Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristlig fornkunskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1447
Kristna bröder-Kristofer
1448
detta namn af hedningarna, som i Kristus sågo
stiftaren af ett religiöst parti. Enl. Apg. 11:
26 uppkom benämningen i Antiokia i Syrien,
sätet för den första hedningkristna
församlingen. Judarna kallade från början de
kristne nasaréer, och de kristne själfva kallade
sig "lärjungar", "bröder", "troende" o. s. v.
J- P-
Kristna bröder. Se Plymouthbröderna.
Kristna sedlighetsföreningen, bildad 30 maj 1888 i
Stockholm, har numera, i synnerhet till syfte att
söka rädda barn och yngre personer från fysiskt och
moraliskt förfall, "särskildt genom att skaffa dem
hem och arbete på landet". Enligt beslut af 22 maj
1906 öfverlät föreningen åtskilliga fastigheter
till Pastor J. Hedbergs stiftelse för värnlösa,
hvars verksamhet den alltjämt understöder.
Kristna skolans bröder. Se Ignorantbrö-d e r.^
Kristning, upptagning i kristna församlingens
gemenskap. Se Dop - Kristningasäck. Se Dopp åse.
Kristnisaga ("Kristendomssagan"), en historisk
framställning af kristendomens införande på
Island (981 genom biskop Fredrik) samt vidare
öden intill 1121. Skildringen är i allmänhet högst
tillförlitlig, såsom man finner af en jämförelse med
Heimskringla, Åres "SchedaB", Olof Tryggvessons saga,
Laxdcela-sagan m. fl. gamla urkunder. Stilen i den
enda kända handskriften (nu tillhörande Arnemagneanska
samlingen i Köpenhamn) häntyder på, att sagan i sin
nuv. form nedskrifvits i början af 14:e årh., och
man har länge ansett den isländske lagmannen Hank
Erlandsson (d. 1334) för dess författare (Luxdorph,
Werlauff, P. E. Muller m. fl.). Den nyare kritiken
(0. Brenner) har emellertid visat, att Hauk varit
endast redaktör af den åt oss bevarade sagan, hvars
nuv. form därför bör tillskrifvas honom. Kristni-sagan
utgaf s första gången 1688. En värdefull upplaga
jämte latinsk öfv. m. m. offentliggjordes 1773
af den Arnemagneanska kommissionen. Senast har
B. Kahle utgifvit den isländska sagotexten (i
"Alt-nordische saga-bibliothek", h. 11, 1905). De
nio första kapitlen utgåfvos 1866 i svensk
öfversättning af R. W. Gillberg. Jfr 0. Brenner,
"tlber die Kristni-saga. Kritische beiträge
zur altnordischen literaturgeschichte" (1878).
R-O.
Kristnubalk. Se Kyrkobalk.
Kristofer den helige (grek. Kristofo’ros,
"Kristusbärare", af fefrein, bära), katolskt helgon,
som uppges ha lidit martyrdöden omkr. midten af
3:e årh. Från tidigaste medeltiden var han lika
ärad i romerska och grekiska kyrkorna. Om någon
historisk kärna ligger bakom de olika sägnerna, är
omöjligt att utröna. Enligt en medeltida, tydligen
af germansk mytologi färgad, sägen skulle K., som
varit född i Palestina eller Syrien, haft en längd
af 12 fot. Stolt öfver detta företräde, ville han
ej tjäna någon annan än den mäktigaste fursten. Han
tog därför tjänst hos en konung, som gällde för
att vara detta. Snart fann dock K., att denne var
öfvermåttan rädd för djäfvulen. Det fanns alltså en
ännu mäktigare, och K. slöt sig nu till den onde,
hvilken han dock lämnade, sedan han en gång sett honom
visa fruktan inför en Kristusbild. Han beslöt sig
då att egna Kristus sin tjänst. Efter långt sökande
fann han en eremit, som var villig att döpa honom;
och då han försmådde de sed-
vanliga botöfningarna, ålades honom värfvet
att bära pilgrimer öfver en flod. En gång hade
K. därstädes tagit på sina skuldror ett barn, hvars
förunderligt växande tyngd hart nära omöjliggjorde
öfverfärden. Detta barn var ingen annan än Kristus,
cpwmratF torna -i- aniuriao«tr’ lltoitflnpe
ötemoite m«te rm tronen &*f
Kristofer den helige, bärande Kristus. Träsnitt
från 1423.
som själf trycktes under bördan af alla världens
synder. Enligt en annan kanske äldre tradition skulle
vid Samos i Lycien jätten ha nedstuckit sin väldiga
staf i marken; den stod följande morgon förvandlad
till ett dadelbärande palmträd. Tusentals hedningar
omvändes till följd af detta under. Den afundsamme
prefekten Dagnus lät då kasta K. i fängelse, där
denne dock ståndaktigt vidhöll sin tro och omvände
till kristendomen de unga kvinnor, som sändes dit
för att förföra honom, samt förblef oskadd, ehuru
han piskades med järnspön och bands vid en glödhet
järnstol. När man sköt på honom med förgiftade pilar,
nådde dessa honom ej. Men en pil, som återstudsade,
sårade prefektens öga, och då erbjöd K. själf sitt
hufvud åt bödeln, på det att hans blod skulle bota
prefektens öga. Så skedde, och den heibrägdagjorde
jämte många andra vanns då åt den kristna tron. -
Jakob de Voragine förenade de olika sagorna till en
sammanhängande berättelse (omkr. 1280). Märkvärdig
blef K.-kultens stora utbredning. Mcdel-tidskonsten
framställde K. som ett slags kristen Herkules,
bärande Kristusbarnet öfver en flod och stödd på
sin staf. Jättestora statyer af K. uppställdes i
många kyrkor: berömdast är "der grosse Ghristoph"
i Kölndomen. Den hel. K:s legend har blifvit poetiskt
behandlad af skaldinnan Euphro-syne (J. Kr. Nyberg). -
K. åkallades i synnerhet under farsoter. Han
firas af den grekisk-katolska kyrkan 9 maj, af
den romersk-katolska 25 juli. - Litt.: Le Grand,
"Saint Christophe de Palestine" (1890), K. Kichter,
"Der deutsche Christoph" (1896), och H. Delehaye,
"Les legends hagiogra-phiques" (2:a uppl. 1907).
(Hj. H-t.)
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
