Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1369
Kristian
1370
ett personligt möte vid Brömsebro. 1544 slöt han i
Speier fred med Karl V, som h. o. h. öfvergaf sin
svåger Kristian II :s sak, och därefter mildrade
K. äfven sin kusins fångenskap. Emot J. Eantzaus
råd, som åsyftade införande af ärftlighet och
först-födslorätt med hänsyn till tronföljden i Slesvig
och Holstein, företog K. 1544 en delning af bägge
hcrtigdömena med sina halfbroder Hans (den äldre)
och Adolf. Viktiga lagarbeten utmärka K:s regering;
de samlades till sist i den stora koldingska reccssen
1558, och han röjde härvidlag både stor insikt och
förmåga af kraftigt initiativ. Som ut-öfvare af
domarmakten var han mild och rättskaffens. Liksom
fadern, Fredrik I, var han afgjordt tysk och skref ej
något annat språk än tyska. Han var uppriktigt from,
läste flitigt gudliga skrifter och stod i regelbunden
brcfväxling med Bugenhagen och andra reformatorer. Han
afled på Koldinghus och ligger begrafven i en präktig
marmorsarkofag i Eoskilde domkyrka. K. var den förste
danske konung, som fogade ett ordningstal (III)
till namnet. Han var enkel och okonstlad i sitt sätt
samt mycket godmodig. Hans härsklystna gemål Dorotea
af Sachsen-Lauenburg utöfvade stort inflytande på
honom. Med henne hade han tre söner, Fredrik (II),
Magnus och Hans d. y., samt två döttrar, Anna, gift
med kurfurst August af Sachsen, och Dorotea, gift med
hertig Vilhelm af Braunschweig-Liineburg. Därjämte
hade han en oäkta son, Kaspar Markdanner (f. 1533,
d. 1618), som många år var fogde på Koldinghus. - Se
Barfod, "Danmarks historie 1536-1670" (l:a d., 1891),
och Schäfer, "Ge-schichte von Dänemark" (4 bd, 1893).
4. K. IV, den föregåendes sonson, son till
Fredrik II, konung i Danmark och Norge 1588-1648,
f. 12 apr. 1577 på Frederiksborgs slott, d. 28
febr. 1648 på Rosenborgs slott, blef redan 1580 i
Odense vald till dansk och 1582 i Oslo till norsk
tronföljare samt hyllades 1584 på de fyra danska
landstingen. K. var knappt 11 år gammal, då fadern
dog, 1588. Regeringen fördes därefter af fyra riksråd,
under det att K:s moder, Sofia af Mecklenburg, sköts
åt sidan. K., som var en vaken och vetgirig natur,
fick en omsorgsfull uppfostran. Han lärde sig fyra
språk, förvärfvade goda insikter i byggnadskonst
och skeppsbyggen, nådde ovanlig färdighet i alla
ridderliga idrotter samt blef en särdeles skicklig
sjöman. 10 juni 1596 tillträdde K. på en herredag
i Köpenhamn regeringen i Danmark och Norge (i
hertigdömena Slesvig och Holstein hade han blifvit
myndig redan 1593). 17 aug. 1596 underskref K. sin
handfästning och kröntes 29 s. m. Som konung visade
han sig särdeles verksam och på många sätt duglig. I
hvardagslag var han sparsam, ja t. o. m. nogräknad,
men vid festliga tillfällen utvecklade han gärna stor
ståt. Själf utöfvade han noggrann tillsyn öfver sina
byggnadsarbeten, hvilka varmt intresserade honom,
ja, utbetalade t. o. m. själf till arbetarna deras av-
löningar. I en mängd bref ges föreskrifter om de
minsta enskildheter i statens och hofvets förvaltning,
ja ända till barnens klädsel. K. besökte äfven de
aflägsnaste landsdelar samt utöfvade sträng tillsyn
öfver ämbetsmännen och rättskipningen. 1598-1625
besökte han Norge 17 gånger, och 1599 seglade han
med en liten flotta längs Norges norra kust omkring
Nordkap och Vardöhus. Länsmän och lagmän, som gjort
sig skyldiga till misshandling och utpressning,
afsatte och straffade han, och 1609 lät han döma
Kristofer Rosenkrands för förfalskningsbrott. De 15
första åren af K:s regering voro fredliga. Flottan
utvecklades därunder till en ansenlig storlek, och
Norge ficK ny lagbok (1604) samt ny kyrkoordinantia
(1607). Men 1611 råkade K. i krig med Sverige
(det s. k. Kalmarkriget), sedan han tilltvungit sig
riksrådets samtycke. Han utmärkte sig därunder genom
personlig tapperhet samt slöt en fördelaktig fred
(i Knäred, 1613), dock utan att ha uppnått krigets
egentliga mål, att försvaga Sverige. Därefter
följde 12 fredsår, de lyckligaste under K:s
regering. Han utvecklade därunder stor verksamhet:
upphäfde skråväsendet (1613), utgaf lagböcker ("Den
lille recess", 1615, "Rigens ret og dele", 1621, och
"Birkeretten", 1623), grundlade flera handelskompanier
(det ostindiska och det isländska) och många fabriker,
dock delvis utan framgång, inkallade konstnärer
(K. van Mander) och handtverkare, i synnerhet från
Holland, utsände Ove Gjedde (1618) till Indien,
där Trankebar köptes, och föranstaltade (1605-19)
fyra upptäcktsresor till Grönland, bland hvilka den
mest bekanta leddes af Jens Munk. En stående här om
5,000 man uppsattes, hvilken utskrefs bland kronans
bönder (1615), och en annan för Norge (1628) samt en
fast stam af båtsmän för flottan (1615), för hvilka
senare Nyboder byggdes. Postväsendet utvecklades
(1624), och ett för hela riket gemensamt mål- och
viktsystem ordnades (1613). En mängd nya byggnader
uppfördes, till en del i en säregen byggnadsstil
("K. IV:s stil"): Frederiksborgs slott (1606-25),
Rosenborg (1607-17), börsen (1619-40), tyghuset
(1598-1604) m. fl. Vidare anlades ett stort antal
städer: Kristianopel (1600), Kristianstad (1614),
Glückstadt vid Elbe (1616), Kristianshavn på
Amager (1618), Kristiania (1624), hvartill Oslos
invånare tvingades att öfverflytta, samt Kongsberg
(s. å.). Universitetet fick nya statuter (1621),
utvidgades med 7 nya lärarplatser samt försågs med
astronomiskt observatorium, botanisk trädgård och
anatomiskt museum. "Regentsen" byggdes 1619-23 (se
Kommu n i t e t), en adlig akademi upprättades i
Sorö (1623) och gymnasier vid de viktigaste lärda
skolorna (efter 1618). Dock hade K. icke något
synnerligt intresse för vetenskaperna, lät 1597 Tyko
Brahe lämna landet och samlade vid sin äldste son
Kristians bröllop 1634 tusentals gamla pergamentsbref
och använde dem vid ett fyrverkeri. Därjämte var han
fången i den tidens ringaktning för andlig frihet. Ej
få präster straffades för obetydliga afvikelser från
lutherska läran, likaså de bägge Dybvad för deras
angrepp på adeln. Häxeri- och trolldomsprocesser
i stor stil egde rum under hans regering. I rikets
inre styrelse visade K. dock på det hela taget mycken
duglighet, fastän han saknade djupare blick och stora
vyer och i sin rastlösa dådlust ej ihärdigt nog höll
fast vid mål och medel; hans planer stannade ofta
vid an*
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
