Medelhafvet,
autonom provins i Turkiska riket (se kartorna
till art.

Fig. 1. Kustparti i sydvästra delen af Kreta.

Grekland), mellan 34° 57’ (Kap Lithinos) och 35° 41’
n. br. (Kap Spatha) samt 23° 31’ (Kap
Hagios Nikolaos) och 26° 20’ ö. lgd (Kap Salmone),
är den största och värdefullaste af den grekiska
arkipelagens öar. Jämte kringliggande småöar
(Dia, Dionysiades l. Dragonera, Kufonisi, Gavdos
m. fl.) 8,618 kvkm., oberäknadt dessa 8,591
kvkm. Längden är 260 km., bredden 12–56 km., i
medeltal 33 km. Af kusterna, som nästan allestädes
äro branta bergkuster (jfr fig. 1), är det blott den
norra, som är i större grad sönderskuren, särdeles i
dess västra del, där tre långt utskjutande halföar
omsluta Kisamo- och Chaniabukterna; den östligaste
af dessa halföar, Akrotiri, är i s. skild från
ön genom den berömda Suda-viken, den enda viken
på K., som erbjuder skydd åt en flotta för alla
vindar. Äfven i nordöstra delen af ön framspringa
två halföar, Lasithi- och Sitiahalföarna, på ömse
sidor om Mirabellaviken. Ännu östligare ligger
Sitiaviken. Sydkusten bildar endast en större bukt,
den mot söder öppna Mesaraviken, innanför hvilken
utbreder sig Mesaraslätten, den enda slätt på
södra kusten, medan den norra har mer eller mindre
vidsträckta slättbygder innanför sina vikar.

K. utgör en del af den sydegeiska bergbågen och
har en gång hängt samman med Peloponnesos i v. och
Mindre Asien i ö. Förbindelsen med Asien sönderbröts
först under diluvialtiden. Berggrunden består
af kristalliniska skiffrar och mörk kalksten,
öfverlagrade af ungtertiära bildningar. Från
v. till ö. följa fyra mäktiga berggrupper, förenade
genom lägre åsar, nämligen Aspra Vuna l. Madaras
(forntidens Leuka, Hvita bergen), som kulminera i
Hagios Theodoros, 2,470 m., Psiloritis l. Idabergen
med högslätten Nida och toppen Ida (2,460 m.),
Lasithibergen med toppen Stavros l. Afenti Christos
(2,165 m.) samt Sitiabergen med toppen Afenti
Kabusi (1,478 m.), de båda sista i forntiden bärande
namnet Dikte. Bergen äro mest skoglösa och begagnas
blott till betesmarker, karstföreteelser äro icke
sällsynta; djupa erosionsklyftor göra

Fig. 2. Palaio Kastron (forntidens Polyrrhenia) i nordvästra delen af Kreta.

dem mycket ofarbara (jfr fig. 1 o. 2). Af de forna
ryktbara kretensiska skogarna af cypresser och cedrar
återstå endast svaga lämningar i några otillgängliga
bergstrakter. Mot s. stupa bergen brant ned mot den
hamnlösa kusten (jfr fig. 1), mot n. slutta de saktare
och öfvergå nära kusten till ett fruktbart kuperadt
land. Större floder saknas; vattendragen äro under
regntiden starkt forsande bergbäckar. K. har ett
härligt klimat med milda vintrar och af hafsbrisen
modererad sommarhetta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>