- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1329-1330

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriminalpolitik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1329

Krishna-MiQra-Kristall

1330

janmashtami" ("Krshnas födelsefest", i "Abhand-lungen
der königlichen akademie der wissenschaften zu
Berlin", 1867). - 2. Flod i Indien. Se Kistna.
1. K-F. J.

Krishna-Micra [krijna mitsra] 1. Krsna-M i 9 r a,
indisk dramatiker. Se Indi ens språk och litteratur,
sp. 540.

Krisla, bot., namn på Inula salicina.

Krislära, med., läran om sjukdomars kriser (se
Kris). - Krisen var ett bland den gamla grekiska
sjukdomslärans förnämsta grundbegrepp och uppfattades
inom den hippokratiska medicinen som lifvets afgörande
dom öfver sjukdomen, till följd hvaraf denna upphörde
medelst ökade afsöndringar (sekretioner). Genom dessa,
som hufvudsakligen voro svett och urin samt merendels
föregingos af en lång, djup och vederkvickande sömn,
den kritiska sömnen, aflägsnades ur kroppen själfva
materies morbi ("sjuk-domsämnet"), som genom den
föregående feberhettan småningom förberedts till
eliminering. Denna förberedelse tillkännagaf ock genom
märkbara remis-sioner hos febern annalkandet af den
afgörande krisen; och då denna ansågs inträffa på
bestämda sjukdomsdagar, gaf krisläran åt läkaren
praktiska vinkar om både sjukdomens sannolika
utgång och ändamålsenliga behandling. Bland de
kritiska dagarna ansågs öfver hufvud det sjunde
sjukdomsdygnet vara gynnsammast och det sjätte
mest ogynnsamt. I allmänhet voro dagarnas udda
nummer och i synnerhet multipler af 7 gynnsamma,
men de jämna numren och de udda, hvilka lågo nära
multiplerna af 7, ogynnsamma (pseudokritiska). -
Inom den nutida medicinen förstår man ännu med "kris"
den gynnsamma vändningen i en akut febersjukdom, som
ger sig till känna genom en hastig sänkning af den
stegrade kroppstemperaturen och pulsfrekvensen. Den
förra faller 2-5° C., och båda återgå under loppet
af 12-36 timmar till det normala. Under det dessa
för febern väsentliga symtom försvinna, blir huden
däfven, men sval, tungan fuktig och mjuk. Yrseln
eller oron och ångesten efterträdas af lugn. Den
sjukliga mattigheten plågar ej mer. Det tydligaste
exemplet på en "kris" erbjuder återfallsfebern
(typhus recurrens). Kroppstemperaturen kan, vid ymnig
svettning, på 10 timmar falla mer än 5 grader och
den sjuke på samma tid öfvergå från ett mycket svårt
lidande till nästan fullständigt välbefinnande. Äfven
den vanliga akuta lunginflammationen slutar ofta
genom tydlig kris, merendels på sjukdomens 5:e-9:e
dygn. Kris inträder jämväl ofta i mässling, koppor,
akut svalgkatarr (angina tonsillaris) och rosfeber
samt äfven i fläckfeber, ehuru krisen här icke är så
skarpt utpräglad; likaså är det kritiska utgångssättet
vanligt i de tropiska febrarna. Om åter den förhöjda
kroppstemperaturen vid den febersjukdom, såsom
oftast är händelsen vid den vanliga nervfebern
(typhus abdominalis), endast småningom under
loppet af 2-7 dygn sjunker, så kallar man denna
sjukdomens återgång till hälsa för lysis (lösning).
P. H.*

Kr i’s m a (grek. chri’sma), en af olivolja med
inblandade vällukter bestående, högtidligt invigd
vätska, som i synnerhet inom den katolska kyrkan
begagnas till yttre bruk vid vissa religiösa
ceremonier (prästordinationer, sista smörjeisen,
kröningar,. invigningar af kyrkor och heliga kärl
m. m.). Redan i gammaltestamentlig tid invigdes
präster, profeter

Fig. 1.

och konungar genom smörjande med olja, och samma
bruk såsom sinnebild för meddelande af Guds ande
upptogs i stor omfattning af kyrkan, som redan
i 3:e årh. införlifvat det med sin dopritus. -
Kris-må l e, en hvit duk, som bindes om pannan
på dopbarn, konfirmander o. s. v., för att oljan
ej må rinna ned. - Krismärium 1. Krismat a-rium,
lat., kärl, hvari krisma förvaras, relikskrin.
J- Hdr.

Krismäle. Se Krisma.

Krismärium, Krismatärium. Se Krisma.

KrFsmon (Chri’smon), ett ofta orneradt tecken, som
förekommer i äldre handskrifter (400 - 1200-talen),
helst i början af handskriften, och består af en
långsträckt figur, uppkommen af Kristus-monogrammet
(se d. o.) och försedd med tironska snabbskrifttecken
(fig. l; se Nota och Stenograf i); senare
bestå prydnaderna af meningslösa krumelurer
(fig. 2). Småningom öfvergår krismon till ett orneradt
C (fig. 3). Krismon innehåller en förkortad invokation
till Kristus. De tironska tecknen, som finnas på
krismon i flera handskrifter från merovingiska tiden,
böra läsas som: ante omnia \ Christus (Kristus öfver
allt!) eller blott Christus eller amen. Bruket af
krismon bibehåller sig i officiella skrif-velser
till det stora Interregnum (midten af 1200-talet)
och föga längre i enskilda urkunder. I dessa sättes
emellertid ofta i st. f. krismon ett kors, som sedan
1300-talet förekommer äfven i offentliga handlingar.

Krissa, stad. Se Krisa.

Kristall (grek. kry’’’stallos, is), miner., kem.,
fys., kallas hvarje af plana ytor begränsad fast
kropp, som bildats genom fortgående hopning
af likartade delar. Kristallens yttre form är
därför en omedelbar följd af dess inre regelbundna
byggnad, och båda stå i ett nödvändigt samband med
hvarandra. Körande definitionen på kristall råder
f. ö. ingalunda enighet. Några, t. ex. Groth, se det
väsentliga hos kristallen i dess molekylära struktur
och betrakta den yttre formen som ett sekundärt
fenomen. Han uppställer därför följande definition: en
kristall är en homogen, fast kropp, hvars elasticitet
ändrar sig med riktningen. Enligt denna definition
skulle hvarje brottstycke af en sönderslagen kristall
fortfarande vara en kristall. I motsatt riktning
går den gamla linnéanska definitionen, hvilken
uppställer den regelbundna polyedriska formen som
enda kännemärke. Denna definition är för vid, ty
enligt densamma skulle äfven pseudomorfoserna och
de regelbundna spjälkningsstyckena på grund af sin
form vara kristaller. I senaste tider har O. Lehmann
infört begreppet flytande kristaller och förstår
därmed vätskor, som fysikaliskt förhålla sig som
verkliga kristaller, i det de bibehålla motsvarande
fasta modifikations af samma ämne optiska, magnetiska
o. s. v. egenskaper. Vätskan visar dubbelbrytning
och dikroism på samma sätt som motsvarande fasta
kristall. Dessa "flytande kristaller" få ej förväxlas
med "dubbelbrytande vätskor"; dessa bli dubbelbrytande
endast genom yttre tvång af mekanisk eller elektrisk
natur, då däremot de "flytande

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free