Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1499-1500 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krogk ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pansar icke kan motstå, måste det vika undan. I Egypten,
där krokodilen fordom var talrik, är den numera
nästan, kanske alldeles, utrotad. I vattnet är den
ganska vig samt simmar och dyker med stor snabbhet;
på land däremot är den mindre rörlig, emedan buken
släpar på marken. Dock kan djuret ganska raskt
rusa ned till, liksom äfven upp ur vattnet. Där
krokodilen ofredas, blir den skygg och drar sig
undan i tid för människor. Om dess lefnadssätt kan
nämnas, att den vanligen vid middagstiden stiger
upp ur vattnet för att sola sig och sofva, hvilket
senare den icke kan göra i vattnet, enär den ungefär
hvar tionde minut måste upp till ytan för att hämta
luft. Sömnen är icke synnerligen djup, och under
densamma ligger den nästan alltid i krökt ställning
med stjärtspetsen nere i vattnet. Så tillbringar
krokodilen, ofta i stort sällskap, tiden till
solnedgången, då den beger sig åstad att söka rof,
hvilket utgöres af fisk, större och mindre däggdjur,
vadare och simfåglar. Tama kreatur, som kommit
ned till vattnet att dricka, äfvensom människor,
bli ofta dess byte. Sitt utsedda offer närmar den
sig med mycken försiktighet, hvarvid den sänker sig
h. o. h. under vattnet, simmar sakta och ljudlöst
framåt samt blott emellanåt höjer näsborrarna upp
ur vattnet för att andas. Vid angreppet skjuter den
mycket hastigt upp ur vattnet. Krokodilen kan bli 4
till 5 m. lång. Infödingarna i Afrikas inre anfalla
krokodilen med spjut, men de hvite och invånarna
längre nedåt Nilen med eldgevär. Dess pansar motstår
icke en kula; men som djuret är utomordentligt
seglifvadt, kunna t. o. m. dödligt sårade individer i
de flesta fall krafla sig ned i vattnet. Krokodilens
kött har en mycket genomträngande mysklukt, men ätes
det oaktadt af infödingarna. De forntida egypterna
balsamerade Nilkrpkodilen. –

Fig. 2. Glasögonkaiman.

Alligator, alligatorsläktet, skiljer sig från
föregående släkte bl. a. därigenom, att den fjärde
underkäkstanden passar in i en grop i öfverkäken;
simhuden är rudimentär. Arterna af detta släkte, som
under krit- och tertiärtiden lefde i Europa, förekomma
nu i Amerika och en i Kina. Allmännast känd är
A. mississippiensis, som uppnår en längd af 4,6 m. och
förekommer i de sydöstliga staterna af Nord-Amerika;
den hålles ofta i fångenskap. Alligatorn förtär
företrädesvis fiskar, angriper ock hästar, men går i
allmänhet ur vägen för människan. Honan lägger öfver
100 ägg åt gången i ett af henne
själf byggdt bo. I Syd-Amerika lefva flera som
jakarer eller kaimaner betecknade
krokodilformer. Af den i norra hälften af Syd-Amerika
(företrädesvis i Amasonflodens gebit) förekommande
glasögonkaimanen (A. l. Caiman sclerops;
fig. 2) ätes köttet. – Gavialis, gavialsläUet, har
mycket lång och smärt nos; underkäkssymfysen sträcker
sig bakåt åtminstone till den 15:e tanden.

Fig. 3. Gangesgavial.

Gangesgavialen, G. gangeticus
(fig. 3), förekommer företrädesvis i Ganges’,
Brahmaputras och Indus’ flodområden. Trots sin
betydliga storlek – den blir 6,5 m. lång – är den
fullkomligt ofarlig och lefver uteslutande af fisk,
bland hvilka den anställer stor förödelse. Den dyrkas
som helgad åt Vishnu. I en damm vid Koraschi matas
och tillbedes ett stort antal gavialer af fakirer.
L-e.

Krokodilfloden. Se Limpopo.

Krokodilopolis. Se Arsinoe.

Krokodilsläktet, zool. Se Krokodildjuren.

Krokodiltårar, hycklad gråt, låtsad smärta. Uttrycket
har sitt upphof i folksägnen, att krokodilen härmar
ett gråtande barns stämma för att lömskt locka till
sig människor.

Krokodilödlesläktet, Draccena, zool., hör till
fam. tejuödlor (Teiidce) inom ordn. ödlor och
klassen kräldjur. Stjärten är hoptryckt, ofvanpå
försedd med en dubbel fjällkam. Dessa ödlor ha
fått sitt namn däraf, att de till sitt utseende
påminna om krokodiler och af infödingarna
i Amerikas varmare delar, där de förekomma,
förväxlas med krokodilungar. Den enda arten är
Draccena guianensis, som blir ända till l,s m. lång.
C. R. S.*

Krokost (af grek. kro’kos, saffran) Breithaupt
(RoMleierz Werner), miner., orangegula eller röda
monoklina kristaller af sammansättningen PbCr04 (=
69 proc. blyoxid och 31 proc. kromsyra), förekommer på
gångar i Beresovsk, Mursinsk, Labo på Luzon o. s. v.
A. Hng.

Krokomälfven. Se Indals al f ven, sp. 467.

Krokpinnharf, landlbr. Se H a r f, sp. 1465.

Krokredskap. Se Fiskredskap och Krok.

Krokskogen, skogstrakt i Ringerike, Buskoruds amt,
Norge. I K. lefva icke få minnen af de finnar, som
under förra hälften af 1600-talet flydde från sitt
land och bosatte sig såväl här som i angränsande

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>