- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1479-1480

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritikast ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kalksten, bestående till stor del af koraller
(Dendrophyllia, Isis, Moltkea o. s. v.), antingen
porös eller tät, korallkalk, samt lager af ännu
en kalksten, som så godt som uteslutande bildas
af sönderbrutna bryozostammar, bryozokalk. Faunan
är synnerligen rik; 190 olika djurarter äro redan
beskrifna. Som mera intressanta må nämnas en
vadarfågel, en gavial, 22 fiskarter, af hvilka 7
äro benfiskar o. s. v. Ammoniter och belemniter
äro utdöda. Efter en djupborrning vid Malmö 1877
att döma synes danien vid Malmö ha en mäktighet af
ung. 136 m. Vid nämnda djup stötte man på en bergart,
som kan tydas som skrifkrita. Sedan länge känner man
skrifkrita vid kritbrotten ö. om Malmö, Kvarnby (se
d. o.), Tullstorp, Sallerup. Vid borrningar i dessa
trakter har man emellertid funnit, att skrifkritan
underlagras af morän, att de nämnda fyndigheterna
utgöras endast af stora kritskollor i moränen,
hitförda af den baltiska isströmmen förmodligen från
Östersjön; kritskollan vid Kvarnby har en mäktighct af
omkr. 15 m. Under kritan anträffades morän och under
denna en fast kalksten, danien. I ingen af de skånska
fyndorter, där skrifkritan går i dagen, kan denna
sägas vara fast anstående. De svenska kritbergarterna
ha fått en stor och mångsidig användning, byggnadssten
(Köpinge- och Åhussandstenen, Ignabergakalksten),
gödningskalk, sockerbrukskalk, vid kolsyrefabrikation,
vid cementtillverkningen o. s. v., inre beklädnad
af cylindrar för krossning af guldförande
kvarts (flintan vid Klagshamn). Sammanfattande
framställningar af Sveriges kritsystem finnas
i Törnebohm och Hennig, "Beskrifning till
berggrundskartan", 1 och 2 (S. G. U. ser. A, a) samt
i Hennig, "Guide pour le terrain crétacé de la Suède"
(i Geol. fören:s i Stockholm "Förhandlingar", 1910).

Äfven i de arktiska länderna finnas aflagringar
tillhörande kritsystemet, nämligen på Grönland (halfön
Nugsuak och ön Disko), innehållande hufvudsakligen
en rik landflora, under det att marina djurlämningar
äro hvarken talrika eller väl bevarade. Mellersta
Europas Neokom motsvaras på Grönland af Komelagren,
med en flora, som antyder ett subtropiskt klimat
(21–22° C.) och öfverensstämmer med den samtidiga
i Europa. Ormbunkar (särskildt många arter af
släktet Gleichenia), cykadéer och barrträd
utgöra hufvudbeståndsdelarna i floran, hvaremot
dikotyledonerna äro representerade af blott en enda
art, en poppel (Populus primæva). I Atanelagrens
flora, som troligen motsvarar Europas Cenoman,
uppträda dikotyledonerna i stor mängd; cykadéer
och trädartade ormbunkar finnas dock äfven, och
den temperatur, som Atanelagrens flora fordrat,
beräknas af Heer till 19°. Hvarken i Kome- eller
Atanelagren (d. v. s. under äldre och mellersta
delen af kritperioden) kan någon egentlig skillnad,
som kan tydas som beroende på skillnad i klimat,
iakttagas mellan floran på Grönland och den i
mellersta Europa. Patootlagren på Grönland motsvara
Senon; deras flora utgöres till öfver hälften af
dikotyledoner. De tropiska samt subtropiska formerna
äro betydligt mera tillbakaträngda (cykadéer saknas),
så att sannolikt under denna tid (Öfre kritan) en
klimatskillnad mellan högre och lägre breddgrader
börjat göra sig gällande. I Patootlagren förekomma
äfven lämningar af saltvattensdjur, som mest
öfverensstämma med dylika från nordvästra Amerikas senona
bildningar.

I Nord-Amerika finnas till kritsystemet hörande
bildningar såväl vid östkusten (New Jersey) och
i Texas, på bägge ställena öfverensstämmande med
Europas, som ock i västra delen (Dakota, Missouri,
Colorado, Wyoming etc.). Dessa mäktiga bildningar
förete delvis egendomliga karaktärer, och de yngstas
omtvistade ställning har förut omnämnts. Jämväl i
Kalifornien och Brittiska Columbia ha kritsystemets
aflagringar anträffats. Kritsystemet förekommer för
öfrigt på en stor mängd ställen, så t. ex. i norra
Afrika (Libyska öknen, Algeriet), i södra Afrika
(Uitenhageformationen), i Asien (Palestina, Syrien,
Ostindien, Himalaya, Tibet, Japan, ön Sachalin
etc.), i Syd-Amerika vid Magalhães’ sund på Snow
hill och Seymour ön i Södra ishafvet (Svenska
Sydpolsexped. under Otto Nordenskjöld), i Australien
och på Nya Zeeland.
B. L-n. (A. Hng.)

Kritteckningsmaner, en art af grafisk konst,
han-förlig till hufvudgruppen kopparstick,
hvilken söker återge karaktären af en svart- eller
rödkritsteck-ning med de för deoina egendomliga,
liksom af idel små, tätare eller glesare punkter
bildade strecken. Kopparplåten prepareras liksom för
etsning, och på etsgrundcn utföres teckningen med
olika verktyg: vanlig radcrnål, nål, som frambringar
tre punkter, puns med flera trubbiga tänder (maltoir)
samt den s. k. ruletten, d. v. s. en liten med ojämna
taggar försedd cylinder, som roterar i ändan på ett
stift. Därefter etsas teckningen med etsvatten in
i plåten. Krittcckningsmanerct uppstod i Frankrike
på 1750-talet. Äran af uppfinningen tillskrifves
gravören Francois. De mest framstående artisterna
inom denna konstart äro fransmännen Demarteau
och Bonnet samt holländarna Ploos van Amstel
och Coot-wijck. Omsorgsfullt utförda arbeten af
detta slag ha, i synnerhet då de äro tryckta i
rödt, en förvillande likhet med kritteckningar,
och misstag ega stundom i detta afseende rum, då
t. ex. koppartryckets plåtrand och underskriften
m. m. blifvit al-klippta. Någon vidsträcktare
användning hade ej krittcckningsmaneret, då det,
såsom reproduktionsmedel af blott en viss art
teckningar, endast i sådana verk som teckningskurser
o. d. kunde vända sig till en större allmänhet, men
eljest kunde uppskattas blott af ett fåtat samlare.
Upk.’

Krjvi’na. Se C e r v e n a.

Krivitjer, slavisk folkstam, voro först bosatta mellan
Düna och Pripet, men flyttade sedan österut till
Volgas, Okas och Dnjeprs öfre lopp. Deras hufvudort
var Smolensk.

Krivoj Rog, bergverksort i ryska guv. Cherson,
vid Ingulez, har rika järnmalmsgrufvor, ur
hvilka årligen brytas omkr. 2,5 mill. ton
malm, som delvis transporteras till
Schlesien och England. Omkr. 10,000 inv.
J. F. N.

Krivošije [-vå’ʃije; it. Crivoscie], område i södra
Dalmatien, kretsen Cattaro, mellan Bocche di Cattaro,
Hercegovina och Montenegro, ett kalt, ofruktbart,
vattenfattigt karstland, ehuru måhända Europas
nederbördsrikaste trakt (4,500 mm.). Högsta bergtoppen
är Orjen (1,895 m.). Invånarna, omkr. 3,700, äro
grekiska katoliker af slavisk (serbisk) nationalitet,
lefva ytterst tarfligt och nära sig af den ringa
afkastning jorden ger samt af get- och fårafvel. 1869
och 1881 gjorde de beväpnadt motstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free