Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kromoterapi, detsamma som fototerapi (se d. o.) - Kromotypi - Kromotypografi - Kromoxid - Kromoxylografi - Kromrödt. Se Bly, sp. 871 - Kromstål, metall. Se Specialstål - Kromsurt kalium, kem. Se Krom - Kromsyra, kem. Se Krom - Kromsyreanhydrid, kem. Se Krom - Kromsyreelement, fys. Se Galvaniskt element, sp. 665 - Kromylklorid - Krona. 1. Her., Hufvudbonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kromoterapi, detsamma som fototerapi (se d. o.).
Kromotypi (af grek. chroma, färg, och ty’pos, aftryck,
prägel), tryckning af illustrationer i flera
färger å boktryckspress. Jfr Färggravyr.
Kromotypografi, ett af den franske gravören
L. J. I. Desjardins (se d. o.) uppfunnet
förfaringssätt för att åstadkomma färglagda gravyrer.
Kromoxid, Kromoxidhydrat, Kromoxidsalter, kem. Se
Krom.
Kromoxylografi (af grek. chroma, färg, xy’lon,
trä, och gra’fein, inrista), färgträsnitt, ett
färgtrycksförfarande, vid hvilket för hvarje färg en
särskild i trä skuren tryckform användes. Förfarandet
har numera ingen praktisk användning.
J. Htzg.
Kromrödt. Se Bly, sp. 781.
Kromstål, metall. Se Specialstål.
Kromsurt kalium, kem. Se Krom.
Kromsyra, kem. Se Krom.
Kromsyreanhydrid, kem. Se Krom.
Kromsyreelement, fys. Se Galvaniskt element, sp. 665.
Kromylklorid, kem., en blodröd, i luft rykande
vätska med kokpunkt 117°, som är sammansatt enligt
formeln CrO2Cl2 och framställes på följande
sätt: man sammansmälter kaliumkromat med koksalt,
pulveriserar reaktionsprodukten, behandlar den med
svafvelsyra och isolerar den bildade kromylkloriden
genom destillation. Se äfven Krom.
H. E.
Krona (lat. corona), en med uppåtstående eller
tillhopaböjda byglar försedd hufvudprydnad af
ädel metall, som numera bäres endast af furstliga
personer vid särskildt högtidliga tillfällen (se
K. 1) och af brudar (se Brudkrans). Jfr
äfven Birgittinorden, sp. 456. 1. Her.,
urspr, en ringformad hufvudprydnad, som hos romarna
kom i bruk i st. f. de kransar, som förr hade
utdelats som krigiska belöningar (se Corona).
Efter republikens undergång blef kronan tecken
endast för den kejserliga värdigheten. Den trädde i
stället för diademet (hufvudbindeln), som hos flera
nationer betecknat furstlig eller kunglig rang, och
utsmyckades under tidernas lopp mer och mer. Silfver-
eller guldringen pryddes med ädla stenar och pärlor
samt försågs med byglar. De bysantinske kejsarna
brukade slutna kronor med byglar. Jämväl Karl den
store (d. 814) säges ha försett sin krona med byglar,
hvilket tyckes bevisas af den ännu befintliga Tyska
rikets kejsarkrona, som skall leda sitt ursprung från
honom. Måhända härstammar den dock, enligt den af
pärlor på bygeln bildade inskriften, från Konrad II
(d. 1039). - De nu brukliga kronorna bestå af två
hufvuddelar: den nedre delen, den gyllene ringen,
som är sirad på mångahanda sätt, samt den öfre delen,
som består af blad, spetsar (med eller utan pärlor,
kors, liljor) och byglar, som vanligen uppbära den med
ett kors prydda globen l. äpplet. Då sådana kronor,
som förr buros af alla rangklasser liksom ännu vid
högtidliga tillfällen af kejserliga, kungliga och
furstliga personer, vid framställningen af heraldiska
vapen afbildades öfver personers vapen för att
utmärka rangen, blefvo de föremål för heraldiken,
och man började att genom kronornas olika form noga
bestämma olika värdigheter.
a) Svenska kronor:
Den kungliga kronan (fig. 1) består af en bred
ring, på hvilken uppstiga 8 blad. Emellan dessa finnes
en spets, försedd med en pärla. Från bladen uppstiga
8 med pärlor prydda byglar, i hvilkas föreningspunkt
står den med ett kors försedda riksgloben, äpplet. På
afbildningen synas endast 5 af de 8 byglarna (se
vidare Riksregalier).
Fig. 1. Kungliga kronan.
Fig. 2. Kronprinsliga kronan.
Den kronprinsliga kronan (fig. 2) består af en ring,
från hvilken uppstiga 6 höga och 5 låga spetsar,
hvaraf 4 och 2 synliga å fig.; mellan de två midtersta
står en svart vase.
Den hertigliga kronan (fig. 3) består af en ring, från
hvilken uppgå 9 höga spetsar, hvar och en slutande med
en pärla. På afbildningen synas 5. Emellan spetsarna
ses vasar.
Fig. 3. Hertigliga kronan.
Fig. 4. Grefliga kronan.
Den grefliga kronan (fig. 4) består af en ring,
från hvilken uppgå 8 låga spetsar, slutande med
pärlor. Kring hvarje pärla ses utkrusade blad. På
afbildningen synas endast tre hela och två halfva
blad.
Den friherrliga kronan (fig. 5) består af en ring,
på hvilken ligga 10, 12 eller 14 pärlor; därofvanpå
ligga ytterligare 4 pärlor. På afbildningar synas 6,
7 eller 8 pärlor på den nedre och 3 på den öfre raden.
Fig. 5. Friherrliga kronan.
Fig. 6. Adliga kronan.
Den adliga kronan (fig. 6) är lik den grefliga, med
undantag däraf, att blad saknas på hvarannan pärla. På
afbildningen synas ett helt och två halfva blad samt
två pärlor utan blad.
b) Utländska kronor:
Tyska rikets nya kejsarkrona (fig. 7) består af 4
större och 4 mindre gyllene och briljantinfattade
sköldar, de förra prydda hvar och en med 1 större
och 2 smärre kors, de senare med riksörnen, samt
ofvan sköldarna 4 byglar, uppbärande riksäpplet med
briljantkors på.
Österrikes kejsarkrona (fig. 8) har en med ädelstenar
besatt ring, från hvilken uppstiga 4 höga och 4
lägre liljeformiga ornament med pärlor och stora
rubiner. Öfver kronan gå 3 byglar; öfverst på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
