Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark och Norge 1766–1808, f. 29 jan. 1749 på
Kristiansborg, d. 13 mars 1808 i Eendsborg, blef
konung 14 jan. 1766. Redan från födelsen hade tian
fröet till sinnessjukdom, men hans uppfostrare
hade ej blick härför och togo ej vara på hans
egendomliga natur. K:s uppfostran var å ena sidan
sträng, hvilket alstrade misstro och böjelse för
förställning, å andra sidan slapp, i det han under
fritiden öfverläts åt en depraverad tjänstepersonal
och tidigt fick lust för sexuella förvillelser. I
sin första ungdom ansågs han för ett ljushufvud
med snabb fatt-ningsgåfva och vinnande väsen, men
hans bildning var blott ytlig, han saknade sinne
för allvarligt arbete och hade lika litet några
högre intressen som någon djupare känsla, men var
okyn-nigt smäde- och skadelysten. Också hängaf han
sig tidigt åt simpelt umgänge och råa förlustelser,
nattliga orgier på bordeller och slagsmål på öppen
gata med väktare och sade sig själf vilja "rasa i
två år". För att tämja dessa usla drifter gifte man 8
nov. 1766 bort honom med hans kusin, Karolina Matilda
af England (se Karolina, danska drottningar 1), men
han fattade snart mot henne en ovilja, som efter hand
öfvergick till fullständig likgiltighet, hvarjämte
hans utsväfningar under grefve Holcks ledning blefvo
värre än förr. Utan intresse för statens styrelse,
fann han däremot sin glädje i .att aflägsna flera af
faderns rådgifvare och lämnade ministrarna villigt
handräckning vid deras inbördes intriger. I maj 1768
företog han en resa till England och Frankrike;
hans premiärminister J. H. E. Bernstorff följde
med för att vaka öfver honom, ängslig att K. skulle
väcka förargelse vid de främmande hofven. Mot all
förväntan visste konungen dock att lägga band på sig,
iakttog yttre anständighet och bländade med taktfullt
uppträdande, lifligt väsen och kvick slagfärdighet;
men det tycks, som om hela denna spänning, de
många nya intrycken och den glänsande festyran
uttömt hans krafter. Efter hemkomsten i febr. 1769,
långt innan denna var tillämnad – resan var urspr,
beräknad att räcka i 2 år – försjönk han småningom
i sinnesförvirring och slöhet, afbruten blott af
nya anfall af vildhet och förstörelsemani. Han blef
alldeles beroende af sin omgifning, särskildt af sin
tyske lifmedikus Struensee, som åtföljt konungen på
resan och var den ende, som förstod hans verkliga
sjukdom och handlade därefter. Genom Struensees
påverkan fick drottningen stor makt öfver honom,
och då Struensee sedan vann hennes gunst, blef han
konungens och därmed statens herre. K. visste nog,
i hvilket förhållande drottningen och Struensee stodo
till hvarandra, men brydde sig ej därom, ja, talade
med cynisk oförbehållsam het om denna sak. K. blef
öfverrumplad af palatsrevolutionen 17 jan. 1772
och af sin styfmoder, änkedrottning Juliana Maria,
skrämd till – eller fann kanske t. o. m. en glädje i –
att låta föra drottningen till Kronborg (hvarifrån
hon efter ett skilsmässeutslag öfverfördes till Celle
i Hannover) samt låta fängsla sina två umgängesvänner
Struensee och Brandt. Han underskref sedan likgiltigt
eller sig själf ovetande dödsdomen, men synes dock
ha velat benåda Struensee, som han såg upp till,
under det han hyste groll mot Brandt, som en gång
behandlat honom illa. I 12 år öfverlämnade konungen
hela regeringen åt änkedrottningen och halfbrodern,
arfprins Fredrik, i det K. lydigt underskref eller
afskref, hvad man lade för honom; han var äfven
strax villig att understödja kronprins Fredriks
statskupp i april 1784 och öfverlät då åt honom
hela makten. Ehuru man hade tillräckligt tydliga
vittnesbörd om, att konungen var sinnessjuk, prisade
dock folket i löjlig servilism hans hjärtegodhet,
och diktarna lofsjöngo honom som bondeståndets
befriare (Voltaire hade redan 1770 offentligen
hyllat honom, då Struensee framkallat censurens
af skaffande). Dessutom bibehölls till det sista
den fiktionen, att K. presiderade i statsrådet
och genom denna församling styrde landets
angelägenheter, oaktadt allt verkligt afgörande
låg i kronprinsen-regentens hand; detta narrspel
fick 1807 ödesdigra följder under engelsmännens
attack mot Köpenhamn. Då bortfördes nämligen K. från
hufvudstaden till Rendsborg, där hans sista krafter
brötos af skräck vid de franska hjälptruppernas
inryckning i staden. Enligt en medicinsk teori var
formen för K:s sinnessjukdom "dementia praecox". I
sitt äktenskap fick K. sonen Fredrik (VI);
Lovisa Augusta, som otvifvelaktigt var Struensees
dotter, blef af statsskäl erkänd som prinsessa. Se
C. Blangstrup, "K. VII og Caroline Mathilde" (1890;
3:e uppl. 1894), Ch. D. Biehl, "Breve om kong K. VII"
(utg. af L. Bobé, 1901), E. Holm, "Danmark-Norges
historic", IV–VI (1902-09), och V. Christiansen,
"K. VII:s sindssygdom" (1906).
8. K. VIII, son till den föregåendes halfbroder,
arfprinsen Fredrik, konung i Norge under namnet
Kristian Fredrik maj–okt. 1814 och i Danmark
1839–48, f. 18 sept. 1786, d. 20 jan. 1848, var
högt begåfvad och åtnjöt en omsorgsfull, utprägladt
dansk uppfostran samt förvärfvade sig grundliga
insikter i naturvetenskap, särskildt mineralogi,
hyste äfven lifligt intresse för konst och blef 1809
konstakademiens preses. 1806 gifte han sig med sin
kusin Charlotta af Mecklenburg, som 1808 födde honom
sonen Fredrik (VII), men från hvilken han 1809 lät
skilja sig på grund af hennes otrohet; själf var
han henne ej heller trogen. 1811 var K. en ifrig
förespråkare för planen att grundlägga ett norskt
universitet och verkade äfven i andra hänseenden för
Norges själfständighet, under det han ogillade sin
kusin Fredrik VI:s utrikespolitik. 1813 utnämndes han
till ståthållare i Norge och anlände dit 23 maj s. å.,
förklädd till matros på en fiskarbåt från Jylland,
hvilket sätt att färdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
