- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
117-118

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krutslagg, Krutsmuts. Se Krut, sp. 106. - Kruttillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Krutslagg, Krutsmuts. Se Krut, sp. 106.

Kruttillverkning. Svartkrutet tillverkas i hufvudsak
på följande sätt: sedan krutets tre beståndsdelar,
salpeter, kol och svafvel, levererats till krutbruken,
undersökas de och renas (raffineras). Till krutkol
böra väljas unga träd af lösa, finfibriga och
hartsfria trädslag, hvilka fällas på våren, då de
äro saftigast och sålunda de ingående salterna
mest upplösta. Krutkol tillverkas mest af al,
hvitpil, lind, brakved och andra lösa trädslag af
liten askhalt. Sedan de afhuggna träden befriats
från bark, blad och kvistar samt fått lufttorka,
sker deras kolning. Denna försiggår numera i
järncylindrar. Allteftersom kolningen skett vid lägre
(300° C.) eller högre (500° C.) temperatur, delas
kolet i brunkol och svartkol, mellan hvilka finnas
flera modifikationer. För brunkrut användes kol,
koladt med tillhjälp af öfverhettad vattenånga,
som får strömma genom retorten, vid mycket låg
temperatur, omkr. 200°. Brunkolet ger häftigare krut
och användes numera vid kruttillverkningen. Krutkolets
täthet växlar mellan 1,3 och 1,4. Råsalpetern
raffineras någon gång vid krutbruken genom kokning,
tillsättning af "bindande" ämnen, lim e. d.,
filtrenng, trublering, d. v. s. kristallisering
under flitig omröring, samt sköljning och torkning
och undersökning. Svaflet omdestilleras äfven stundom
och undersökes. Därefter pulveriseras beståndsdelarna,
vanligen kolet tillsammans med en del af salpetern och
svaflet med en annan del af salpetern, i roterande
cylindrar tillsammans med järn- eller bronskulor och
siktas. De böra därvid väl skyddas för förorening
af främmande ämnen. Beståndsdelarna uppvägas sedan
i lämpliga proportioner samt blandas, siktas,
samarbetas (inkorporeras), krossas till pulver,
pressas till kakor, kornas, sorteras, torkas,
dammsiktas och poleras. Slutligen hopblandas olika
dagars tillverkning, för att en jämnare produkt må
erhållas. Blandningen sker i roterande cylindrar,
siktningen i såll. Samarbetningen eller knådningen
sker bäst å s. k. valskvarnar eller kollergångar,
där 2, ett par ton tunga järnvalsar få rulla
öfver den fuktade krutsatsen, som är utbredd å en
järnplatta. Denna operation är den viktigaste,
men på samma gång den farligaste och erfordrar
en del försiktighetsmått, för att explosioner
må förhindras. Efter samarbetningen undersökas
kakbitarna. Från valskvarnen har krutsatsen erhållits
i kakbitar och satsmjöl. Kakorna krossas därefter
mellan vågräta, tandade metall valsar, som rotera,
hvarefter den krossade satsen pressas till kakor
mellan koppar- eller ebonitplåtar, vanligtvis omslutna
af ramar, uti hydraulisk press, så att krutstapeln
nedpressas till halfva sin höjd. Krutkakorna kornas
sedan på olika sätt, beroende på kornens storlek och
form. Korningen till sexkantig, prismatisk form sker
på samma gång som pressningen. Äfven de återstående
operationerna, eller satsens slutbehandling,
ske ganska olika. Torkningen företages vanligen i
särskilda torkrum med god ventilering och jämn
temperatur. Damnnsiktningen företages lättast i
lutande roterande härfvel (cylinder, omgifven af
väf), poleringen i roterande cylindrar af trä,
försedda invändigt med träribbor, hvarigenom
krutkornen tvingas att gnida mot hvarandra och mot
inlagda kakbitar. Ofta blir det härigenom nödvändigt
att på nytt sortera krutet, hvarefter det proberas
och hopblandas.

Röksvagt nitrocellulosakrut tillverkas
vid svenska statens krutbruk Åker på
följande sätt. Nitrocellulosa, löslig, af
omkr. 12,7 proc. kväfvehalt (om dess tillverkning
se Bomullskrut) användes sådan den kommer
från centrifugerna efter slutad malning och
tvättning och hållande omkr. 50 proc. vatten. Först
bortskaffas ur densamma vattnet, hvilket sker genom
den s. k. förträngningsmetoden. För detta ändamål
nedpackas den hårdt i en vertikal cylinder, och
medelst komprimerad luft pressas långsamt alkohol
genom densamma, härvid undanträngande vattnet,
så att nitrocellulosan uttages ur cylindern,
fuktad med alkohol. Öfverflödig alkohol utpressas
å hydraulisk press, hvarpå massan öfverföres till
den s. k. knåd- l. gelatineringsmaskinen, där
den försättes med lämplig mängd eter (etyleter)
och arbetas under omkr. en timme. Knådmaskinen
utgöres af ett täckt järntråg, i hvilket två axlar,
försedda med starka, propellerformade blad, arbeta
mot hvarandra. Skall bladformigt krut tillverkas,
får den från knådmaskinen kommande degformiga
krutmassan flera gånger passera mellan horisontala
valsar, hvarvid den utvalsas till band af passande
tjocklek. Genom afdunstning af eter får massan
under valsningen betydligt fastare konsistens. De
utvalsade banden sönderskäras nu af en skärmaskin
till fyrkantiga korn, som förtorkas och därpå
tvättas under längre tid i varmt vatten. Denna
tvättning är af stor vikt för aflägsnandet af
så mycket som möjligt af lösningsmedlet, hvilket
nedsätter krutets effekt och jämnhet. Härpå följa
grafitering och polering, hvarvid krutet under ett
par timmar arbetas med något grafit i roterande
trumma. Härvid afnötas skarpa kanter och betäckas
krutkornen med ett tunt lager af grafit. Äfven detta
är en viktig operation, ty grafiten gör kornens yta
ledande för elektriciteten och borttager sålunda
dess benägenhet att klumpa sig och hänga sig fast
vid andra föremål, hvilket skulle försvåra dess
användning vid laddmaskinen. Vidare följa krutets
sluttorkning, dammsiktning, slutsortering (för
afskiljande af abnorma korn) samt blandning af olika
dagstillverkningar för erhållande af jämn ballistisk
effekt. Skall rörformigt krut tillverkas af den från
knådmaskinen komna massan, valsas den å valsverk,
och de erhållna banden upprullas till buntar af sådan
storlek, att de lämpa sig för rörpressen. Buntarna
inläggas nu i ett cylinderformigt rum i denna. I
detta rums ena botten är infäst en matris af stål
med hål af krutrörens önskade yttre diameter. I
hålen äro noga inpassade dornar af stål af diameter
motsvarande krutrörens inre diameter. Cylinderns andra
botten utgöres af presskolfven, som långsamt drifves
nedåt mot krutmassan, utpressande den genom hålen
till rör i sammanhängande längder. Rören afskäras
i lämpliga längder, uppspännas å ramar, torkas,
afskäras till för hvarje krutslag noga bestämd längd,
tvättas i varmt vatten och sluttorkas. För de gröfre
vapnen tillverkas krutet i rörform, t. ex. för
15 cm. kanon rör af 14 mm. yttre diameter, 3 1/4
mm. väggtjocklek och 750 mm. längd, för 57 mm. kanon
rör af 6 mm. yttre diameter, 1,6 mm. godstjocklek och
260 mm. längd. Krutet för 6,5 mm. geväret utgöres
af platta korn af 0,35 mm. tjocklek och med 2,2
mm. sida.

Nitroglycerinkrut af det slag, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free