Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1375-1376 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riket gemensamt mått- och viktsystem. Finanserna voro
i dåligt skick, dels till följd af det kostsamma
kriget, dels på grund af hofvets praktlystnad
och öfverdåd samt K:s frikostighet mot alla sina
gunstlingar. Ehuru K. själf använde danska språket i
sina dagböcker, var hofvet dock fullständigt tyskt. Af
ej ringa intresse äro de "politiska testamenten"
(utg. af J. J. Worsaae 1860), som K. uppsatte
1683–84 och 1698 för sina efterträdare på tronen;
ty där framträda hans stora ifver för enväldets
okränkta upprätthållande, hans misstro till den gamla
danska adeln och hans sorg öfver att ej ha återvunnit
Slesvig. – På jakt, särskildt parforsjakt, och andra
våldsamma idrotter var K. passioneradt begifven,
och hans död påskyndades däraf, att han kullkastades
af en nästan till döds hetsad hjort, som han i sin
vilda ifver ärnade ge banesåret. K. ligger begrafven
i Roskilde domkyrka. Han ingick 1667 äktenskap med
Charlotta Amalia af Hessen, som födde honom 5 söner
och 2 döttrar, hvaribland Fredrik (IV), Karl (f. 1680,
d. 1729) och Sofia Hedvig (f. 1677, d. 1735); gemålen
hade dock intet inflytande på honom, och liksom Ludvig
XIV hade K. alltifrån 1671 till sin död en allmänt
erkänd frilla, Sofia Amalia Moth, som 1677 upphöjdes
till grefvinna af Samsö och födde honom 2 söner och
3 döttrar, hvilka alla erhöllo namnet Gyldenlöve
(se d. o.). K. lät 1688 på Kongens Nytorv i Köpenhamn
resa sin egen ryttarstaty (af köpenhamnarna vanligen
kallad "Hesten"), modellerad af A. C. Lamoureux. –
Se "Danmarks riges historie" (4:e d., 1903).

6. K. VI, den föregåendes sonson, son af konung
Fredrik IV, konung i Danmark och Norge 1730–46,
f. 30 nov. 1699 på Köpenhamns slott, d. 6 aug. 1746
på Hirschholms slott. Han fick god undervisning,
men på tyska, och uppfostrades strängt religiöst, var
tungsint och hade en dyster lifsåskådning. Till följd
af sin faders dubbla äktenskap stod han icke i något
godt förhållande till denne, och då denne 1721 gjorde
sin förra hustru till vänster, Anna Sofia Reventlov,
till drottning strax efter hans moders död, reste

K. utomlands och förmälde sig 7 aug. s. å. med Sofia
Magdalena af Brandenburg-Kulmbach. Från 1725 fick
han deltaga i regeringen, men fastän han rönte stor
välvilja från faderns och styfmoderns sida, hyste
han dock ett oförsonligt agg till den sistnämnda. Vid
sin tronbestigning (12 okt. 1730) upphäfde han
egenmäktigt faderns testamente, förvisade styfmodern
till hennes fädernegods Clausholm och nedsatte
betydligt det henne tillämnade apanaget. Dessutom
afskedade han de fleste af faderns rådgifvare
och andra högre ämbetsmän, som räknades till
änkedrottningens anhängare. K. tog sina kungaplikter
på fullt allvar som ett arbete till folkets väl och
utvecklade outtröttlig verksamhet, ifrig att få hvarje
sak belyst från alla sidor. Han ville själf afgöra
t. o. m.

småsaker, och på grund af misstänksamhet medgaf han
sina ministrar ingen själfständighet, fastän han
hade svårt att på egen hand fatta beslut och 1728–42
ständigt tog råd i såväl stora politiska och kyrkliga
som underordnade husliga spörsmål af sin kusin, grefve
Kristian Stolberg. K:s uppfattning af konungadömets
höga värdighet föranledde honom att hålla sig strängt
isolerad från folket och att uppbygga det praktfulla
Kristiansborg; inneslutna på sina slott, lefde han
och hans gemål trots all hoflyx, enligt egen utsago,
"nästan som eremiter". Hans utrikespolitik var
afgjordt fredlig (han slöt 1734 försvarsförbund
med Sverige), fastän han hyste djup ovilja mot huset
Holstein-Gottorp och kände sig allvarligt besviken vid
svenska tronföljarvalet 1743. Inrikespolitiken var
mycket konservativ. För att förbättra bondeståndets
villkor upphäfde han genast landtmilisen, men af
hänsyn till godsegarnas önskningar lät han få månader
därefter förleda sig till att införa "stavnsbaandet"
(1731) och dessutom återupprätta landtvärnet
(1733), så att böndernas ställning blef sämre
än förr och landtbrukets tillstånd lika eländigt
som förut. Industrien främjades genom importtull
och införselförbud samt genom stark invandring
af tyska handtverkare. K. hyste stort intresse för
universitetets utveckling samt för det högre och lägre
skolväsendet. "Videnskabernes selskab" stiftades 1742,
och grundvalen lades 1738 till en konstakademi, i det
en målar- och ritarskola inrättades. Till följd af
sin uppriktiga gudsfruktan vinnlade sig K. särskildt
om de kyrkliga förhållandena. Han motarbetade tidigt
de herrnhutiske svärmarna (han utvisade 1735 grefve
Zinzendorff, då denne ville besöka Danmark), men på
samma gång sökte han häfda fördragsamhet emellan de
stridande kyrkliga partierna. Hans egen förkärlek för
pietismen ledde dock gifvetvis därhän, att denna
riktning efter hand fick afgjord öfvervikt. 1736
infördes konfirmationen, och 1737 inrättades ett
"generalkyrkoinspektionskollegium", som skulle vaka
öfver prästernas lära och vandel, öfver enheten
i gudstjänsten och öfver kyrkotukten. Redan 1735
utfärdades en sträng förordning, som förbjöd allt
arbete på sön- och helgdagar och påbjöd obligatorisk
kyrkogång; öfverträdelser straffades i städerna med
böter, på landet med halsjärn. Dans, skådespel och
andra nöjen förbjödos; t. o. m. böndernas plägsed att
"rida sommar i by" ansågs förtörna Gud. Finansernas
tillstånd var uselt till följd af hofvets prakt
och de dyrbara slottsbyggnadsarbetena. Hofvet
var alldeles tyskt, och konungen själf använde
blott tyska i sina otaliga bref och anteckningar;
vid ämbetens tillsättande hade tyskar i hög grad
företräde. K. lefde i ett lyckligt äktenskap,
hvilande på ömsesidig hängifvenhet, och förde ett
strängt sedligt privatlif i stark motsats till både
sin närmaste föregångare och efterträdare. Han
efterlämnade en son Fredrik (V) och en dotter
Louise (f. 1726, d. 1756), som 1749 blef gift med
hertig Ernst af Sachsen-Hildburghausen. Budskapet
om konungens död mottogs af folket utan sorg, snarare
som en lättnad. – Jfr
L. Koch, "K. VI:s historie" (1886),
H. L. Möller, "K. VI og grev Stolberg" (1889), och
E. Holm, "Danmark-Norges historie", (2:a d., 1894).

7. K. VII, den föregåendes sonson, son till
Fredrik V och hans första gemål, Lovisa, konung af Dan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>