Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroppsstraff - Kroppstemperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetsstraffet medelst hårdt nattläger, mörkt enrum
eller inskränkt kost, som på senare tid införts i
Sverige, Finland och Norge (jfr Frihetsstraff)
och som i själfva verket stå kroppsstraffen ganska
nära. Det nu sagda utesluter icke, att prygel kan med
fördel användas som disciplinmedel inom uppfostrings-
och straffanstalter. Lämpligheten af dess användning
i straffanstalterna har dock i senare tid icke
sällan blifvit från sakkunnigt håll bestridd.
N. S-g.
Kroppstemperatur, temperaturen i det inre af ett
djur, särskildt inuti ett s. k. varmblodigt djurs
kropp. En tysk forskare, Bergman, framhöll (1848),
att den väsentliga skillnaden mellan de varm- och
kallblodiga djuren består däri, att de förra ha en
temperatur, som håller sig konstant, oberoende af
temperaturväxlingarna i det omgifvande mediet. Han
föreslog att utbyta de gamla benämningarna mot homoterma
(af grek. homo’s, samma, och therme, värme),
djur med konstant kroppstemperatur, och poikiloterma
(af grek. poi’kilos, brokig), djur med växlande
kroppstemperatur. - Kroppstemperaturen är beroende
dels af värmeproduktionen (se Kroppsvärme), dels af
värmeförlusten till omgifningen. Värmeutvecklingen
kan förete betydande växlingar i de olika organen,
och de olika kroppsdelarna kunna vara utsatta för
olika stark värmeförlust. Emellertid åstadkommes genom
blodströmmen en ganska fullständig temperaturutjämning
i kroppens inre, under det att fettlagret under
huden samt hår- eller fjäderbeklädnaden bilda
ett godt värmeisolerande lager däromkring. Smärre
temperaturskillnader kunna visserligen uppvisas
medelst finare mätningsmetoder, men praktiskt taget
härskar samma temperatur öfverallt i kroppens inre,
och det är från denna förutsättning man utgår vid
den vanliga mätningen af kroppstemperaturen (se Feber
och Termometri). Att hos de s. k. varmblodiga djuren,
d. v. s däggdjur och fåglar, kroppstemperaturen
håller sig oberoende af temperaturväxlingar
i det omgifvande mediet, innebär icke, att de
ifrågavarande djuren oföränderligt bibehålla samma
temperatur. Mäter man temperaturen i ändtarmen på
en människa vid olika tillfällen, finner man mycket
olika värden. Tager man emellertid medeltalet af
dylika bestämningar, som under loppet af l à 2
dygn utförts med bestämda mellantider, erhåller man
ett värde, det s. k. dygnsmediet, som företer högst
obetydliga växlingar, ifall försöket upprepas vid
olika tillfällen. Ett varmblodigt djur förhåller
sig sålunda som ett slags termostat, inställd för
en viss medeltemperatur, omkring hvilken värdet å
den faktiska kroppstemperaturen svänger. (Ang. den
mekanism, som betingar denna inställning af
kroppstemperaturen, se Värmeregulation.) -
Uppgifterna om kroppstemperaturen hos en människa
eller djurart borde egentligen afse den ofvannämnda
medeltemperaturen, för hvilken individen i normalt
tillstånd är inställd. Människans kroppstemperatur
i nu angifven mening uppgår till 37° C. Emellertid
ser man ofta den uppgiften, att människan har
en kroppstemperatur af 37,5° C., ett värde, som
närmast anger kroppstemperaturen under dagen hos en
människa, som rör sig. - Följande uppgifter anföras
af Ch. Richet ang. kroppstemperaturen hos olika
däggdjur: svin 39,7°, får 39,6°, oxe 39,5°, kanin
39,5°, hund 39,2°, apa 38,3°, häst 37,7°, Monotremata
30,0°. Hos fåglar finner man i allmänhet en temperatur
öfver 40° C. - Kroppstemperaturen hos en människa
företer en periodisk variation under loppet af ett
dygn, den s. k. dygnsvariationen. Under natten
sjunker temperaturen till ett minimum fram emot
morgonen. Efter uppvaknandet stiger den och når
sitt maximum på e. m. Orsaken till denna företeelse
har varit föremål för mycken diskussion. Att den
står i sammanhang med ämnesomsättningen i kroppen,
är tydligt, enär äfven kolsyreproduktionen företer
samma periodicitet (Sondén och Tigerstedt, 1895). Den
kan iakttagas äfven hos sängliggande personer, som
ej förtära någon föda, och man var därför böjd att
antaga, att periodiciteten i fråga existerar oberoende
af måltiderna äfvensom af omväxlingen mellan sömn
och vaka. Denna uppfattning bekräftades till en viss
grad därigenom, att vid en del försök att utbyta det
vanliga lefnadssättet mot sömn på dagen och vaka på
natten man ej erhöll någon tydlig omkastning i typen
å temperaturkurvan. Emellertid förhåller det sig så
att man vid vanlig kroppshvila, äfven i sängläge,
omedvetet utför en del små muskelrörelser, som ha stor
betydelse för kroppstemperaturen. Utesluter man dessa
muskelrörelser - det må vara på hvilken tid som helst
af dygnet - erhåller man en temperatursänkning
(J. E. Johansson, 1898). öfvergår man från vanlig
sysselsättning till den ifrågavarande "absoluta
muskelhvilan", så sjunker kroppstemperaturen 0,6°
C. eller ännu mer inom loppet af en timme. Efter allt
att döma har kroppstemperaturens dygnsvariation
[Diagram A, B och C. Dygnsvariationer i kroppstemperaturen
hos barn i olika ålder, enligt d:r I. Jundell. A 5:e-8:e
lefnadsdagen, B slutet af 2:a månaden, c 2:a lefnadsåret.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
