Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig däremot, och äfven prins Georg manade till
lugn. Skyddsmakterna proklamerade till sist ståndrätt,
hvilket småningom medförde, att de upproriske
nedlade vapnen (i nov.). Alla dessa svårigheter
förmådde prins Georg att nedlägga sitt ämbete och
lämna ön (25 sept. 1906). Skyddsmakterna hade redan
1 (14) aug. lämnat åt konungen af Grekland att
utse öfverkommissarie öfver ön, och han utnämnde
29 sept. därtill förre grekiske premiärministern
Zaimis för en tid af fem år. 1907 fick K. sin ännu
gällande författning. Den ungturkiska revolutionen
i Konstantinopel i juli 1908 satte åter kretensernas
sinnen i svallning. I okt. beslöt riksförsamlingen,
att ön skulle förenas med Grekland. Härpå svarade
skyddsmakterna, att detta vore en sak, som berodde
på deras samtycke, enär de åtagit sig vissa
förpliktelser mot Turkiet; dock ville de upptaga
frågan till välvillig behandling, förutsatt att
lugnet blefve ostördt och garantier åstadkommes
för den muhammedanska befolkningens säkerhet. Vid
denna tid började man inom Turkiet kraftigare än
förr opponera sig emot K:s möjliga anslutning
till Grekland, och sedan Abd-ul-Hamid afsatts,
har den nya turkiska regeringen gång på gång gjort
föreställningar häremot. Då det var bestämdt, att
skyddsmakternas trupper, som voro stationerade
på ön, skulle återkallas på sommaren 1909, gjorde
Turkiet föreställningar däremot, framhållande,
att detta vore detsamma som att utlämna K. till
Grekland. Dock lämnade trupperna ön (26 juli), sedan
skyddsmakterna i en proklamation till K:s befolkning
manat till lugn och förtroende till makterna. Både
Turkiet och Grekland rustade för att vara beredda på
alla eventualiteter. Stödd på kraftiga yttranden i
riksdagen, uppmanade turkiska regeringen stormakterna
att definitivt ordna öns författning på basis af
autonomi under Turkiets öfverhöghet, men fick
ej gehör härför. 29 juli hissades på ett fort i
Chania den grekiska flaggan, hvilket framkallade
nya, patriotiska uttalanden i turkiska riksdagen
samt ett par mycket skarpa noter till Grekland
(aug.). Skyddsmakterna vände sig till K:s regering
med en uppmaning att låta borttaga flaggan "för att
undvika en omedelbar fara och K:s återbesättande af
internationella trupper". Då likväl landtbefolkningen
strömmade till Chania för att försvara flaggan,
läto skyddsmakterna nedtaga den genom matroser,
som landsattes från deras vid K. stationerade
fartyg (18 aug.), men de protesterade samtidigt i
Konstantinopel mot de turkiska krigshotelserna i en
not, hvari de bl. a. förklarade, att de icke skulle
tillåta turkiska krigsfartyg att visa sig vid K.;
och genom sitt bestämda språk i öfrigt förmådde
de Turkiet att falla undan. Skyddsmakterna anse
emellertid icke den kretensiska författningsfrågan
mogen för en definitiv lösning, och flera af deras
ledande ministrar ha uttalat sig för status quo samt
emot öppnandet af nya förhandlingar, som skulle väcka
oro i sinnena både i Turkiet och i andra stater i
Orienten och därigenom kunna framkalla vidtgående
förvecklingar. Att Grekland för sin del icke hyser
sådana betänkligheter, visas däraf, att i dec. 1909 en
kretensisk förening bildades i Aten under presidium af
en grekisk general för att arbeta för öns förening med
Grekland, att flera kretenser sommaren 1910 invaldes
i grekiska nationalförsamlingen och att en af dem,
den ofvan nämnde Venizelos, sept. 1910 blef grekisk
premiärminister. – Under oron i aug. 1909 hade
öfverkommissarien Zaimis nedlagt sin befattning och
regeringen öfverlämnats (15 aug.) åt en provisorisk
styrelse, som sedan dess med växlande sammansättning
utöfvat den administrativa myndigheten på ön. Den
i nov. 1910 sammanträdande nationalförsamlingen
öppnades i konungens af Grekland namn (hvaremot
de muhammedanske deputerade inlade protest) och
demonstrerade i dec. ånyo för öns förening med
Grekland.
Litt.: Raulin, "Description de l’île de Crète"
(3 bd, 1859–69, hufvudarbetet), Spratt, "Travels
and researches in Crete" (2 bd, 1865), Strobl,
"K., eine geographisch historische skizze" (1875,
med litteraturförteckning), Fabricius, "Die insel
K." (i Hettners "Geographische zeitschrift", 1897),
Castonnet des Fosses, "La Crète et l’hellénisme"
(s. å.), Combes, "L’île de Crète" (s. å.), Laroche,
"La Crète ancienne et moderne" (1898), Bothmer,
"K. in vergangenheit und gegenwart" (1899), Bérard,
"Les affaires de Crète" (1900), Chalkiopoulos,
"Sitia, die osthalbinsel Kretas" (1903), Lagrange,
"La Crète ancienne" (1908), och Stavenhagen, "Die
insel K. 1909" (i "Militärisches wochenblatt").
A. M. A. J. F. N.
Krete. Se Kreta.
Kretensiska tjuren, grek. myt. Se Herakles.
Kretensisk kultur. De grekiska fornsägnerna visste
berätta om den glans och makt, som Kreta haft
under förhistorisk tid och som personifierades af
den kretensiske sagokungen Minos, hvilken skulle ha
underkufvat en hel del öar i Egeiska hafvet och jämväl
utsträckt sitt välde till Greklands fastland. Den
attiska fornsägnen förtäljde, att från Aten hvart
nionde år sju gossar och sju flickor sändes som tribut
till Minos, men att Theseus med tillhjälp af Ariadne,
Minos’ dotter, räddade sina manliga och kvinnliga
kamrater, hvilka skickats som tribut, ur "labyrintens"
irrgångar. Denna labyrint med dess invecklade gångar,
korridorer och ljusgårdar har efter all sannolikhet
betecknat härskarpalatset i Knosos (se d. o.),
Minos’ hufvudstad, som återfunnits vid arkeologiska
gräfningar i början af 1900-talet. Under intrycket
af dess väldiga ruiner har sannolikt den grekiska
sägnen om "labyrinten" uppstått. Vid Knosos
började engelsmannen A. Evans 1900 de gräfningar,
som ledt till friläggandet af resterna af det
storartade härskarpalatset och därjämte bragt
i dagen en rikedom af lösa fornfynd, som spridt
ett öfverraskande ljus öfver den höga kultur, som
härskat på Kreta, ej blott under den s. k. mykenska
tiden (se Mykenska kulturen), utan äfven under den
förmykenska perioden ända upp till ett godt stycke
in på det 3:e årtusendet f. Kr. Liknande fynd som
i Knosos ha gjorts på flera andra ställen på Kreta
under systematiska utgräfningar, som företagits af
engelsmän, amerikaner och italienare. Vid Faistós,
på södra sidan af ön, har italienaren Halbherr
utgräft ett annat storartadt furstepalats, och i dess
omgifningar har han upptäckt en hel mängd märkliga
fasta och lösa fornfynd, som lyckligt komplettera de
af Evans i Knosos gjorda fynden.
Bestämningen af det förhistoriska Kretas kronologi
stöder sig dels, och förnämligast på den fortlöpande
följden af lerkärl, mer eller mindre fragmentariska,
som i Knosos anträffats i de djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
