Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krevadpunkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Krig
1288
återkallandet af sändebud och afbrytandet af
den diplomatiska samfärdseln, krigsmanifest
till egna undersåtar, meddelande till främmande
makter om förestående krig och orsakerna därtill
m. m. Emellertid framkallade det sätt, hvarpå kriget
mellan Japan och Ryssland utbröt, en viss reaktion mot
det formlösa begynnandet af krig, och genom den tredje
konventionen vid 1907 års Haagkonferens fastslogs
som nödvändigt, att otvetydig krigsförklaring
utfärdas, dock kan denna vara villkorlig i form af
s. k. ultimatum (se d. o.). I hvarje fall börjar
kriget, så snart antingen fientlighctcr faktiskt
öppnats genom utöfvande af ömsesidigt krigsvåld eller
ensidig krigsförklaring utfärdats. Dylik förklaring
tillhör det folkrättsligen statens regering ensam
att af ge, ehuru statsrättsligen härtill kan fordras
föregående samtycke af representationen. Enligt
svensk gällande rätt har konungen makt att i
s. k. utomordentligt statsråd, men utan medverkan af
riksdagen, besluta ang. krigsförklaring och fredsslut
(R. F. § 13). I sammanhang med krigets öppnande
utfärdas återkallelsebref (litterce avocatorice),
hvarigenom de i civil- eller militärtjänst hos
fienden .varande undersåtarna återkallas till
hemmet vid äfventyr af straff, vidare förbud för
egna undersåtar att ha samfärdsel med fienden,
stundom äfven utvisande af den fientliga statens
undersåtar o. s. v. Den rättsliga verkan af kriget
är ett faktiskt upp-häfvande af fredlig samfärdsel
äfvensom af fördrags-iförhållanden mellan staterna,
såvidt som krigsändamålet fordrar det. Särskildt
är att märka, att den omedelbara handeln
mellan de krigförande makternas undersåtar blir
otillåtlig. Absolut nödvändigt är dock ej, att handeln
h. o. h. afspärras. Hvardcra staten eger i detta
afseende att vidtaga de åtgärder den själf finner för
godt. Ej sällan förekomma därför s. k. licenser, genom
hvilka åt vissa enskilda personer, som äro medlemmar
af den fientliga staten, meddelas tillåtelse att
oberoende af kriget idka viss handel på krigförande
makts land. Enär det är staterna, som föra krig,
icke do enskilde som individer, ja icke en gång
som statsborgare, inträder ett fullständigt såväl
aktivt som passivt krigsförhållande blott mellan
representanterna för de fientliga statsmakterna
samt dessas stridskrafter eller sammanfattningen af
de krigsmakten till lands och sjöss tillhörande
personerna. Dessa utgöras af alla krigsmän
(combattants, stridande) samt de till armén eller
flottan hörande civila personer (non-combattanls,
icke stridande). Af dem åtnjuta vissa personer, såsom
läkare och präster, ett särskildt skydd på grund af
personlig neutralitet. Till stridskrafterna räknas
äfven landstorm, milis och frivilliga, såframt de
stå under befäl af person, som är ansvarig för sina
underordnade, samt bära uniform eller åtminstone
ett bestämdt och på af-stånd igenkännligt märke,
öppet föra vapen och vid alla operationer iakttaga
krigets lagar och bruk. Likaså skall befolkningen i
ett af fienden ännu ej besatt område, när densamma
själfmant griper till Vapen vid fiendens annalkande,
anses som krigförande, oaktadt den möjligen ej hunnit
organiseras på angifvet sätt, allenast den iakttager
krigets lagar och bruk. Från dessa irreguljära
stridskrafter böra väl skiljas pattigänfjare, som
uppträda utan statlig autorisation på eget ansvar
och i följd häraf icke åtnjuta folkrättsligt skydd
i anledning af utöfvadt
krigsvåld, utan från den fientliga maktens synpunkt
anses hemfallna under strafflag. Till sjöstridskrafter
hänföras, jämte uteslutande för krigsändamål byggda
och utrustade fartyg, alla af staten till krigsbruk
inköpta, förhyrda eller rekvirerade fartyg, vare sig
dessa brukas som egentliga örlogsfartyg eller soni
s. k. trängfartyg (kol-, ammunitions-, verkstads-
och sjukfartyg m. fi.). Förändras handelsfartyg
till krigsfartyg, skall detsamma ställas under
direkt befäl, kontroll och ansvar af den makt,
hvars flagga fartyget för, samt inregistreras bland
dess örlogsflottas fartyg, hvarjämte befälhafvåren
bör behö-rigen befullmäktigas som sjöofficer
och besättningen underkastas krigslag. Frågan om
behörig tid och plats för dylik förvandling af
handelsfartyg är ytterst omstridd. Slutligen räknas
till sjöstridskrafter äfven kapare (se d. o.), om
sådana utrustas. Stridskrafterna ega att mot hvarandra
använda hvarje nödvändigt våld, men oinskränkt
frihet i fråga om valet ’af medel att skada fienden
finnes icke. Allmänt förbjudet är att använda gift
och förgiftade vapen, att genom förräderi döda eller
såra, att vägra pardon eller döda eller såra, sedan
vapen nedlagts, . att använda vapen, projektiler
eller ämnen, som äro egnade att förorsaka onödiga
lidanden, att obehö-rigen använda parlamentärflagga,
Genevekonventio-nens igenkänningstecken eller fiendens
nationella flagga eller militära beteckningar,
åtminstone under strid, att förklara den fientliga
maktens undersåtar, då de gripa till vapen,
förlustiga sina rättigheter och anspråk. Allmänt
tillåtet är dock att använda krigslist och de medel,
som erfordras för vinnande af upplysningar om fienden
och terrängen. Alla öfverenskommelser, utfästelser
och karteller eller kapitulationer (se d. o.) måste
strängt hållas. Enligt en deklaration af 1868 i
Petersburg få ej explosiva eller med antändbara ämnen
fyllda kulor under 400 gr. vikt användas, och genom
särskilda deklarationer i Haag 1899 och 1907 har
förklarats rätts-stridigt att använda projektiler,
hvilkas enda syfte är att sprida kväfvande eller
giftiga gaser, äfvensom projektiler, som lätt vidgas
eller tillplattas i människokroppen (t. ex. med hård
mantel, hvilken icke helt omsluter kärnan eller är
försedd med inskärningar), samt att från ballonger
eller på andra liknande nya sätt kasta projektiler
eller sprängämnen (sistnämnda regel gäller dock blott
till slutet af nästa fredskongress). Spärrning af
fientligt inlopp genom sänkande af fartyg, sten eller
dylikt (stenblockad) är liksom belägring och blockad
genom örlogsfartyg i sjökrig tillåten. Mine-ring
utanför fiendens kuster och hamnar får ej ske,
om därigenom endast afses att skapa hinder för
handelssjöfarten, hvarjämte det är för de stater,
som godkänt Haagkonventionen härom (ej Sverige),
förbjudet att använda oförankrade kontaktminor,,
såvida de ej äro så konstruerade, att de bli ofarliga
senast en timme efter det att kontrollen öfver dem
förlorats, äfvensom förankrade sådana minor och
torpeder, därest de ej bli ofarliga, de förra så
snart de kommit loss från sina förankringar och de
senare, då de förfelat sitt mål. Dessutom åligger
det de krigförande - liksom neutrala makter, som
anordna minering till neutralitetsskydd - att utfärda
varningar beträffande minerade områden, där så kan
ske utan skada för krigsoperationerna. Kunska-pandc
inom område, som behärskas af fienden, är
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
