Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritikast ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kritaflagringar marina. Vid Ciply, nära Mons, och vid
Maestricht finnes en bildning (ofta kallad
tuffkalk) yngre än den vanliga kritan. Den är
mycket rik på fossil, bl. a. äfven koraller,
som annars äro sällsynta, och ödlor af släktet
Mosasaurus. Hilssandstenen i norra Tyskland hör
till Neokom, plänerkalken till Turon och Senon,
kvadersandstenen i Sachsen och Böhmen hufvudsakligen
till Cenoman, den hvita skrifkritan (med flintbollar)
i England, Frankrike och norra Tyskland till Senon.
Äfven i länderna kring södra och västra Östersjön
finnas kritaflagringar; af dessa äro de i Skandinavien
förekommande särskildt anmärkningsvärda. Här
finnas inga bildningar äldre än Senon-etagen. –
På Möens klint finnes skrifkrita med flintbollar
och Belemnitella mucronata, Echinocorys ovatus
m. fl. för Senon utmärkande fossil. Kritlagren
ha där varit utsatta för våldsamma rubbningar
samt äro stundom nästan resta på kant och med lösa
jordlager inpressade emellan sig. På Stevns klint på
Själland ligger däremot skrifkritan nästan vågrätt,
men är där ej den yngsta kritbildningen. Den
öfverlagras nämligen på sina ställen af ett
obetydligt lerlager (fisklera) och ett likaledes
föga mäktigt lager af en något hårdare kalksten
(ceritkalksten) utan flinta samt med andra fossil
än skrifkritans. Öfverst ligger en mäktig kalksten,
kallad limsten eller bryozokalk, som till stor del
består af söndergrusade bryozoer, med vågformigt
böjda lager af oftast gråaktig flinta. Fossilen äro
mycket olika skrifkritans: belemniter och ammoniter
saknas h. o. h., Echinocorys ovatus ersättes af
E. sulcatus o. s. v. Inne i landet, vid Fakse,
uppträder den yngre kalkstenen med betydlig mäktighet
som korallkalk med en stor mängd fossil, bland hvilka
Nautilus danicus och arter af krabbsläktet Dromiopsis
(se d. o.) förtjäna nämnas. Belemniter saknas äfven
här. Korallkalken (faksekalken) är nära förbunden med
bryozokalken, och som en ekvivalent till dem kan ock
anses kokkolitkalken (saltholmskalken), en hårdare
eller lösare, tät kalksten med flintlager och samma
fossil som bryozokalken. Kokkolitkalken förekommer
hufvudsakligen på östra Själland, Amager och
Saltholm. Alla tillsammans bilda en underafdelning,
som fått namnet Étage danien l. den Yngre kritan,
utmärkt bl. a. genom saknaden af belemniter. Denna
yngre krita finnes ock i Jylland. – Kritsystemet i
Sverige är numera inskränkt till landets sydligaste
delar, Skåne och angränsande delar af Halland och
Blekinge. Geografiskt fördelar sig Sveriges kritsystem
på tre områden: det sydvästra, Malmö-området,
det centrala, Rödmölla-området, det
nordöstra, Kristianstads-området; med detta sist
nämnda förenas lämpligen aflagringarna i Halland och i
Blekinge. Sveriges kritaflagringar representera endast
Senon och Danien och fördela sig på följande zoner:
Yngre krita (utan belemniter), Danien.
Äldre » (med » ), Senon.
1. Öfre Senon:
a. Zon m. Belemnitella mucronata (mucronatakrita).
b. Zon m. Actinocamax mammillatus (mammillatuskrita).
2. Undre Senon:
a. Zon m. Actinocamax granulatus (granulatuskrita).
b. Zon m. Actinocamax westphalicus (westphalicuskrita).
Rödmöllaområdet. Underst vid Rödmölla (ö. n. ö. om
Ystad) en kvartshaltig gruskalk och en sandmärgel med
Actinocamax westphalicus och A. verus, öfverlagrad af
ett konglomerat af brun liassandsten. Därpå följer
ett nytt konglomerat, Tosterupskonglomeratet, af
silurskiffrar med A. mammillatus; jämte denna belemnit
finnes i de undre skikten A. quadratus, i de öfre
Belemnitella mucronata. Längre mot s., vid Köpingeån,
blir en sandsten, Köpingesandstenen, med B. mucronata,
Echinocorys ovatus, Ammonites Stobæi o. s. v.,
den allmännaste bergarten. Lagren ligga tämligen
horisontellt och ha en mäktighet af mer än 350 m. I
denna sandsten äro också tänder af en stor hafsödla
Mosasaurus och fragment af dikotyledona landväxter
(Dewalquea – en förmodad ranunkulacé) anträffade.
Kristianstadsområdet. Då krithafvet bröt in
öfver nordöstra Skåne, hade urberget redan
länge legat blottadt, utsatt för de förvittrande
krafterna. Graniten hade på sina ställen undergått
en kaoliniseringsprocess, dess fältspat hade lämnat
materialet till en ofta betydande kaolinmassa –
Ifö (Blaksudden), Axeltorp, Flackarp, Balsberg. På
kaolinen eller på det friska urberget aflagrade
krithafvet ett konglomerat eller en sand. I denna
finner man stundom (Ifön) inbäddade förkolade stammar
af barrträd och pollenkorn af tvåhjärtbladiga växter,
utsvämmade från den växtvärld, som höll till vid
krithafvets strandskoning. Upptill inblandas i sanden
allt flera skal och skalfragment af musslor, snäckor
o. s. v., af djur, som lefde i krithafvet; sanden
öfvergår härvid till en skalgruskalk, som uppåt blir
allt renare, d. v. s. landet sänker sig småningom,
dock med ett tillfälligt afbrott, en höjning,
mot slutet af mammillatuskritans tid. Flinta
saknas. Ledfossil är Actinocamax mammillatus,
men dessutom finnas här massor af andra djurformer
(ung. 285 arter äro hittills kända). Intressanta
äro de stora ödlorna (Plesiosaurus och Mosasaurus),
af hvilka rester äro vanliga särskildt i kalkstenen
på Ifön; i densamma har man också funnit rester
af en fågel. Hit höra de bekanta aflagringarna vid
Ignaberga, Balsberg, Flackarp-Balsvik, Kjuge, Ifön,
o. s. v. – Vid Balsvik öfverlagras denna skalgruskalk
direkt af en finkornigare och renare kalksten,
Hanaskogskalk, så kallad efter hufvudförekomsten,
Hanaskog, där den brytes. I denna kalksten ser man
flintlager, bildade af en vid förvittring spräcklig
flinta (se Flinta). Lcdfossil är Belemnitella
mucronata; faunan är ej så rik som skalgruskalkens,
men omsluter dock 103 redan kända arter. Vid
Åhus finnes en sandsten med en rik fauna, den
synes till tiden motsvara såväl mammillatus- som
mucronatakritan. Kritsandstenarna vid Ryedal och
Gammalstorp äro intressanta på grund däraf, att de
innehålla barrträdsrester.
Malmöområdet, omfattande hela sydvästra Skåne, s. om
en linje Landskrona–Ystad, sammansättes, så vidt
man vet, uteslutande af danien. Yngre krita utan
belemniter. Bildningarna äro lättast tillgängliga
i kalkstensbrott vid Limhamn och Klagshamn. Den
allmännaste bergarten är en kokkolitkalk, också
kallad saltholmskalk, med flintbankar; den är
vanligtvis mjuk, affärgande, blötsten, sfundom hård
kristallinisk, hårdsten. I denna bergart ser man
stundom oregelbundna massor af en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
